Den grekiska mytologins Kraken(eg. Cetos), som är en metafor för det okontrollerade folkraseriet och förstörelselustan, har nu börjat att skramla med sina kedjor. Att den i Grekland sittande politiska ledningen skulle besitta förmåga eller ens förståelse för detta, förefaller alltmera långsökt.

Tyvärr, eller hur man skall uttrycka det som så få bryr sig om att se, så beskriver den grekiska mytologin den mänskliga själens betingelser i metaforer i form av olika gudar med olika egenskaper och hur dessa egenskaper sedan genom olika förlopp bringas till att skapa olika konsekvenser.

Men att Kraken nu rasslar i sina kedjor och att människornas ledare nu väljer att förstärka infästningarna, synes ju vara tämligen meningslöst om  inte låsen kan förbli låsta.

Man kan ju möjligen förvånas något över att inte vems som helst upptäcker att oegennytta och uppoffring alltid varit det som främst utvecklat människan och dess samhälle, särskilt med avseende på att detta har funnits beskrivet i metaforer under i princip hela den moderna historien.

Utifrån detta så borde ju rimligtvis även slutsatser om vad egennytta i förhållande till samhället egentligen innebär för någonting, vilket borde utgöra en ganska bister domsaga över den politiska historien.