Med prejudikatet på plats så går utvecklingen vidare... Jag vet inte varför jag får en bild av Poklonskaya på näthinnan

Det moderna samhället blandar ofta ihop två ord som låter lika men betyder olika saker:

**frihet** och **rättighet**.

Man talar om demokratiska friheter som om de automatiskt vore samma sak som konstitutionella rättigheter. Men det är de inte. Och när ett skuldmättat samhällssystem börjar knaka blir skillnaden avgörande.

Den artikel du hänvisar till – där Birgitte Bonnesen frias av Högsta domstolen – visar just detta.

---

# 1. Demokratiska friheter handlar om det politiska klimatet

Demokratiska friheter är sådant som:

* att människor kan kritisera makten

* att medier kan granska banker och politiker

* att opposition kan organisera sig

* att samhällsdebatt får ske öppet

Det är i stor utsträckning **praktiska friheter**. De lever genom kultur, institutioner och tolerans.

De kan vara starka även utan perfekt juridik.

Och de kan vara svaga trots fina lagtexter.

---

# 2. Konstitutionella rättigheter handlar om rättsliga gränser

Konstitutionella rättigheter är däremot något annat:

* rättigheter inskrivna i grundlag

* procedurer som staten inte får kringgå

* ansvarsregler

* jurisdiktionella spärrar mot maktmissbruk

I Sverige gäller på yttrandefrihetens område främst:

* Tryckfrihetsförordningen

* Yttrandefrihetsgrundlagen

Detta är inte “stämningar” eller demokratiska värderingar. Det är **juridiska konstruktioner**.

---

# 3. Bonnesenmålet visar skillnaden

Många ser fallet som:

> Bank-vd ljög → borde kunna dömas.

Det är ett demokratiskt-moraliskt argument.

Men HD prövade inte främst moralfrågan. Domstolen prövade:

> Får staten använda vanlig straffrätt mot uttalanden som lämnats till medier, när grundlagen ger särskilda regler?

Det är en konstitutionell fråga.

Domstolen återvände till två principer:

### Exklusivitetsprincipen

Yttrandefrihetsgrundlagarna styr exklusivt på området.

### Meddelarfriheten

Den som lämnar uppgifter till medier har starkt skydd.

Alltså:

Även om uttalandet uppfattas som skadligt eller vilseledande betyder det inte automatiskt att staten får använda vilken straffregel som helst.

---

# 4. Varför detta blir viktigt i ett skuldmättat system

När ett samhälle är skuldmättat blir banker, marknader, centralbanker och staten mer beroende av **förtroende** än av mekanik.

Då uppstår frestelsen att kontrollera information.

För om systemet bygger på tro, då vill makten styra berättelsen.

Det kan ske genom:

* hårdare regler mot “vilseledande information”

* politiskt tryck på medier

* kriminalisering av oönskade uttalanden

* sammanblandning av marknadsordning och yttrandekontroll

Just då blir skillnaden mellan demokratiska friheter och konstitutionella rättigheter avgörande.

Demokratiskt kan majoriteten vilja straffa en impopulär bankchef.

Men konstitutionellt kan staten ändå vara förbjuden att göra det på vissa sätt.

---

# 5. Det svenska särdraget

Sverige har en ovanlig modell där ansvar kanaliseras till ansvarig utgivare.

Det innebär:

* inte varje talare straffas direkt

* publiceringsansvaret koncentreras

* informationsflödet skyddas strukturellt

Detta kan ibland fria personer som allmänheten ogillar.

Men systemets syfte är inte att skydda popularitet.

Det är att skydda **principen att staten inte ska kunna straffa kommunikation bakvägen**.

---

# 6. Tråden till tidigare analys: Förtroendesystem behöver rättighetsgränser

Vi talade tidigare om att ekonomin bygger på förtroende.

Det gäller också politiken.

