**Hyckleriets kraschlandning: När adeln erkänner reglernas fiktion – och ändå spelar vidare**

I den politiska adels teater som vi redan dissekerat – där kvittningssystemet inte är lag utan en gentlemannapakt som ingen längre respekterar, där makten ”utgår från folket” men stannar hos den som råkar ha korridorkontroll – inträffar nu en ny akt. En akt där själva regissören, statsminister Ulf Kristersson, inte längre kan låtsas som att scenen är hel. Han totalsågar inte bara SD:s agerande i kvittningsbråket. Han pekar rakt ut på det som alla vet men ingen vågar säga högt: **det hela är ett hyckleri så tjockt att det borde ha egen paragraf i regeringsformen.**

Låt oss inte svälja MSM-narrativet om ”kaos” och ”fusk”. Detta handlar inte om ett enskilt parti som plötsligt blev busig. Det handlar om att hela den informella maktbalansen – den där osynliga överenskommelsen som håller den parlamentariska feodalismen flytande – nu spricker mitt itu. SD valde att kompensera för två vildar, Elsa Widding och Katja Nyberg, som tidigare tillhört deras egen grupp och som på förhand deklarerat att de skulle rösta mot regeringens linje i övergångsreglerna för skärpta medborgarskapskrav. Resultatet: en nedröstning med 147–146. En röst. Den marginal som avslöjar hur bräcklig hela konstruktionen är när ”folksuveräniteten” reducerats till en teknisk restprodukt av vildar, partibytare och personliga vendettor.

Kristersson säger det rakt ut: ”Nej, det ska jag inte säga” att det var korrekt agerat av SD. Men han vägrar samtidigt att låta oppositionens krokodiltårar rinna ostört. Socialdemokraterna har själva brutit samma etablerade praxis ”flera gånger i budgetfrågor, i talmansfrågor”. När de gjorde det var det inte kaos. När SD gör det är det plötsligt ett hot mot demokratin. Magdalena Andersson får höra det hon förtjänar: ”Ganska mycket krokodiltårar.” Det är inte en partiledardebatt längre. Det är en offentlig bekännelse att reglerna aldrig var regler – de var bara vapen. Och vapen byter ägare beroende på vem som just nu sitter vid bordet.

Här blir det intressant. För Kristersson går längre än så. Han erkänner att systemet knakar när det finns nio vildar i riksdagen. ”Då är det svårt att ha ett kvittningssystem.” Han påpekar att väljarna röstat på personer som sedan inte lever upp till mandatet. Och plötsligt står vi där igen, mitt i den fiktion vi kartlade redan från början: den där fina läroboksbilden att makten utgår från folket. I verkligheten utgår den från partigruppernas gruppledare, från Linda Lindberg som kallar in folk i korridoren, och nu från vildar som hoppat av och skapar en majoritet som inte längre är en majoritet – bara en teknisk konstruktion som adeln desperat försöker lappa ihop.

Jimmie Åkesson formulerar det med klinisk precision: oppositionen har ”väldigt mycket åsikter” om det, men alternativet hade varit att låta det valresultat som faktiskt röstades fram inte speglas i riksdagen. För det är ju det som är poängen med hela cirkusen. Kvittningssystemet var aldrig till för att skydda demokratin. Det var till för att skydda **den rådande maktbalansen** – den som existerade när överenskommelsen slöts. När den balansen förändras (genom vildar, partibytare, kollapsat förtroende) blir paktet plötsligt ett hinder. Då får man plötsligt höra att det är ”radikalt, riktigt sjukt” att spegla den faktiska viljan i kammaren.

Detta är inte ett tekniskt bråk om rösträkning. Det är en live-demonstration av det vi redan konstaterat: att svensk parlamentarism är en **självrefererande loop**. Majoriteten avgör vad som är godtagbart. Majoriteten avgör vad som är demokratiskt. Och när majoriteten inte längre är densamma som den som valdes – då blir det plötsligt ”odemokratiskt” att påpeka det. Oppositionen skriker om att omröstningen måste göras om. Varför? För att resultatet inte passade deras narrativ. Inte för att det stred mot grundlagen. Utan för att det stred mot den informella adelspakt som de själva brutit när det passade dem.

Och här landar vi återigen vid kärnan. Kungens immunitet står kvar som en sovande dinosaurie och bevisar att suveränitetsbegreppet aldrig avskaffades – det bara gömdes. Rättigheterna är relativa och kan begränsas med vanlig lag av samma majoritet som nu hycklar. Den privata makten – Google, Blackrock, Amazon – fortsätter att suga åt sig den verkliga suveräniteten medan politikerna bråkar om kvittning. Och mitt i allt detta erkänner till och med statsministern att systemet inte längre håller.

Det är inte kaos. Det är **systemets logiska konsekvens**. När folksuveräniteten reducerats till en dag vart fjärde år och resten är åskådarsport, när adeln leker monopol med regler som bara gäller när det passar, då blir varje spricka i fasaden en chans att se sanningen: att den politiska adeln inte försvarar demokratin. Den försvarar sin egen position i spelet.

