Räntering

2008-12-05

Med avseende på den just genomförda räntesänkningen som genomförts av riksbanken så är det nu på sin plats med några ytterligare belysande reflexioner kring detta.

I dagens SvD så anför riksbankchefen, som jag uppfattar detta helt oseriöst, att denna sänkning skedde slumpvis, vilket givetvis är en grov förvanskning av sanningen.
Flytten av räntemötet var inget som var slumpvis påkommet, eftersom man sökte effekter av åtgärden, inte heller sänkningen var något slumpverk.

Oaktat detta så uteblir givetvis de uppgivet sökta effekterna av denna åtgärd, om detta sedan beror på uppsåt eller inte kan kanske lämnas därhän.

Kreditgivningen kommer givetvis inte att öka i någon nämnvärd omfattning, och detta beror på att den främsta orsaken till kreditåtstramningen är att kreditrisken bedöms större än nyttovinsten för ränteintäkten.

Detta innebär att banken bedömer att risken för att göra en kreditförlust är så stor att utlåning inte motiveras av den förtjänst som ränteintäkten innebär för banken.

Och i detta skall det beaktas att förlusterna i och med att förluster handlar om egenbildad valuta genom Basel II. vilken då främst påverkar bankernas balans och resultaträkningar, och inte alls kapitaltäckningskvoten eller likviditet i någon nämnvärd utsträckning.

Detta minst sagt parasituella system kan givetvis inte fortleva, dum vore ju då den som med detta som vetskap inte började verka inom bankväsendet.

Ett steg i denna omvandling till ett system där betalmedlet är en samhällsnyttighet i stället för en vara, är att minska vinstmöjligheterna på varan. Eftersom ränta per definition skapar ett latent underskott på valuta, och ett latent krav på tillväxt, i ett ekonomiskt system där finans och valutasystemet bygger att valutan bildas genom skuldbildning, så är en minskning av ränteomslutningen i ekonomin också minskande för kravet på tillväxt och skuldsättning.

Vidare i detta skulle just nu en reglering av bankernas ränteintäkter innebära att den disponibla delen av konsumtionsekonomin skulle förskjutas till realekonomin, och i sin tur generera en ökad ekonomisk aktivitet.

Med nu rådande situation och likviditetsunderskott i bankerna, så sker nu istället en överabsorbtion av likviditet, med en omvänd effekt emot i ovan.

Att banksystemet verkat ut sin roll i sin nuvarande tappning torde snart vara uppenbart för alla. Och att en rimlig väg för att inte de mest devota bankanhängarna skall fullkomligt vägra, blir således att begränsa möjligheterna till ränteinkomster.

För bankerna som institutioner betraktat så är de redan döda i sina rådande former av finansiell struktur. Det är denna struktur som har skapat vårt nuläge.

Vill du fortsätta läsa texter av Carl Norberg?

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram