Om världens tillgångar definieras som det uppmätta marknadsvärdet på alla valutor som finns (skulden) så kan detta ses som en ballong, denna ballong sprack under 2008. Och detta är bara en faktiskt omständighet i sak, eftersom den beskrivande valutamängden inte på något rimligt sätt kunde förhålla sig till priset på de tillgångar i världen som valutamängden skulle mäta.

När ballongen sprack (och pengarnas värde uppenbarligen försvann i form av kollapsande priser på olika tillgångar), så skapades mer pengar (skuld) i ett försök att återfylla ballongen, men det totala ballongens storlek var nu mycket mindre, alltså de beskrivna värdena var mycket mindre och än viktigare så var sammansättningen av ballongen förändrad. Krisens åtgärder har därför skapat en rikedomsöverföring ifrån (inte too big to fail som förlorat pengar) till (too big to fail som fick pengar).

Miljarder i förluster socialiserades, medan vinsten alltjämt har förblivit privatiserad.

Räddningskapitalet blev sedan direkt avskummat av den översta av de individer som orsakat krisen med den förskönande omskrivningen "bonus" uttryckt av deras mediala sponsorer.

Så sedan 2008, har centralbankerna inte löst några som helst några problem, inte i något som helst annat avseende än att deras globala nätverk av centralbanker, aktieägare, deras dotterbolag i princip har genomfört en gigantisk global rikedoms överföring ifrån alla andra och till dem själva. Det är mycket anmärkningsvärt att så stora delar av jorden befolkningar stillatigande accepterar denna ökade skuldsättning.

Denna ballong återuppblåsning var helt finansierad av Monopolpengar i form av en garanti av en massa länder för att kunna beskatta människors framtida arbetskraft.

Så alla borde titta på en godtycklig momentan skuldballong storlek som ett cirkeldiagram, det kapital som avsattes till bankerna ökade och det kapital som alla andra disponerade minskade.

Detta är själva definitionen av en samhällelig utplundring och en viktig delförklaring till det sanna tillståndet i ekonomin idag.