Pakter med ohelighet.

2010-03-02

De politiska beslutsfattarna i de länder som står inför en total kollaps av det internationella finansiella systemet har dragit den mindre briljanta slutsatsen att lösningen, är den enda lösningen, och att detta dessutom är kvantitativa lättnader (dvs. massiva likviditetstillskott) för att rädda "too big to fail" banker och fylla på deras deprimerade ekonomier med livskraft.

Detta avspeglas kanske bäst i att Ben Bernanke är uppriktig i sin kommentar att "den amerikanska regeringen har en teknik som kallas tryckpress (eller idag, dess elektroniska motsvarighet), som gör det möjligt att producera så många dollar som regeringen vill till i princip ingen kostnad".

Detta är problemets kärna!

Och detta är även den oövervinnliga skillnaden.

För drygt två decennier sedan, så beslutade man inom den globala ekonomiska finansiella eliten alltså BIS, IMF och FED att ramarna för den globala ekonomin skall bestå av följande:

1) En global bas för finansiella systemet skall skapas, som kontrolleras av den amerikanska Federal Reserve Bank och dess associerade globala banker i de utvecklade länderna.

2) Denna utflyttning från väst till öst av produktionen av varor, främst till Kina och Indien för att på så sätt"föda" de utvecklade ekonomierna.

Hela systemet byggde på en mycket enkel princip, nämligen en FED-kontrollerad global reservvaluta som kommer att vara motorn för tillväxt inom den globala ekonomin. Detta är ju egentligen bara i huvudsak en mycket gammal imperialistisk ekonomisk princip.

Detta exemplifieras idag av det enorma amerikanska handelsunderskottet på ena sidan och Kinas enorma överskott på andra.

 Detta ekonomiska mantra upprepades liksom kravet på friare handel mellan handelsnationer.

Detta var och är givetvis en stor bluff. Samtliga av de nuvarande ledarna på världsscenen är politiskt skadade av denna ruttna smitta, och som sådana ledare har ingen av dem något intresse av att kalla en spade för en spade och att utsätta sig själv för de inneboende motsättningarna inom det nuvarande finansiella systemet.

Detta kräver istället en multipolär värld(Nationalstaterna vilket man konstaterade redan 1648 i Westfahlen), vilket det är helt meningslöst att försöka med, så länge hela det globala finansiella systemet är baserat på den unipolära dollarn som reservvaluta. Detta är den inneboende motsägelsen i det nuvarande systemet och problemen i samband med detta kan inte lösas genom ytterligare en global reservvaluta baserat på IMF: s särskilda dragningsrätter som alltså förespråkas av vissa länder, man får inga extra poäng för att man kan räkna ut vilka dessa länder är.

Detta är och var alltså en dödfödd idé, samma ögonblick som den var tänkt!

Ledarna för Kina, Japan och de oljeproducerande länderna i Mellanöstern är alla "lätt förargade" över den innevarande situationen, men de vågar inte stå för sin övertygelse genom att uttycka detta till sina landsmän, alltså att de har blivit lurade av finansiella spinmästare från Fed som agerar på instruktioner från privata Goldman Sachs, det vore ett politiskt självmord.

Vilken ledare skulle våga erkänna att de har utväxlat nationens välstånd emot toalett papper, Grekland?

Denna toalettpappersvaluta pantomim fortsätter.

Vi har nu nått ett dödläge i det aktuella valuta kriget, inte helt olikt den situationen som gällde för det kalla kriget mellan NATO-paktens länder och Warszawa-paktens länder. Båda sidor avskräcks av MAD (Ömsesidigt garanterad förstörelse) från läran om kärnvapen krig.

Kostnaderna för båda sidor var fruktansvärd och det var först när Sovjetunionen inte kunde fortsätta med den takt och kostnaderna för att upprätthålla en nukleär avskräckning och tvingades i konkurs att balansens tyngdpunkt föll på NATO-alliansen.

Men detta var bara en pyrrhusseger för USA och dess allierade. Vilka vidare behöll möjligheten för USA att upprätthålla sin militära makt, och satsade helt på att Sovjetunionen var tvungna till godtagandet av den amerikanska dollarn som världens reservvaluta.

Men varför har då de länder som var allierade med USA under kalla kriget godtagit status quo?

