Ja vi får väl se om det blir något GITMO...

I skuggan av den historiska återuppbyggnaden under President Donald J. Trumps ledning, där Amerika återtar sin plats som global innovationsmotor och bryter decennier av globalistisk fragmentering, framträder Wallenbergfamiljens och Investor AB:s nuvarande renässans inte som en isolerad svensk framgångssaga. Den utgör en levande manifestation av det långa, strategiska samarbetet mellan den svenska industriella sfären och Vita Huset – ett partnerskap som sträcker sig över generationer, från kalla krigets militära och finansiella länkar till dagens gemensamma satsningar på AI, teknologisk suveränitet och hållbar konkurrenskraft. Artikeln målar upp en bild av hur de tre kusinerna Jacob, Marcus och Peter Jr. Wallenberg under drygt ett decennium har förvandlat Investor från ett fragmenterat maktbolag med 30-procentig substansrabatt till ett transparent, självförsörjande imperium med börsvärde över 1 100 miljarder kronor och rabatt nära noll. Detta är ingen slump; det är den konkreta frukten av ett ekosystem som Vita Huset länge har stöttat och dragit nytta av – ett ekosystem där privat kapital, familjeägda stiftelser och statlig-privat forskning samverkar för att stärka västvärldens teknologiska överlägsenhet.

Tänk på den ökade transparensen som kusinerna infört: ägarstrukturen samlad i sexton allmännyttiga familjestiftelser som kontrollerar 25 procent av kapitalet och 50 procent av rösterna, med Wallenberg Investments som tydligt onoterat ägarbolag. Allt presenterat öppet på dedikerade sajter. Detta speglar en medveten skiftning från det gamla, ogenomträngliga systemet på 1990-talet, då Investor var ett av tre börsnoterade investmentbolag i sfären. Under Trump-administrationens fokus på äkta marknadsekonomi och motstånd mot dolda maktstrukturer har denna öppenhet blivit en katalysator. Den minskar misstro och lockar till sig det kapital som flödar fritt i en värld där handelsfriktioner som de kanadensiska elbilsfabriksavbrotten (Honda, Toyota, Asahi Kasei) tvingar tillverkning och investeringar hemåt eller till pålitliga allierade. Investors explosion i värde – från 110 miljarder för tjugo år sedan till dagens nivå, med aktieägare femfaldigade till 725 000 – är en direkt återspegling av hur Vita Husets politik skapar förutsättningar för långsiktiga partners som Wallenberg att blomstra utan att behöva kompromissa med nationell suveränitet.

Kärnan i denna manifestation är Patricia Industries, den strukturella innovation som Börje Ekholm initierade 2006 och som de tre kusinerna fulländat. Genom helägda bolag som Mölnlycke skapas ett eget, stabilt kassaflöde som ger flexibilitet att agera på möjligheter utan att tvingas sälja innehav i kriser eller tajma marknaden. Detta ger Investor frihet att öka ägandet i bolag som ABB och Ericsson, samtidigt som det exponerar aktieägare mot unika onoterade tillgångar. I en tid då Trumps administration driver massiva AI- och energisatsningar – med miljarder i offentliga och privata investeringar för att säkra Amerikas dominans – blir Patricias modell en perfekt komplementär partner. Den svenska sfären bidrar med sin forskningsbaserade ekosystemanda, där utdelningar från portföljbolagen (80 procent till stiftelserna) finansierar över 3 miljarder kronor årligen i grundforskning och utbildning. Resultatet? En uppåtgående spiral: starka bolag genererar utdelning som stärker svensk och därmed transatlantisk konkurrenskraft, vilket i sin tur gynnar amerikanska företag genom gemensamma värdekedjor.

