Detta blir det såklart Lejontema på för Guldbro det har vi ju redan...

Och NEJ, 2012 så visste man inte ett skit om monerärmekanik på MUST-

**Analys av SvD-artikeln ur perspektivet av lejonet på Mynttorget**

Davide Rivaltas lejon på Mynttorget – placerat mitt emellan Kungliga slottet och Riksdagshuset, blickande åt höger (”sinister” i heraldisk mening) – fungerar som en perfekt symbolisk lins för att läsa Birgitta Forsbergs artikel om Elvira Nabiullina. Mynttorget är inte bara ett torg; det är historiens finansiella epicentrum i Sverige, platsen där myntningen och därmed statens finansmakt föddes under stormaktstiden. Lejonet bryter med traditionen, står utan sockel på samma nivå som folket och vänder huvudet mot den demokratiska makten istället för den kungliga. Detta ger artikeln om ”Putins bankir” flera lager av betydelse: centralbankens roll som oberoende aktör, spänningen mellan teknokrati och autokrati, och hur krigsekonomi utmanar den moderna finansordningen.

Här är de viktigaste symboliska signalvärdena när vi läser artikeln genom lejonets blick:

1. **Brott mot heraldisk (och politisk) tradition – Nabiullina som det ”självständiga lejonet”**

Precis som Rivaltas lejon vägrar att följa den klassiska regeln att djur ska blicka åt vänster (dexter, sköldbärarens högra sida), vägrar Nabiullina att vara en ren underkastad symbol för Putin. Hon har försökt säga upp sig efter invasionen 2022, talar ”klarspråk” till presidenten och har tidigare hyllats internationellt som en kompetent teknokrat (Euromoney, IMF, Politico). Artikeln betonar att hon är ”fri från korruption” och att Putin accepterar hennes öppna kritik – ett brott mot den lojalitetskod som annars gäller i Kreml. Lejonets högerblick blir här en metafor för denna relativa självständighet: den underkastar sig inte automatiskt den ”kungliga” (autokratiska) makten utan markerar en egen position.

2. **Dialog med maktens byggnader – blicken mot Riksdagen som spänning mellan bank och politik**

Lejonet vrider huvudet mot Riksdagshuset och skapar en visuell länk mellan det ”vilda” djuret och den folkvalda makten. I artikeln speglas detta i Nabiullinas balansgång: hon hanterar en krigsekonomi där Putin pumpar in pengar i militärindustrin, tvingar bankerna att låna ut till subventionerade räntor och använder centralbanken som verktyg för att hålla regimen flytande. Samtidigt säljer hon guld, höjer styrräntan till 14,5 % och varnar för ”ytre förhållanden som försämras i konstant takt”. Precis som lejonet står mitt emellan slott (Putins makt) och riksdag (den formella statsapparaten) blir Nabiullina den punkt där den teknokratiska ekonomin möter den politiska viljan. Hennes politik är inte underkastad utan i ständig dialog – och spänning – med regimen.

3. **Kontrast till de kungliga (stela) lejonen – från sockel till marknivå**

Stockholms slotts lejon är formella, upphöjda på Lejonbacken. Rivaltas lejon står direkt på marken, levande, baserat på riktiga djur som reagerar på omgivningen. Nabiullina framställs likadant: ingen distanserad aristokratisk figur utan en pragmatisk teknokrat från arbetarbakgrund i Ufa. Hon har ”räddat rubeln” flera gånger, byggt upp reserver och skapat ett eget betalsystem – men nu tvingas hon in i en krigsekonomi där inflationen (troligen runt 15 %) och bankriskerna hotar. Artikeln understryker att hon slutade med sina signal-broscher efter invasionen; hon har blivit ”marknära”, precis som lejonet. Hennes närvaro är inte dekorativ utan en levande, sårbar kraft mitt i maktens centrum.

4. **Framtidsblick och den historiska cykeln – från Stockholms Banco till Putins krigsmaskin**

Lejonets högerblick kan också tolkas som riktad mot framtiden (de kommande installationerna i Hagaparken och Ladugårdsgärdet). Artikeln visar hur Rysslands ekonomi nu lever på ett tillfälligt oljeprislyft från Irankriget – samma dynamik som drev fram centralbanker under stormaktstiden (Stockholms Banco 1656 finansierade krig). ”Lejonet från Norden”-profetian handlade om ett nordiskt lejon som skulle bryta med den gamla ordningen. Här blir Nabiullina en ironisk spegel: hon är den som håller Putins ”krigsmaskin igång” (Politico) men samtidigt den som varnar för kollaps. Hennes blick är framåt – mot potentiell finansiell katastrof eller mot en ny fas där centralbanken återigen blir ett verktyg för staten snarare än en oberoende aktör. Det ekar den historiska cykel som tidigare kopplats till Trump/Bessent/Warsh och försöken att återföra FED under politisk kontroll: från kunglig finansiering → oberoende teknokrati → politisk återtagning.

