Träffade idag en gammal bekant och det blev ett glädjefyllt återseende, vi krigade hårt mot varandra under många år. Jag var väl dåtida inte alltid så nyanserad, men jag minns att jag ändå alltid hade en respekt för Cary Osvaldsson, han var då som jag såg det en ärans skitstövel. Skitstövel för sina åsikter och ärbar för att han vågade säga rakt ut vad han stod för i sak. Sådana individer har blivit alltmera sällsynt.

Vi har tillsammans genomlevt ett otal olika årsmöten i andra sammanhang, för det mesta påolika sidor av ett ställningstagande. Men lika säkert som jag visste att vi ofta lät prestige ta överhanden över våra omdömens egentliga mening, lika säker kunde jag vara på ordhålligheten och vetskapen om dennes ställningstaganden.

Detta gjorde att vi under de decennier som förflutit i någon mån nog ändå kan sägas högakta varandra.

Idag var vår gemensamma övning ånyo ett årsmöte, men vi kunde idag båda konstatera att detta var en ur många perspektiv tveksam tillställning där konvergenskraven på åsikterna nog mera mötte golvdjupet än takhöjden.