I den nya delen av SVT:s serie om da Costa-fallet slås fast att Thomas Allgén och Teet Härm inte kan få någon upprättelse i juridisk mening. Men det kan finnas en annan möjlighet.

Mårten Schultz

Publicerad 2026-04-15

Följ skribent

SVT sände i december 2024 en serie dokumentärer med namnet ”Det svenska styckmordet” som blev väldigt uppmärksammad. Den behandlade det kända rättsfallet där två personer – en allmänläkare och en obducent – åtalades för ett styckmord på en kvinna.

Thomas Allgén och Teet Härm, som de egentligen heter, friades i domstol 1988 men pekades samtidigt ut i domskälen för att ha styckat kvinnan – Catrine da Costa. De dömdes inte heller för denna påstådda gärning eftersom det brottet var preskriberat.

Utpekandet i domskälen medförde stor skada för läkarna. Detta uppmärksammades av den pensionerade Uppsalaprofessorn Anders Agell, som var verksam i samma fält som jag själv är – skadeståndsrätt. Han engagerade sig i fallet och väckte för läkarnas räkning talan mot staten och begärde skadestånd. Jag är i viss mån jävig – jag förklarar snart varför – men Agells mångåriga kamp för vad många betraktar som en av de största rättsskandalerna i svensk rätt i modern tid var en hjälteinsats. Han lade ned väldigt mycket tid på att försöka läka vad han såg som ett sår i den svenska rättvisan. Priset blev högt.

När Agell blev för sjuk för att kunna fortsätta som ombud i skadeståndsmålet frågade han mig, då nybliven doktor, om jag kunde ta över. Det blev i stället en advokatbyrå som tog sig an uppdraget och jag anlitades av advokaterna för att skriva ett yttrande. Men läkarna förlorade målet. Något skadestånd betalades aldrig.

I ”Det svenska styckmordet” på SVT beskrevs hanterandet av läkarna som ett justitiemord.

Nu, ett och ett halvt år efter att den först sändes, har dokumentärserien kompletterats med en femte del som fått namnet ”Upprättelse”. Den tar upp det juridiska efterspelet till dokumentärserien från 2024. Upprättelse i juridisk mening innebär i det här fallet i princip pengar. Det är först och främst skadeståndsrätten som står för upprättelsen när någon utsätts för ett övergrepp. Den som utsätts för ett brott kan få ersättning för kränkning. Den som utsätts för ett rättighetsövergrepp kan erhålla ett så kallad rättighetsskadestånd. Det är framför allt den senare formen av skadestånd som aktualiseras i da Costa-fallet.

Problemet för läkarna är att skadeståndsfrågan redan prövats genom det mål som drevs av Anders Agell. Vid den tiden fanns inte regeln om rättighetsskadestånd och möjligheterna att driva sådana skadeståndskrav var mycket mer begränsade. Men icke desto mindre har frågan prövats och då är det väldigt svårt att få till en ny prövning.

Men det finns en annan möjlighet.

Det handlar om att staten ger läkarna ersättning ex gratia. Det är en speciell form av ersättning, inte ett skadestånd i egentlig mening, som regeringen mer eller mindre fritt kan förfoga över. Det är inte så vanligt att en regering använder sig av denna möjlighet men när det sker kan det bero på att skadeståndsrättsliga regler ansetts otillräckliga.

Det har bland annat använts i samband med det så kallade ”Kevinfallet”. Bröderna Robin Dahlén och Christian Karlsson pekades först ut som som skyldiga. När de långt senare friades från alla anklagelser fick de några år senare en miljon kronor var av staten.

I den juridiska diskussionen har temat om upprättelse varit omdiskuterat under senare tid. En fråga som aktualiserats är om de pengar som betalas ut till någon som anser sig utsatt för en rättighetskränkning är tillräckligt som kompensation. Som ett komplement till pengarna kan det därför ibland ställas krav på staten att på något vis ge uttryck för ett erkännande av att en oförrätt inträffat. Om regeringen skulle välja att ge läkarna ex gratia-ersättning kan det kombineras med en offentlig ursäkt.

Mårten Schultz