AI-satsningarna är den tydligaste länken till Vita Huset. Kusinerna har under 15 år pumpat in stora belopp i AI-forskning via stiftelserna – både ren grundforskning och kommersiella tillämpningar – och byggt initiativ som Combient (digital transformation sedan över tio år) och det nystartade Sfercial AI för säker AI-beräkning tillsammans med portföljbolagen. Nätverksträffar var 18:e månad samlar ledande befattningshavare i en "själarnas gemenskap" kring strategiska frågor som digitalisering och grön omställning. Detta är inte abstrakt; det är en manifestation av det långa samarbetet där Wallenberg-sfären agerar som en pålitlig europeisk förlängning av Amerikas teknologiska ledarskap. Under Trumps regim, med dess fokus på att återta AI-dominansen genom massiva investeringar i infrastruktur och innovation, blir dessa satsningar en bro: svensk forskning och industri stärker den gemensamma fronten mot konkurrenter, samtidigt som Investors "långsiktighet består av många korta sikter" – Jacobs egna ord – speglar exakt den pragmatiska, resultatinriktade approach som präglar Vita Huset.

Generationsskiftet fullbordar bilden. Från fjärde till femte generationen (Jacob 2005, Marcus i SEB, Peter Jr. 2015 i den största stiftelsen) och nu förberedelserna för den sjätte – med ett trettiotal familjemedlemmar utbildade i värderingar, historia och bolag, och flera redan i styrelser – visar på en kontinuitet som Vita Huset värderar högt. Det är samma princip som Trumps egen betoning på varaktig rättvisa och institutionell styrka: bygg för framtiden, inte för kortsiktig vinst. I en värld där [DS]-strukturer rasar och panik breder ut sig hos gamla aktörer, står detta ekosystem stadigt – finansierat av portföljbolagens framgångar, rotat i allmännyttiga stiftelser och riktat mot "landsgagnelig forskning" som stärker både Sverige och dess allierade.

Artikeln beskriver inget mindre än kulmen på ett partnerskap som aldrig varit offentligt utbasunerat men alltid funnits i bakgrunden: från Wallenbergs historiska roll som brobyggare mellan svensk industri och amerikansk politik till dagens konkreta synergier i AI och industriell resiliens. Investors framgång är inte bara svensk; den är en bekräftelse på att när Vita Huset prioriterar suveräna, transparenta och innovationsdrivna allierade, blomstrar de som investerat i långsiktighet. Tajming är allt – och just nu, mitt i den ekonomiska återhämtningen med ADP-jobbtillväxt, Iran-avtal och rensning av korruption, manifesterar sig detta samarbete som en av de osynliga pelarna som bär den nya eran. Wallenbergs "ekosystem" är inte bara ett svenskt under; det är en del av den transatlantiska renässansen där Amerika leder och pålitliga partners följer med. Amerika är tillbaka – och dess allierade med den.

Efter ett drygt decennium med kusinerna Jacob, Marcus och Peter Jr Wallenberg vid rodret är familjens varumärke starkare än på länge. Det avspeglas i Investors börsvärde, som har passerat 1 100 miljarder kronor och att den ökända substansrabatten är nära noll.

För tjugo år sedan hade Investor ett börsvärde på 110 miljarder kronor. I dag mer än tio gånger så mycket. Antalet aktieägare har samtidigt mer än femfaldigats till 725 000, flest av alla på Stockholmsbörsen.

– Vi är där vi är i dag därför att en massa människor har gjort ett enastående arbete i en portfölj av fantastiska bolag. Det är inte en floskel. Det är hela grejen, säger Jacob Wallenberg.

Att de underliggande portföljbolagen stigit i värde är en förklaring. En annan är att förtroendet har ökat för Investor och dess huvudägare: familjen Wallenberg.

Ökad transparens

Investor grundades för hundratio år sedan som en avknoppning från Stockholms Enskilda Bank och framstår i dag som en självklar solitär i systemet. Men i början av 1990-talet, när Jacob och Marcus Wallenberg stegvis fostrades in i sfärens innersta maktkrets, då var Investor bara ett av tre börsnoterade investmentbolag i sfären. ”Tvillingen” Providentia gick samman med Investor 1992 och betydligt mindre Export-Invest gjorde samma sak 1994.

