Till slut så händer det….

I vad som inte är ett ögonblick för tidigt, så har åtta föredetta regeringschefer, sex före detta finansministrar och två före detta EU-kommissionsordföranden, varibland Jacques Delors, Michel Rocard och Helmut Schmidt, nu vänt sig med ett öppet brev till EU:s ordförandeskap och EU-kommissionen.

Man varnar i detta brev för att det globala finanssystemets sammanbrott, ett sammanbrott som förutsetts av "framsynta människor", och som nu hotar att leda till en ökande fattigdom, stater som bryter samman, folkmigrationer och fler väpnade konflikter.

Man konstaterar i detta brev att enorma mängder "fiktivt kapital" ackumulerats inom finansvärlden, och att detta endast har lett till mycket små förbättringar för mänskligheten. Som en omedelbar åtgärd så föreslår undertecknarna bildandet av en Europeisk Kriskommitté och sammankallandet av en Global Finanskonferens för att "ompröva" regelverket för det internationella finanssystemet och den nu rådande världsekonomiska ordningen.

Att undertecknarna i någon mån i detta talar i egen sak, enär de trots allt är just före detta makthavare, skall hållas i ljuset av att de i brevet säger sig ha varit medvetna om tingens ordning sedan långt tillbaka.

Även om det nu inte sägs rent ut, så speglar den skarpa tonen i brevet en medvetenhet hos undertecknarna om hotet från tillkomsten av en ny fascism: "När allt är till salu upplöses den sociala sammanhållningen och systemet bryter samman."

Och även om man i sitt krav på en Global Finanskonferens inte exakt talar om ett Nytt Bretton Woods så speglar hela andan i brevet temat för just en sådan konferens. Det är vidare även ett tyst medgivande till att upplägget på det nya EU-fördraget, med sin cementering av den nyliberala politiken, egentligen är en bromskloss.

Daily Telegraph beskrev att "den dundrande texten" var ett tydligt tecken på en europaomspännande kampanj för införandet av en "superreglator" med uppgift att skydda de europeiska medborgarna ifrån den moderna kapitalismens "samhällsrisker".

Detta skulle omgående reducera de brittiska finansmyndigheterna till "en regional filial" och följaktligen innebära "ett allvarligt hot mot Londons City".

Man får måhända tacka Evans-Pritchard på Daily Telegraph för hans uppriktighet!

Mer direkt kunde detta knappast sägas: Varje inskränkning av rovdjurskapitalismen till skydd för medborgarna uppfattas som ett hot av Londons finansdistrikt, som alltså vill vara det brittiska imperiets oinskränkta högkvarter och inte enbart en filial.

Säkerligen så irriterar detta också tillskyndarna av den "brittisk-imperialistiska frihandelsläran" (som Friedrich List kallade den) att den "dundrande texten" publiceras precis vid en tidpunkt när WTO precis försöker att avsluta Dohan rundan och tillsammans med EU utplåna de återstående resterna av skyddet för den fysiska produktionen och medborgarnas allmänna bästa, till förmån för fiktionsekonomins ohämmade vinstmaximering.

Det sista som dessa nu önskar sig är att den forna debatten om " Egyptens gräshoppor", de giriga riskkapitalbolagen och hedgefonderna, en debatt som den tidigare SPD-ordföranden Franz Müntefehring startade för några år sedan, ska ta ny fart, men nu även understödd av 16 f.d. toppolitiker.

Jean Ziegler tidigare FN:s rapportör i frågan om rätten till mat, fäste i sin bok 2002 "The New Rulers of the World and Those Who Resist Them" ljuset på att mer än 60 000 internationella företag inom handel, finanser, tjänster var registrerade hos WTO, men att världshandeln egentligen i praktiken behärskades av bara 300 till 500 företag i USA, Europa och Japan.

Och detta är det gamla vanliga BAE/IGF gänget med sitt bank och oljekonglomerat , och inget annat

När USA eller EU förhandlar så är det, enligt Ziegler, egentligen de 200 mäktigaste transnationella företagen i världen som anger tonen, och därför har WTO alltid styrts av de transnationella företagens sätt att resonera och aldrig av folkens och deras respektive staters intressen.

Denna olösliga intressekonflikt mellan folken och den brittisk-imperialistiska frihandelslärans tillskyndare, som nu rent faktiskt hotar hela kontinenter, och som dessutom driver allt fler människor in i fattigdom, har aldrig varit tydligare än nu.

Så skördas det.

Och aldrig har agnarna skilts så mycket från vetet, ifråga om politiker och statschefer, som i dessa dagar. Man känner mycket väl igen dem utifrån retoriken: det brittiska imperiets ”nyliberala” frihandlare talar om "hållbar utveckling", "förnybara energikällor", "anpassad teknik" , medan förespråkarna för det allmänna bästa talar om "livsmedels- och energisäkerhet" och vill ha en ökning av produktionen för att möta hungersnöden.

Låt nu detta ynkliga kapitel i den moderna historien få ett slut.