Jag känner mig lite kluven inför det faktum att människor inte kan förstå allting lika bra och vilka effekter detta kan komma att få på alla dem som inte kan hantera en alltför komplex verklighetsbild.

Det är ju rent uppenbart inte alldeles självklart att den högre lyckan finns i det högre matriella välståndet utan snarare är det så att detta även främjar risken för en uppkomst av själslig tomhet likaväl som att det kan skapa insiktens tillkomst om tingens egentliga värden. Alltså insikterna om att man inte blev just mycket gladare av sin femte bil.

De unga människornas ideal har nog tyvärr en risk att komma på skam i en tid i livet många ännu inte är själsligt mogna att hantera den typen av insikter och ersätta den matriella värdegrunden med någonting som har en mera meningsfull innebörd.

Jag kan ju även i detta konstatera  att den ökade informationshastigheten rent faktiskt inte enbart har positiva effekter om förmågan till informationshantering är otillräcklig. De rent psykiatriska effekterna kommer nog tyvärr i en alltmera utökad omfattning att ta sin tribut på det moderna samhället i detta.

Paradoxen för en person som till exempel har värdesatt pengar väldigt högt, torde ju inte vara särskilt behaglig att uppleva, all den stund som individen inser hur pengar skapas och får sitt värde i den nu rådande ordningen. Den  insikten skulle kunna komma att skapa en mycket instabil strukturell bild av hur samhället är uppbyggt och på vilka grunder som människor måste arbeta för att försörja det rådande banksystemet. 

Jag tror ju som bekant dessutom att detta är ett problem, som kommer skapa social instabilitet ur en rad olika ytterligare perspektiv av mera tekniskt krass natur, som det att själva funktionen i systemet inte är tillfyllest för samhällets fortlevnad.