Varför kommer detta nu....

"Som chefsläkare i Auschwitz utsatte Josef Mengele människor för vidriga experiment. För dessa brott mot mänskligheten dömdes han aldrig.

Dick Harrison

Publicerad 2026-04-15

Följ skribent

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Nyligen har filmen ”Josef Mengeles försvinnande” gått upp på biograferna, med följd att nazisternas brott mot mänskligheten ånyo aktualiserats. Frågorna till dagens krönika ger sig själva. Vem var Mengele, vad gjorde han och vad hände med honom?

Först och främst måste vi ha scenen klar för oss. Doktor Josef Mengele var verksam i Auschwitz, en plats som har blivit närmast synonym med Tredje rikets industriella massmord på judar och andra för nazisterna misshagliga individer.

Auschwitz betecknades officiellt som ett Konzentrationslager men utvecklades till något mycket mer. Det grundades 1940 och förblev verksamt ända till januari 1945, då huvuddelen av de ännu levande fångarna förflyttades till andra läger. När Auschwitz var som störst bestod det av tre separata läger – Auschwitz I, Auschwitz II-Birkenau och Auschwitz III-Monowitz – vilka i sin tur var indelade i mindre läger. Totalt upptog det samlade komplexet en yta av 8 000 hektar. Jämfört med de relativt små dödslägren i Bełżec, Sobibór och Treblinka var alltså detta en mycket stor anläggning, och till skillnad från dessa gjordes inga försök att dölja Auschwitz existens för omvärlden.

Auschwitz I utgjorde administrativt centrum. Dess mest fruktade plats var Block 11 och gårdsplanen mellan denna avdelning och Block 10. Det var här dödsdömda fångar fördes fram, nakna och fjättrade, för att skjutas ihjäl vid ”dödsmuren”. I Block 11 fanns särskilda tortyrrum, där interner kunde låsas in i mörka kammare under flera dygn; vissa tvingades dessutom att stå upp i ”ståceller”.

Auschwitz III-Monowitz var ett arbetsläger, där fångar inledningsvis tvingades utföra slavarbete åt IG Farben, senare också åt andra stora tyska företag, som vapentillverkaren Krupp och elektronikfirman Siemens-Schuckert. Framför allt producerade anläggningen syntetgummi och syntetbensin. Men när folk i dag tänker på Auschwitz är det nästan alltid på Auschwitz II-Birkenau, där gaskamrarna fanns, och där hundratusen­tals och åter hundratusentals människor likviderades med Zyklon B.

Mengele var bara en av många bödlar som fick anställning i Auschwitz, men hans roll var speciell: vid sidan av sina övriga plikter agerade han läkare med pseudoveten­skapliga experiment på agendan, vilka bottnade i ett livligt antropologiskt, genetiskt och rasbiologiskt intresse. Egentligen hade det aldrig varit meningen att han skulle komma till koncentrationslägret. Mengele hade avancerat till SS-Hauptsturmführer (en rang mellan löjtnant och major) och tjänstgjort i det stridande förbandet SS-Panzer-Division Wiking – som annars utgjordes av frivilliga från Norden och Beneluxländerna – innan han efter en skottskada stationerades i Auschwitz som chefsläkare.

Efter att ha valt ut fångar att förfoga över eget gottfinnande – helst enäggs­tvillingar – ägnade sig Mengele bland annat åt att injicera bläck i ögonen (för att se om ögonfärgen förändrades), operera bort kroppsdelar och utföra dissektion på levande fångar (så kallad vivisektion), ofta utan bedövning. Det hände också att han sprutade in smittämnen för att framkalla sjukdomar, till exempel tyfus, sydde ihop tvillingar med varandra för att skapa ”siamesiska tvillingar” och injicerade kloroform rakt i hjärtat på fångar.

Richard Baer, Josef Mengele, Josef Kramer och Rudolf Höss i Solahütte, 30 mil från Auschwitz.

Richard Baer, Josef Mengele, Josef Kramer och Rudolf Höss i Solahütte, 30 mil från Auschwitz. Foto: Stella

De offer som inte dog under experimenten blev ofta invalidiserade eller fick andra kroniska skador. Vid sidan av försöken på människor var Mengele en av de huvudansvariga för själva gasningen och sorteringen av nyanlända.

Allt detta är, i all sin vidrighet, mer än nog för att förklara eftervärldens intresse för Mengele. Men därtill kommer det beklagliga faktum att han klarade sig. Efter att verksamheten i Auschwitz avslutats arbetade han i koncentrationslägret Gross-Rosen i Schlesien och sökte sig därefter allt längre västerut, från läger till läger, för att undkomma Röda armén. Han internerades av amerikanska trupper, lyckades byta namn, arbetade under några år som dräng utanför bayerska Rosenheim och flydde 1949 till Argentina. Senare bodde han också i Paraguay och Brasilien, där han avled i februari 1979.

Walter Rauff (till höger).

Walter Rauff (till höger). Foto: Stella

Josef Mengele var långt ifrån den ende som undkom rättvisan. Ett annat exempel är Walter Rauff, som nyligen var föremål för Philippe Sands uppmärksammade bok ”Londres 38” (Bonniers Förlag, 2025). Efter ett äventyrligt liv hamnade han i Chile och steg i graderna under Augusto Pinochets diktatur – han hade precis de kunskaper som behövdes om man, som militärjuntan, ville rensa ut och likvidera motståndare till regimen. Ända in i det sista fortsatte västtyskarna att kräva att krigsförbrytaren lämnades ut, men Chile sa alltid nej. Rauff avled i Santiago 1984.

Dick Harrison"