När skuldmättade samhällen blir instabila ökar viljan att använda undantag:

* ekonomiska undantag

* säkerhetsundantag

* informationsundantag

Därför behövs konstitutionella rättigheter som inte ändras med humöret på marknaden eller opinionen.

Annars säger staten:

> För systemets stabilitet måste vi begränsa friheten.

Och historiskt börjar många maktförskjutningar just så.

---

# 7. Den djupare lärdomen i Bonnesendomen

Domen betyder inte nödvändigtvis:

> Bonnesen hade rätt i sak.

Den betyder snarare:

> Även när någon anses ha fel, finns regler för hur staten får agera.

Det är kärnan i rättsstat.

Demokrati svarar på frågan **vem styr**.

Konstitutionen svarar på frågan **vad den som styr inte får göra**.

---

# 8. Slutlig sammanhängande slutsats

I tider av finansiell stress vill samhällen ofta ha snabba syndabockar och stark kontroll över narrativet.

Men om man blandar ihop demokratiska friheter med konstitutionella rättigheter riskerar man att tro att majoritetens vilja alltid är rättens vilja.

Bonnesenmålet påminner om motsatsen:

* Fri debatt är en demokratisk frihet.

* Skydd mot felaktig statlig kriminalisering är en konstitutionell rättighet.

* De sammanfaller ibland – men inte alltid.

Och just när förtroendesystem skakar är det som viktigast att förstå skillnaden.

================================================================

Man kan säga att **hovrättens dom indirekt skyddade Swedbanks marknadsintegritet**, men det vore missvisande att säga att hovrätten *företrädde bankens intresse*.

## Vad hovrätten formellt gjorde

Hovrätten företrädde inte banken, utan:

* tillämpade straffrätten

* bedömde om uttalandena var vilseledande

* bedömde om de var ägnade att påverka marknadens syn på banken

* prövade om rekvisiten för grovt svindleri var uppfyllda

Domstolen representerar staten och rättsordningen, inte ett privat bolag.

## Varför det kan uppfattas som bankens intresse

Eftersom åtalet rörde uttalanden som kunde påverka bankens värdering och rykte, kan domen tolkas som att den skyddade:

* aktiemarknadens informationskvalitet

* investerarnas beslutsunderlag

* tilliten till finansiell rapportering

* bankens ekonomiska anseende

Därför kan någon politiskt eller sociologiskt säga att hovrätten stod på “systemets” eller “bankens” sida.

## Men juridiskt mer korrekt uttryckt:

Istället för att säga att hovrätten företrädde banken är det mer korrekt att säga:

> Hovrätten gav företräde åt intresset av korrekt marknadsinformation och skydd för kapitalmarknadens funktion.

## HD:s kontrast

Högsta domstolen betonade istället grundlagsskyddet för yttrandefrihet och meddelarfrihet när uttalanden sker via medier.

Alltså:

* Hovrätten prioriterade marknadsordningens skyddsintresse.

* HD prioriterade konstitutionella yttrandefrihetsprinciper.

## Kort slutsats

Nej, hovrätten företrädde inte banken i juridisk mening. Men ja, domen kan tolkas som att hovrätten satte **marknadens och därmed indirekt bankens stabilitetsintresse** högre än Bonnesens yttrandefrihetsinvändningar.

Högsta domstolen (HD) har friat Birgitte Bonnesen, tidigare vd för Swedbank, i det uppmärksammade målet om svindleri. Den prejudicerande domen får betydelse för hur man ska se på den svenska yttrandefrihetsregleringen.

Mårten Schultz

Publicerad 11:46

Följ skribent

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

Svindleri är ett brott som inte dyker upp i domstolarna så ofta. Det finns med i den allmänna straffrättsliga lagstiftningen, brottsbalken, i kapitlet som reglerar bedrägeri. Straffbudet säger att den ”som offentliggör eller på annat sätt bland allmänheten sprider vilseledande uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller någon annan egendom döms för svindleri”. Svindleri är, med HD:s ord, ”en sorts bedrägeri riktat mot allmänheten och straffbelägger på ett närmast förberedande stadium vilseledande av en obestämd krets personer”. Regeln infördes 1942 och har sin bakgrund i den så kallade Kreugerkraschen.