De blev alla lurade att tro att utan skyddet av U.S.A och dess militära uppsökande verksamhet, så skulle de uppslukas av det kommunistiska hotet, vilket sedermera bytts ut emot hotet ifrån terrorismen

Nästa stora fråga blir då – är varför har de så kallade "fria" f.d. kommunistiska allierade staterna i Sovjetblocket hoppat på villfarelsetåget?- Svaret är- Girighet.

De trodde alla på illusionen att de skulle gynnas/berikas av de globala bankerna, ledda av Goldman Sachs som möjliggjorde handel och försäljning av sina inhemska varor och tjänster för toalettpapperspengar, alltså att USA som reservvaluta skulle garantera omätlig rikedom och välstånd. Problemet var att de inte hade någonting som någon ville ha, utom arbetskraft.

Men den största chansningen i matchen var den Asiatiska marknaden.

Mera bestämt Japan, som efter ett decennium av nedgång efter explosionen av egendoms bubblan saknade möjligheter och förmåga att anpassa spelet till nästa nivå som planerades av de ekonomiska arkitekterna i Goldman Sachs. Skuld i form av Amerikanska statspapper var det enda som återstod.

Och Kina var den största mottagaren. Den högsta ledningen i Goldman Sachs förmedlade en pakt med Kinas ledare att i utbyte emot iscensättandet det mest massiva tillskott av US-dollar kapital och omlokalisering av produktionskapacitet i historien av den globala ekonomin, så skulle Kina återvinna sitt surt förvärvade amerikanska dollar reservvaluta välstånd i amerikanska statsobligationer och andra amerikanska skuldinstrument.

Detta var faktiskt ett nödvändigt villkor för att få globala finansiella kasinot att stiga till nästa nivå av spelande. Varför då?

De finansiella arkitekterna på Goldman Sachs hade en plan – vilket som vanlig var den att dominera det globala finansiella systemet. För att uppnå denna ekonomiska makt skulle ett Skuggbanksystem (Investmentbanker) skapas, där navet var derivatmarknaden och värdepappersbildningen grundades på tillgångar, fasta och fiktiva. Insatserna skulle vara enorma, på hundratals biljoner dollar och sättet att förändra marknaden skedde genom ett massivt inflytande på alla nivåer i det ekonomiska valutafinansiella systemet.

Men det fanns och finns en inneboende svaghet i det övergripande systemet - hotet om inflation, mer exakt hyperinflation. Sådana enorma mängder likviditet i systemet skulle alltid förr eller senare leda till en deprecieringen av reservvalutan och en förtroendekris för systemet.

Och möjligheterna att skapa oändliga mängder valuta mot skuld i ett i högsta grad ändligt ekonomiskt system, kommer alltid förr eller senare att leda till att valutan realvärdeanpassas, oavsett om värdet göms i tulpanlökar eller CDS-swapar.

 Därav kommer alltså behovet av ytterligare ett system, för att absorbera skuldvärdevolymerna och för att hålla inflationen i Schack och därmed illusionen uppe så att köpkraften hos den toalettpappervärda reservvalutan kunde bibehållas.

Det är där som Kina kom in i bilden. När Kina blev världens fabrik för tillverkning, så skulle problemet lösas var det tänkt. Kina skulle helt enkelt med sin billiga tillverkning, tillverka världen ur denna problematik med det ihåliga valutavärdet.

När en dräkt som tidigare kostade 600 USD kunde fås för mindre än 100 USD, och ett par skor för mindre än 5 USD, så kom således hjärnorna bakom detta rätt omfattande bedrägeri, alternativt bottenlösa dumhet, till slutsatsen att det inte skulle finnas några förutsebara hot mot den största kasinooperationen i historien.

Kina insåg att börsen som företaget har över en miljard kinesiska munnar att mätta och arbetstillfällen för hundratals miljoner kineser behövdes för att systemet skall kunna upprätthållas.

Dock har Kina har dock varit pragmatiska nog att ha två "ekonomiska system"vilket fäller bedrägeriet - ett Yuan baserat system för den inhemska ekonomin och en dollar exportlicenssystemekonomi, detta alltså med hopp om att de vinster och fördelar som export ekonomin förhoppningsvis innebar, skulle ge Kina möjlighet att förändra och skapa en livskraftig och dynamisk inhemsk marknad, vilket på sikt skulle ersätta den exportberoende ekonomin och alltså skapa en välfärdsökning inom den Yuan baserade ekonomin.

