Undrar varför folk inte tänker på att yttrandefriheten gäller alla, alltså även de som vill vilseleda och bedra andra med uppsåt att gynna sig själva på andras bekostnad. Problemet accentueras snarast av att inte många förstår att enskilda intressen aldrig kan vara allmänna. Alltså kan inte privata medier vara allmänna.

Den privata mediahanteringen kommer alltid att främst syfta till att gynna de ekonomiska intressena hos ägandet, det ligger i sakens egen natur, annars skulle de inte finnas alls. Svaret på detta problem-eller kanske snarare motargumentet till påståendet- låter ju inte sällan vänta på sig. Omgående kommer då frågan som är lika illa ställd som den är väl beräknad av de som förstår: Skall vi förstatliga alla medier precis som i Kina och Sovjet? Nej givetvis inte, problemet ligger inte på den medierande sidan, det ligger på den mottagande sidan, som inbillar sig att bara för att något medieras så har det ens minsta bäring på verkligheten, så behöver det alltså inte alls vara, lika lite som att skönlitteraturen skall förbjudas. Att det däremot ovillkorligen måste till ett eget kritiskt tänkande hos den breda massan, kommer inom kort att göra sig påmint på ett mycket handfast sätt i tillvaron för de flesta.