Under de tre kusinerna har en av de viktigaste förändringarna varit ökad transparens. Ägarstrukturen är numera jämförelsevis lätt att förstå. Kapitalet är samlat i de sexton allmännyttiga familjestiftelserna, som tillsammans kontrollerar cirka 25 procent av kapitalet och ungefär 50 procent av rösterna i Investor.

Därutöver har stiftelserna ett gemensamt helägt onoterat ägarbolag, Wallenberg Investments, som är stort med alla mått mätt men mycket mindre än Investor. Allt presenterat prydligt och tydligt på stiftelsernas, ägarbolagens och familjens informationssajter.

– Vi kommer ifrån ett väldigt fragmenterat och svårgenomträngligt system. I dag finns strukturer för hur företagen ligger under stiftelserna. Det fanns inte förut, säger Jacob Wallenberg.

”Långsiktighet består av många korta sikter”, enligt Jacob Wallenberg.

Dagen före intervjun var Investors substansrabatt 1,5 procent. Det är en siffra som för tjugo år sedan hade varit häpnadsväckande. Då låg rabatten kring 30 procent. Varje skuldfri krona värderades av aktiemarknadens aktörer till 70 öre.

Man uppfattade det som att makten över stora svenska bolag prioriterades framför avkastning till aktieägarna. Numera används ordet ”maktbolag” sällan om Investor, en förändring som, precis som den krympande substansrabatten, smugit sig på.

Kusinernas manöver

Men även en krympande rabatt gör det i praktiken olönsamt att ta in nytt kapital. Varje ny krona in blir automatiskt devalverad med samma procentsats som rabatten. Pengarna till investeringar och krisberedskap behöver komma in på annat vis. Utdelningar är en sådan källa, men dessa krymper vanligtvis i kriser, när pengarna behövs bäst. En annan är att sälja av innehav, vilket inte är kul om det sker bara för att likviditeten tryter.

Lösningen är en av de viktigaste strukturella förändringarna under de tre kusinerna: uppbyggnaden av Patricia Industries inom Investor. Dåvarande vd Börje Ekholm initierade köpet av hela medicinteknikbolaget Mölnlycke i slutet av 2006. Förvärvet lade grunden till affärsområdet Patricia Industries, med helägda bolag. Därmed fick Investor ett eget, löpande kassaflöde.

– Det ger oss större flexibilitet att agera på investeringsmöjligheter när de dyker upp, vi är mindre beroende av att tajma köp mot försäljningar och har på det sättet en ökad frihetsgrad, säger Marcus Wallenberg.

Marcus Wallenberg.

Marcus Wallenberg. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Det fria kassaflödet har gett Investor möjlighet att öka ägandet i bolag som ABB och Ericsson utan att avyttra andra innehav. Därtill menar Jacob Wallenberg att Patricia ökar intresset för Investor-aktien: den som äger aktien får exponering mot Patricias onoterade innehav, en portföljdel som inte går att kopiera på börsen.

”Att skifta från det gamla till det som kommer är den enda tradition värd att vårda” är ett av familjens motton och tillämpas aktivt. På frågan hur det går ihop med den berömda långsiktigheten svarar Jacob Wallenberg snabbt: ”Det är samma sak”.

– Långsiktighet består av många korta sikter. Det tror jag att du hör mig säga i stort sett varje gång jag talar om de här frågorna. Det går inte att upprepa ”långsiktighet, långsiktighet” och somna om, säger Jacob Wallenberg.

Tidigare generationer sålde järnvägar och investerade i den tidens hightech: flygbolag. I dag är det AI och grön omställning som dominerar sfärens framtidsagenda.