Sammanfattningsvis förstärker lejonets placering och blick artikeln till en modern saga om makt och pengar. Mynttorget blir en symbol för att finansmakten alltid står vid makthärdens centrum – vare sig det är Gustav II Adolfs Sverige, Putins Ryssland eller Trumps Amerika. Nabiullina blir det ”vilda lejonet” som försöker behålla en fot på marken mitt i stormen: inte en staty, utan en levande, reagerande kraft. Hon ger respit åt regimen genom kompetens och oljepris, men risken för bankkollaps påminner om att även det självständiga lejonet kan tvingas böja sig om omgivningen förändras.

Respit för Putins bankir efter hoten om kollaps

Hon är Putins bankir. Centralbankschefen Elvira Nabiullina ska försöka rädda rysk ekonomi från undergång. Ett högt oljepris i Irankrigets spår har gett henne respit. Men skakiga banker kan utlösa en kollaps.

Elvira Nabiullina har minst sagt en svår sits. Hon har varit chef för Rysslands centralbank sedan 2013 och är den som ska hantera landets alltmer skadeskjutna ekonomi. I fredags sänkte Vladimir Putins bankir styrräntan med 0,5 procentenheter till 14,5 procent – en hög nivå. Som jämförelse ligger Riksbankens ränta på 1,75 procent.

I november i fjol började hon även sälja guld ur guldreserven för att täcka landets budgetunderskott.

Nu spekulerar allt fler experter om att Rysslands ekonomi kan kollapsa.

– Den ryska ekonomin kan bara hamna i ett av två scenarier: långsiktig nedgång eller en chock. Oavsett vilket kommer de att fortsätta på en nedåtgående bana mot en finansiell katastrof, sa generallöjtnant Thomas Nilsson, chef för svenska Must, för några dagar sedan till Financial Times.

Själv sa Elvira Nabiullina nyligen att ”de yttre förhållandena nu försämras i nästan konstant takt – både när det gäller export och import”, enligt Financial Times.

– Det är jättesvårt att säga när eller om en krasch händer. Men vad det gäller de olika faktorer som ökar risken så uppvisar Ryssland de flesta av dem, säger Anders Olofsgård, biträdande chef på Östekonomiska institutet vid Handelshögskolan.

Det handlar bland annat om hög inflation, stort budgetunderskott, svag tillväxt och stora banklån, med sårbara banker som följd.

När det gäller tillväxten sa Vladimir Putin nyligen att BNP föll 1,8 procent i januari och februari.

Irankriget ett lyft

Rysk ekonomi håller sig flytande tack vare oljeintäkterna och med kriget i Iran har oljepriset stigit. Och även om Ryssland tvingas sälja olja med rabatt på grund av sanktioner från väst får landet in mer pengar nu, enligt Henrik Wachtmeister vid Utrikespolitiska institutet.

– Fast man säljer till rabatt så har man fått dubbelt så högt pris som före Irankriget, säger han.

Han tillägger:

– Det såg ganska dåligt ut för Ryssland i januari och februari. Då var den ryska ekonomin i sämst skick på många år. Irankriget och energikrisen är bra för Rysslands del.

Faran ligger – som så ofta i ekonomiska krascher – hos bank- och finansbranschen. Blir det en kris, börjar den där, enligt Anders Olofsgård.

– När nu oljebolagen får mer betalt för sin olja tack vare kriget i Iran så har Putin uppmuntrat dem att använda de extra vinsterna till att betala av sina skulder till banken. Det är ingenting man sett tidigare och i väst har det tolkats som att han har identifierat att det är i bankerna det mest kritiska händer, säger han.

Främst är det Kina som köper rysk olja, men Ukraina har attackerat en del ryska raffinaderier och hamnar som skeppar ut olja.

– Vad gäller rena oljevolymer Ryssland lyckas få ut så är de betydligt lägre än vad de skulle få i vanliga förhållanden, säger Anders Olofsgård.

Putins bankir måste balansera

Frågan är nu om Putins bankir – dotter till arbetare av tatarisk härkomst från staden Ufa i Basjkirien, mer än tusen kilometer från Moskva – klarar balansgången.

Hennes penningpolitik har ”upprepade gånger räddat rubeln och hållit landets ekonomi flytande”, enligt tidningen Politico.