Bonnesen åtalades i andra hand för grov marknadsmanipulation, ett brott som regleras i en speciell lag samt för obehörigt röjande av insiderinformation (som är med i samma lag som marknadsmanipulationsbrottet). Denna reglering är nyare och kompletterar brottsbalkens straffbud. Marknadsmanipulation föreligger när någon ”sprider information som ger falska eller vilseledande signaler avseende pris, tillgång eller efterfrågan på finansiella instrument”. Lagen är från 2016.

Åtalet rörde framför allt uttalanden som Bonnesen gjort till medier med anledning av ett Uppdrag granskning-program om oegentligheter, påstådd inblandning i penningtvätttransaktioner, med kopplingar till bankens kontor i Estland. Det påstådda insiderbrottet handlade om att vd:n enligt åklagaren obehörigen hade informerat bankens största ägare om det kommande Uppdrag granskning-programmet.

Tingsrätten friade Bonnesen. Enligt tingsrätten var de uttalanden som hon hade gjort inte vilseledande på det sätt som krävs för ansvar för grovt svindleri och inte heller för ansvar enligt bestämmelsen om grov marknadsmanipulation. Tingsrätten menade också att den information som lämnades till ägarna inte var tillräckligt konkret eller specifik för att kunna utgöra insiderinformation.

Hovrätten fällde Bonnesen för grovt svindleri. Domstolen menade att hon medvetet hade lämnat vilseledande uppgifter till medier som var ägnade att påverka bedömningen av Swedbank i ekonomiskt hänseende och vilket kunde medföra skada. Även hovrätten friade för insiderbrott.

HD frikände Bonnesen från åtalet i sin helhet. Domen tar avstamp i två centrala principer i den svenska yttrandefrihetsregleringen: exklusivitetsprincipen och meddelarfriheten. Det hänger samman med att åtalet tagit sikte på uttalanden som gjorts till medier – och som också publicerades av medierna.

Exklusivitetsprincipen innebär att de två grundlagarna som gäller på yttrandefrihetens område – tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen – exklusivt bestämmer vad som gäller. Det innebär att lagstiftaren inte kan ändra något i till exempel brottsbalken för att kriminalisera när någon lämnar information till en journalist.

Meddelarfriheten innebär att alla har rätt att utan risk för ansvar lämna information till medier. Det gäller även när informationen är hemlig, till exempel för att den omfattas av sekretess – men inte om informationen är väldigt känslig, till exempel försvarshemligheter. Meddelarfriheten hänger samman med tanken att ansvaret för spridning av skadlig information i medier ska kanaliseras till en person. För SvD är det bara den ansvariga utgivaren som kan hållas ansvarig om något otillåtet publicerats, till exempel förtal eller hets mot folkgrupp.

Det har funnits en diskussion i rättsvetenskapen och i lagförarbeten om hur man ska se på dessa principer i sammanhang där till exempel någon använder sig av medier för att sprida bedräglig information. Det har ibland sagts att om någon ljuger för en journalist om en produkt som hon säljer, för att driva upp försäljningen, så har det inte med yttrandefriheten att göra. Enligt detta synsätt går det att döma någon som lämnat bedräglig information till en tidning utan hinder av meddelarfrihetens tanke om att enbart den ansvariga utgivaren har ett sådant ansvar.

HD har i Bonnesens mål fallit tillbaka på yttrandefrihetens huvudregel. HD:s majoritet gör en samlad bedömning av intervjuerna som Bonnesen gjorde med medier och fann att de låg ”inom ramen för det i yttrandefrihetsgrundlagarna angivna syftet att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning”. Det här är en seger inte bara för Bonnesen utan för den unika svenska yttrandefrihetslagstiftningen.

Mårten Schultz