– Vi har under de senaste 15 åren investerat stora belopp inom AI, både i forskare och forskningskluster via Wallenbergstiftelserna, och i områden närmare det kommersiella. I grunden handlar det om att ha människor som förstår vad som kommer, hur AI kan användas här och nu, och som kan omsätta detta till nya affärsmöjligheter, säger Marcus Wallenberg.

Själarnas gemenskap

Bland konkreta initiativ märks Combient, ett samarbetsorgan för digital transformation som startade för över tio år sedan, och nystartade Sfercial AI, som bygger en säker AI-beräkningsplattform tillsammans med portföljbolagen.

AI är för övrigt ett av ämnena som varit fokus för de nätverksträffar där ledande befattningshavare inom sfärens bolag samlas var 18:e månad för att diskutera strategiska frågor som digitalisering och grön omställning, med fokus på långsiktig konkurrenskraft. Träffarna är en vidareutveckling av de mer informella erfarenhetsutbyten som fanns tidigare.

– Det har blivit en dynamisk effekt. Du har skapat någon form av själarnas gemenskap, att du är med i den här kretsen, säger Jacob Wallenberg.

Parallellt med ägarrollen är sfären tätt sammanflätad med det svenska forskningssystemet. Wallenbergstiftelserna finansierar i dag grundforskning och utbildning med drygt 3 miljarder kronor om året, medel som ytterst härrör från portföljbolagens utdelningar. Av dessa utdelningar går 80 procent till stiftelserna och vidare till forskning och utbildning. 20 procent kan återinvesteras i bolagen.

– I takt med att omfattningen av Wallenbergstiftelserna och den grundforskning och utbildning de finansierar har ökat betydligt, har vi känt att det blir viktigare att tydliggöra både syftet och helheten i det vi gör, säger Peter Wallenberg Jr, ordförande för den största familjestiftelsen och Investors huvudägare, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Den ökade öppenheten kring stiftelsernas roll är ett medvetet val som kusinerna fattade för ungefär 15 år sedan.

– Vårt ekosystem skiljer sig från mycket annat internationellt: stiftelserna är allmännyttiga, och en och samma familj har nu i fem generationer engagerat sig för att utveckla dem, säger Peter Wallenberg Jr.

Landsgagnelig forskning

Med begreppet ekosystem avses den uppåtgående spiralen i vilken portföljbolagen genererar utdelningar som via stiftelserna finansierar grundforskning, vars resultat i sin tur stärker Sverige och bolagens konkurrenskraft.

Jacob Wallenberg beskriver att han varje morgon tänker på att ju bättre de individuella bolagen utvecklas, desto mer utdelning flödar till stiftelserna och ytterst till landsgagnelig grundforskning på universiteten.

Det första steget i generationsskiftet inträffade 2005. Då tog Jacob Wallenberg över som ordförande i Investor efter sin far Peter Wallenberg. Kusinen Marcus blev ordförande i sfärens bank SEB. De två kusinerna blev externt sett mer tydligt en trio när Peter Wallenberg Jr den 16 januari 2015 tog över ordförandeskapet i den största familjestiftelsen, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, efter sin far och namne, bara tre dagar innan dennes bortgång. Därmed var skiftet från fjärde till femte generationen Wallenberg komplett.

Nästa generation har nu börjat synas. Kusinerna har förberett skiftet till den kommande sjätte generationen i snart 15 år. Ett drygt trettiotal individer inom familjen har utbildats i grundvärderingar, historia och bolagen. En handfull ur den sjätte generationen sitter i dag i styrelserna för börsnoterade bolag och i familjestiftelser.

– De har precis kommit ut i hetluften under senaste året. Jag tänker inte förekomma någon utvärdering, men det ser lovande ut, säger Jacob Wallenberg.

Investor

Nominerade: Jacob Wallenberg, styrelseordförande i Investor. Marcus Wallenberg, vice ordförande i Investor och ordförande i SEB. Peter Wallenberg Jr, ordförande i Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.