Detta var givetvis en överenskommelse gjord med djävulen (Goldman&Sachs), men det fanns dock inte just några lämpliga alternativ vid den aktuella tidpunkten, mera exakt efter kollapsen av Sovjetunionen och den politiska instabilitet som då riskerade att spridas vidare.

Nästa nivå i spelet uppnåddes när toalettpapper/reservvaluta sedan bokstavligen blev virtuell - genom ett enkelt klick med musen på datorer i globala banker.

Skapa stora skulder och bilda mera pengar var det nya spelet, och de stora grabbarna kunde med ens utnyttja detta till mer än 40 gånger kapitalet! Värdet av tillgångarna sköt givetvis i höjden med så mycket likviditet som grundade sig på så få bra reala tillgångar.

Dock misslyckades de finansiella guiderna med att uppskatta och eller i varje fall med att helt uppenbarligen underskatta behovet av de finansiella produkternas värdebeständighet, som behövdes för att hålla igång spelet som spelades, annars hade vi ju inte varit i den situationen vi nu befinner oss med problemet med skuldbergen. 

De använde sig då istället av finansiell ingenjörskonst – de skapade då värdepapperiseringen av tillgångar.

När reala tillgångar var otillräckliga för värdepapperisering, så skapades istället syntetiska eller fiktiva tillgångar. Dessa Tillgångar var grunden för den kreditvärdering som krävdessom säkerhet för bildandet av skulder. Snart nog så kunde en kreditvärdering avseende köpare av giftigt avfall skapa ett legitimt instrument för vidare spel och valutabildning, som dessutom främst till sist skulle lasta giriga dumskallar som skulle vara utan möjlighet att nå fram till upphovsmännen bakom dessa så kallade investeringar och där utkräva ansvar.

För en tid såg det nästan ut som om de finansiella trollkarlarna hade löst problemet med att mätta det globala valutafinansiella kasinomonstret.

Tyvärr så stannade ju musiken och bubblan sprack! Och som man säger resten är historia.

Skuldvärdet bakom valutabildningen måste vara beständigt, och denna detalj gjorde att systemet fallerade.

När förlusterna i exempelvis USA är $ triljoner och oavsett tillgångar / kapitalet som finns kvar är i $ miljoner, har USA ett stort problem - ett svart hål.

Den korrigerande åtgärd som uppenbarligen föredrogs av de finansiella hjärnorna på Goldman Sachs, var inte helt ovanligt att skapa en bluff - att om de stora globala bankerna skulle misslyckas, så utlöser detta en systematisk kollaps som skulle skapa ett valutafinansiellt Armageddon, alltså måste begreppet 2 big 2 fail lanseras.

Dessa "too big to fail" banker måste injiceras med enorma virtuella pengar till kapitaltillskott och bli av med giftiga tillgångar på balansdagen. De stora centralbankerna inom BIS och IMF i de utvecklade länderna i maskopi med Goldman Sachs sjöng alla samma "trovärdiga" visa. Alla typer av ordningar inom det internationella valutafinansiella systemet besvor sig lojalt till att att legitimera denna räddningsaktion, antingen man nu var insvuren eller bara korkad.

I huvudsak framkom ju emellertid att detta var en ren överföring av pengar från vänster ficka till höger ficka, med den lilla twisten att bankerna faktiskt var de som hjälpte regeringen att lösa finanskrisen.

Fed och viktigaste centralbankerna gick därvid med på att låna ut "virtuella pengar" till "too big to fail" banker till noll, eller i alla händelser nära noll ränta, och dessa banker skulle sedan i sin tur göra "insättningar" av dessa tillgångar till Fed och andra centralbanker till överenskomna räntor. Här skapades alltså enorma mängder valuta ur ingenting.

Dessa transaktioner är alltså bara rena kontoregistreringar. Andra "lån" från Fed och centralbanker (igen till noll eller nära noll räntor) används för att köpa statliga skulder, dessa skulder är de incitamentpengar som behövs för att återuppliva den reala ekonomin och skapa arbetstillfällen/bidrag för den växande skaran arbetslösa. Så i huvudsak så ges dessa banker "gratis pengar" att låna ut till regeringen till i förväg överenskomna räntor utan några risker alls. Detta är alltså en ren bluff som urholkar värdet på det arbete som utförs av andra!

Dessa "medel" är inte ens kontanta medel, det är bara rena kontoregistreringar som skapats ur tomma luften.