– Det Putin lärde sig från 1990-talet när Sovjet föll, är att makroekonomiska kriser är politiskt hotande för regimen, säger Anders Olofsgård.

– Det var på en nivå som var nästan överdriven i meningen att den inte stimulerade ekonomin, säger han.

Efter att Putin attackerat Ukraina 2014 hamnade rubeln i fritt fall och inflationen steg. Då höjde Elvira Nabiullina räntorna och införde reformer. Det ledde till att Ryssland utvecklade ett eget betalsystem, stängde hundratals vacklande banker och byggde upp enorma reserver, enligt Politico.

Elvira Nabiullina utnämndes till årets centralbankschef av Euromoney 2015 och The Banker 2017. Och 2018 hyllade Christine Lagarde, då chef för Internationella valutafonden, IMF, Elvira Nabiullina som kvinnan som kunde få ”centralbanken att sjunga”.

2024 beskrev Politico Elvira Nabiullina som den främsta teknokraten som håller president Vladimir Putins ”krigsmaskin igång”.

– Jag uppfattar henne som en duktig, kompetent ekonom och inte politiskt driven, säger Anders Olofsgård.

Oleg Vjugin, en före detta högt uppsatt tjänsteman vid Rysslands centralbank som har känt Elvira Nabiullina i över 20 år, sa till Bloomberg 2024 att Putin ser henne som en person som talar klarspråk och är fri från korruption.

– Elvira har ensamrätt att säga till presidenten vad han inte gillar. Hon kan tala öppet om läget och han accepterar det, sa Oleg Vjugin till nyhetsbyrån.

Slutade med broscher

Strax efter att Rysslands fullskaliga invasion startade i februari 2022 slutade Elvira Nabiullina att ha på sig de broscher som hon tidigare använt för att ge signaler till marknaden, enligt Bloomberg. Sedan försökte ekonomen, som tidigare varit minister och Putins rådgivare, att säga upp sig. Men det föll inte i god jord. 62-åringen har nu suttit längst av alla ryska centralbankschefer, snart 13 år.

Med invasionen av Ukraina kom krigsekonomi.

– Det var en enorm fiskal stimulans då de pumpade in en massa pengar från sina sparade medel och började bedriva budgetunderskott och fick tillväxt i någon mening, säger Anders Olofsgård.

Men nu är tillväxten i princip noll eller negativ, enligt Anders Olofsgård.

Väldigt få sektorer går bra, bland dem den militärindustriella.

– Även inom det militärindustriella går bara delar bra, framför allt drönarverksamheter, säger han.

Får inte företagen betalt när staten köper vapen av dem?

– Nej, de får inte ordentligt betalt. Det har pågått länge, redan innan den fullskaliga invasionen.

Han tillägger:

– Däremot tvingar staten bankerna att låna ut pengar till det militärindustriella komplexet till mycket lägre räntor än marknadsräntorna. Det gör att bankerna och finansmarknaderna blir väldigt skakiga.

– En sådan inflation är inte omöjlig att hantera, säger han.

Men hur har folk råd att köpa mat, har de fått högre löner?

– På vissa delar av landsbygden har man rekryterat soldater, som fått väldigt mycket betalt. Och det blir stora kompensationer för skadade och dödade soldater. Regionerna tävlar om Putins gunst genom att erbjuda större och större premier för att det finns ett tryck på att rekrytera soldater.

Med andra ord har vissa ryssar fått reallöneökningar. Samtidigt är arbetslösheten rekordlåg.

– Men det slår snett. Fattigpensionärer påverkas negativt, säger Anders Olofsgård.

Hur klarar ryssarna bolåneräntorna när centralbanken har en så hög styrränta?

– Under de tidiga åren av kriget subventionerade staten bolånen, så att bolånen inte följde centralbankens ränta. Det har man fått trappa ner. Jag skulle också tro att en större andel av den ryska befolkningen har bundna bolån och inte rörliga.

Trots dålig ekonomi driver Ryssland kriget vidare.

– Så länge den politiska ambitionen helt och hållet handlar om att vinna kriget så kommer man att kunna fortsätta kriga, även om man kanske kommer att kunna göra det lite sämre. Det betyder bara att man kan tillverka färre missiler, drönare och sådant.

Även om rysk ekonomi skulle kollapsa betyder det inte att regimen per automatik faller, påpekar Henrik Wachtmeister.

– Det kan bli det nordkoreanska spåret. Nordkorea, Venezuela och Iran är länder som trots haltande ekonomi har kunnat hålla fast i den politiska inriktning man har haft, innan det som har hänt på senare tid, säger han.