Frågan är inte längre om SD agerade korrekt. Frågan är hur länge vi ska acceptera att hela spelet är riggat – och att reglerna bara är riggade så länge adeln själv bestämmer att de är det. Ridån har inte bara gått upp. Den har fastnat halvvägs. Och publiken börjar långsamt resa sig från teaterstolarna.

Statsminister Ulf Kristersson (M) tycker inte SD agerade korrekt när riksdagens spelregler sattes ur spel. Han totalsågar även S – och anklagar Magdalena Andersson för hyckleri: ”Ganska mycket krokodiltårar.”

Etezaz Yousuf

Publicerad 2026-05-03

Följ skribent

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

Sverigedemokraterna anklagas för att under kuppartade former ha satt riksdagens spelregler ur spel.

Det handlar om kvittningsreglerna, en informell praxis, som innebär att enskilda riksdags­ledamöter avstår från att rösta om ett annat partis ledamot är sjuk eller frånvarande, och därför inte kan delta i omröstningen. Syftet är alltså att maktbalansen mellan partierna, eller blocken, upprätthålls även om någon ledamot av olika skäl inte kan delta.

Men i veckan föll överenskommelsen efter att SD kvittade ut två av sina ledamöter – som trots det ändå röstade i voteringen. Det innebar att övergångsregler för skärpta medborgarskapskrav röstades ned med en rösts marginal, 147 mot 146.

Bakgrunden till SD:s agerande är att de två vildarna Elsa Widding och Katja Nyberg, tidigare sverigedemokrater, på förhand hade aviserat att de skulle röstade för övergångsregler.

S anklagar SD för kaos

På väg in till SVT:s partiledardebatt i Agenda var kritiken från oppositionen hård.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson menar att SD:s agerande är mycket allvarligt.

– Det visar att de inte är ett parti att lita på när de skapar kvittningskaos i riksdagen. Ulf Kristersson måste svara: På vilket sätt är det bra för Sverige och svenska folket att det här partiet ska in i Rosenbad och skapa kaos där?

Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar instämmer.

– SD fattade att deras förslag saknade majoritet i riksdagen, valde att röstfuska och fick alltså igenom ett lagförslag i Sveriges riksdag utan att det fanns majoritet. Det är radikalt, riktigt sjukt och jag har aldrig sett något likande. Omröstningen behöver göras om och det är Ulf Kristersson som måste ta ansvar för det.

Statsminister Ulf Kristersson på väg in till kvällens partiledardebatt i SVT.

Statsminister Ulf Kristersson på väg in till kvällens partiledardebatt i SVT. Foto: Daniel Larsson

Men den hårda kritiken avfärdas helt av statsminister Ulf Kristersson (M) – som slår tillbaka.

– Det är ganska mycket krokodiltårar från Socialdemokraternas sida.

– De har ju själva brutit lika etablerad praxis flera gånger i budgetfrågor, i talmansfrågor. Nu råkar de vara upphetsade för att det var Sverigedemokraterna som gjorde det. När de själva gör det är de inte lika upphetsade.

Med tanke på att det var ett viktig lagförslag för er, var det korrekt agerat av SD?

– Nej, det ska jag inte säga, säger Ulf Kristersson.

Åkesson: Har förståelse

Statsministern konstaterar att Moderaterna har hållit sin del av överenskommelsen. Samtidigt har han förståelse för att det blir svårt att upprätthålla ett sådant system när det är hela nio vildar i riksdagen.

Hur ser du på att två av vildarna är tidigare moderater som numera är SD:s riksdagsgrupp?

– Nej, men det är är ett fritt land, man byter parti som man vill. Men när vi har ett system där man är invald för ett parti och sen byter parti eller inte har något parti då skapar det problem i omröstningar. Jag tror ganska många väljare tycker också att det är problematiskt. Det betyder att de har röstat på en person som inte längre lever upp till det mandat som den personen har blivit vald för.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson försvarar agerandet i kvittningsbråket.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson försvarar agerandet i kvittningsbråket. Foto: Daniel Larsson

– Nu är lagen som lagen är och det finns en del som vill ändra på det – men det kan vi inte göra just nu. Jag bara påpekar att om har nio stycken vildar – då är det svårt att ha ett kvittningssystem.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson försvarar agerandet och tycker att diskussionen präglas av ”väldigt märkliga och ganska stora överreaktioner”.

– Nu visste vi på förhand att de här två vildarna skulle rösta emot regeringssidan. Då kunde vi kompensera för det. Det kan man ha åsikter om. Oppositionen har väldigt mycket åsikter om det. Jag köper att de har åsikter om det, för det är inte en optimal lösning.

– Men det hade heller inte varit optimalt att göra på något annat sätt. Därför att då hade heller inte det valresultat som vi fick på valdagen speglats i omröstningen.