Så när Fed tillför USA $ biljoner i banksystemet, krediteras detta bara det belopp i räkenskaperna som "too big to fail" banker har på Fed.

När systemet används för internationell handel, så används samma tillvägagångssätt nu för att betala för varor som importeras från Kina, Japan osv.

För resten av världen, alltså när de köper varor prissatta i amerikanska dollar, så måste dessa länder producera varor och tjänster och sälja dem för dollar för att köpa varor som behövs i deras land. Enkelt uttryckt, de måste alltså ha en inkomst i dollar för att köpa de varor och tjänster som behövs. Däremot allt som USA behöver göra är att skapa pengar ur tomma luften och använda dem för att betala för sin import!

USA kan komma undan med detta bedrägeri eftersom det har de militära musklerna för att verka tvingande och verkställa detta röveri . Som tidigare påpekats, så godtogs detta status quo i synnerhet under det kalla kriget och med en viss tvekan efter upplösningen av Sovjetunionen, men med ett förbehåll - att USA går med på att vara konsumenten i sista hand.

Detta arrangemang gav viss tröst eftersom länder som har sålt sina varor till USA, då kunde använda dollar för att köpa varor från andra länder eftersom mer än 80 procent av världshandeln sker i dollar speciellt råolja som är en livlina för den globala valutafinansiella ekonomin .

Men med ett USA i full konkurs och med dess medborgare (de största konsumenterna i världen) som inte kan låna mera pengar för att köpa varor från Kina, Japan och resten av världen, så kommer efterfrågan på dollar att börja avdunsta allt snabbare. Dollarns ställning som reservvaluta och dess användbarhet ifrågasätts nu därför allt mer högljutt, vilket envar kan konstatera själva. Att det Engelska pundet  är en exponentiell funktion av U.S.A vad gäller kolonialmaktsbeteenden behöver knappast betonas.

Den nuvarande kollapsen kan därför sammanfattas i enkla ordalag:

Kan ett land (USA) i konkurs ha rätt att använda pengar som skapas ur tomma luften för att betala för varor som producerats med svett och tårar av hårt arbetande medborgare i exportländerna?

Lägga sten på börda, vilket i detta är detsamma som att dollarn köper mycket mindre än tidigare. Så vad är det för mening med betalning i en valuta som förlorar sitt värde?

Å andra sidan berättar USA nu högt för hela världen, i synnerhet då för den kinesiska delen att om de inte är nöjda med status quo, så finns det inget som hindrar dem ifrån att istället sälja till andra länder och ta emot betalningen i respektive valutor.

Men om de vill sälja till det mäktiga USA, då måste de acceptera den amerikanska toalettpapper valuta papper reserven och dess rätt att skapa pengar ur tomma luften! Och så är det bara.

Detta är det ultimata pokerspelet där den som blinkar först förlorar och kommer att lida irreparabla ekonomiska konsekvenser.

Men vem har den vinnande handen?

USA har inte den vinnande handen och Kina har inte heller den vinnande handen.

 Denna situation kan naturligtvis inte fortsätta särskilt länge, för oavsett vilka kort som USA eller Kina överväger att kasta på bordet för att vinna strategiska fördelar, så kommer eventuella kortsiktiga vinster bara att vara Pyrrhussegrar, för dessa kommer inte att kunna hantera de antagonistiska motsättningarna som blir konskekvenserna i alla fall.

När överlevnaden som nu är beroende av tillgången på krediter (förmågan att samla på sig mer skulder) är det alltid bara en tidsfråga innan både gäldenären och borgenären kommer till den oundvikliga slutsatsen att skulden aldrig kommer att betalas.

Och om borgenären är beredd att avskriva skulden, eller att tillgripa drastiska metoder för att driva in den utestående skulden, då blir konsekvensen oundviklig åt endera hållet.

Det vore dock  tyvärr lite naivt att tro att USA förblir i stilla tysthet i detta, det blir då sannolikt den Amerikansk-Brittiska-Israeliska Axelmakten mot resten av världen.  När vi når detta stadium, kommer krig att bli oundvikligt, och detta är inte långt borta alls.

Den amerikanska ekonomin kommer med innevarande utveckling att vara bortom all kontroll under de kommande månaderna och kommer att nå en kritisk punkt senast i slutet av 1: a kvartalet 2010 och implodera av 2: a kvartalet.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram