Mmmmm....

**Verkligheten vs. Signalbilden: När Försvarsmaktens Övningsfilmer Möter Ukrainas Drönarkrig**

Artikeln i SvD är inte bara en kritik mot en enskild övningsvideo. Den blottar en djupgående klyfta som växer sig allt större: mellan den verklighet som nu definierar modernt krigföring i Ukraina och den målbild som Försvarsmakten (FM) fortfarande signalerar utåt genom sina officiella kanaler. Det handlar inte om bristande vilja eller okunskap – det handlar om att den svenska försvarsapparaten, precis som stora delar av NATO, fortfarande övar och kommunicerar utifrån ett föråldrat paradigm medan drönarkriget, elektronisk krigföring och utnötningskrig har blivit den nya normen. Ukrainas mest erfarna drönarpilot ”Sirko” säger det rakt ut efter att ha sett avsnittet ur webbserien ”Försvarsmakten inifrån” (maj 2025): ”Skämtar ni?” och ”Ingen strider så här.” Det är en kalldusch som ekar Hedgehog 25-övningen i Estland, där ett litet ukrainskt drönarteam på 10 piloter + 100 soldater slog ut två Natobataljoner (~1200 soldater) och 17 stridsfordon på en halv dag.

### Den Officiella Signalbilden – Den Gamla Världen

I FM:s egen produktion visas en pluton (20–40 soldater) som försvarar sig med en spaningsdrönare. De gräver:

- Öppna bunkrar utan takskydd.

- Grunda skyttegravar (knappt 0,5 meter djupa, utan överbyggnad).

- Fienden som kör bandvagnar på öppna vägar och stormar rakt fram i klungor.

Det är en övning som syftar till grundläggande ordergivning för värnpliktiga. Enligt Henrik Bjelkow (ansvarig för drönaranskaffning) är det ”tillrättalagd filmning i pr-syfte” och inte representativ för de stående förbandens avancerade utbildning. Men forskaren Oscar Jonsson vid Försvarshögskolan konstaterar att den är ”representativ för hur det ser ut på bredden” inom FM. Och Sirko, som dagligen utbildar nya drönarpiloter vid fronten, ser exakt vad som skulle hända i skarpt läge: 15–20 minuter efter upptäckt. Ryssarna stör ut kommunikationen, släpper drönare med granater eller FPV, minerar vägarna och använder små, spridda grupper istället för Hollywood-stormningar.

### Verkligheten i Ukraina – Drönare Först, Allt Annat Sedan

Sedan 2023–2024 har kriget blivit ett drönarkrig. Flaskhalsen är inte längre drönare – det är piloter. Sirko pekar på det uppenbara:

- Skyttegravar måste vara minst 1,7 meter djupa + nät/tak för att överleva konstanta attacker.

- Öppna fält, tält och klungor = självmord.

- GPS-styrda drönare är redan föråldrade; motståndaren stör ut dem rutinmässigt.

- Ryssland har likvärdiga drönarförmågor som Ukraina – ingen sida har monopol.

Hedgehog 25 visade samma sak för hela NATO: ett litet ukrainskt team dominerade totalt mot tusentals NATO-soldater med ”världsklass-pansar”. Det väckte röster om att alliansen inte tar det nya kriget på allvar. Samma kritik kommer från tjeckiska fallskärmsjägare som bad ukrainarna sluta använda drönare eftersom de slog ut dem ”alldeles för snabbt”. Oscar (svensk frivillig i Ukraina) har sagt samma sak om svenska kollegor som fortfarande sätter upp tält nära frontlinjen i övningar.

### Varför Gapet Växer

Försvarsmakten har absolut tagit lärdomar från Ukraina – de har personal på plats, ukrainska instruktörer och ökar antalet drönare. Bjelkow lovar mer information i sommar när avtal är klara. Men signalbilden som når ut till allmänhet, värnpliktiga och politiker är fortfarande den gamla: manöverkrig, stora förband, traditionella skyddsformer. Jonsson förklarar varför: många inom NATO tror att ett krig med Ryssland skulle bli annorlunda – mer manöver, mindre skyttegravskrig. Han kallar det feltänk. Krig tenderar att bli utnötningskrig, och drönare erbjuder enorma möjligheter i alla domäner. ”Drönarkampen är avgörande.”

Sverige står inte ensamt. Hela västvärlden har en uppförsbacke. Men medan USA under Trump omdirigerar resurser, bryter karteller och tvingar fram verklig anpassning, riskerar Sverige att fastna i en signalbild som skapar falsk trygghet. Om det blir skarpt läge mot en motståndare som Ryssland – som redan har anpassat sig till drönare, elektronisk krigföring och minor – blir chocken brutal.

### Slutsats: Målbilden Måste Uppdateras – Nu

Artikeln visar att Försvarsmakten internt känner till kritiken (Bjelkow håller med Sirko) men att den officiella kommunikationen fortfarande inte speglar den nya verkligheten fullt ut. Det är inte illvilja – det är tröghet i en stor organisation. Men i ett läge där drönare, FPV och elektronisk krigföring avgör striden på minuter istället för dagar, blir gapet mellan signalbild och verklighet livsfarligt. Sverige måste accelerera: djupare skyddsverk, spridda små enheter, massiv drönarutbildning, anti-GPS-system och övningar som verkligen simulerar det krig som pågår i Ukraina – inte det krig vi önskar oss.

Försvarsmakten säger att ”det pågår väldigt mycket just nu”. Det är bra. Men det räcker inte att det pågår – det måste synas i den bild som kommuniceras utåt. Annars riskerar vi att svenska soldater går in i ett modernt krig med en målbild från gårdagen. Verkligheten bryr sig inte om PR-filmer. Den bryr sig om vem som överlever de första 20 minuterna.