Ja vad skall man säga om detta...

"Trots decennier av ständigt ökade anslag tycks Polisen inte reflektera över hur den använder de resurser den har. I stället fortsätter den att be om mer medel att misshushålla med.

Hanne Kjöller

Publicerad 06:00

Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.

För några veckor sedan publicerade Brottsförebyggande rådet (Brå) sin slutrapport om vad satsningen på 10 000 fler polisanställda gett. Det mediala gensvaret blev svagt. I den mån medierna rapporterade alls lät det ungefär som i Ekot: Polisen har blivit bättre på att klara upp de grova brotten, men på ett övergripande plan har uppklaringen minskat.

Ömsom vin, ömsom vatten, alltså. Men en genomgång av alla siffror och tabeller ger en annan bild av myndighetens utveckling mellan 2015 och 2024. Och det är bilden av ett haveri.

Antalet anställda har vuxit med 40 procent (antalet årsarbetskrafter med 49 procent). Nationellt forensiskt centrum, som under decennier varit en flaskhals, har fått en välbehövlig personell förstärkning med 100 procent. Därutöver har den största ökningen skett vid skrivborden. På HR har de blivit 70 procent fler och den nationella operativa avdelningen (NOA) har bemanningen ökat med 63 procent. Det rimmar illa med en av avsikterna bakom satsningen: att stärka den lokala närvaron.

Det rimmar illa med en av avsikterna bakom satsningen: att stärka den lokala närvaron.

Polisen har fått i stort sett allt den bett om i fråga om förändrad lagstiftning: skärpta vapenlagar, större befogenheter att genomföra husrannsakningar, avlyssna telefoner liksom en större frihet att nyttja andra preventiva och hemliga tvångsmedel. Till det ska läggas vistelseförbud och säkerhetszoner. Samt möjlighet att använda av drönare och övervakningskameror. De cirka 400 kamerorna år 2020 har fyra år senare blivit 3 000.

Inkomna larm har minskat. Utryckningarna har blivit färre. Antalet anmälda brott har sjunkit – räknat per anställd har de fallit från 53 till 38. Lejonparten av alla anmälningar (ungefär 70 procent) görs till polisens kontaktcenter. Av de färre anmälningarna lägger polisen ned en större del. År 2021 – som är det första år som Brå kunnat följa – var det 68 procent av anmälningarna som inte skickades vidare för utredning. Tre år senare var det 72.

Arbetsbördan för utredarna har följaktligen minskat samtidigt som de anställda blivit fler. År 2018 passerade 60 ärenden en utredares skrivbord. År 2024 hade antalet fallit till 39. Med färre brott att hantera borde väl uppklaringen blivit bättre? Icke. Brå summerar: ”Sett till hela uppföljningsperioden 2016–2024 och samtliga brott har både andelen och antalet uppklarade brott minskat.”

Uppklaringsprocenten har fallit till tolv (som jämförelse: 1975 låg uppklaringen på 42 procent). Det ska inte tolkas som att tolv procent av alla gärningsmän fälls. Begreppet ringar in andel väckta åtal, alternativt strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse (det vill säga att åklagaren väljer att inte väcka åtal till exempel för att brottet är ett av flera – eller mindre allvarligt än andra som gärningsmannen misstänks för – och därför inte förväntas påverka påföljden).

Den låga siffran förklaras av att polisen decennium efter decennium har envisats med att hantera så kallade mängdbrott, bulken i varje polisregions arbete, med vänsterhanden. Riksrevisionen började påtala undermåligheten redan på 1990-talet och har sedan med jämna mellanrum publicerat nya granskningar som visar att inget är så illa att det inte kan bli värre.

Mängdbrott utgör 80 procent av alla anmälningar. För myndighetens uppklaringsprocent spelar det mindre roll hur man hanterar de övriga 20 procenten, så länge man fortsätter att lågprestera i mängdbrottskategorin. Det handlar inte bara om småbrott. Här ryms bedrägeri, bidragsbrott, inbrott, stöld, misshandel, ringa narkotikabrott, olovlig körning, rattfylleri, olaga hot, ofredande och skadegörelse. Och här finns, förutom bötesbrott, också gärningar med långa fängelsestraff i straffskalan.

Uppklaringen för mängdbrott har minskat från 13 till 11 procent. Antalet uppklarade brott per utredare har minskat från 15 till 8. Fördubblade resurser. Halverat resultat.

I vissa undergrupper ser det bättre ut, i andra sämre. Bland bedrägerier, stölder och skadegörelse har uppklaringen fallit från 2,7 till 1,8 procent. Med så låga siffror närmar sig samhället i praktiken straffrihet för sådana brott. Eftersom vissa mängdbrott, som bedrägerier och bidragsbrott, utgör ett slags baskriminalitet för den organiserade brottsligheten är det polisiära ointresset ett mysterium, för att inte säga kontraproduktivt.

Att polisen blivit bättre på att klara upp gängskjutningarna är givetvis en god nyhet. Men med risk för att låta som en surtant: något annat var inte heller att vänta. Gängens övergång till att nyttja orutinerade småungar, som till skillnad från erfarna gängledare har ringa erfarenhet av att dölja sina spår, torde ha gjort polisens arbete lättare. Man ska också minnas att det fortfarande är en mindre del av morden med skjutvapen och sprängningar som klaras upp. Uppklaringen har stigit från 20 till 28 procent. Även den siffran borde, med tanke på gängens nya modus och polisens växande erfarenhet, kunna bli avsevärt bättre.

Brå:s rapport är till sin helhet allt annat än både och. Med några få undantag blottlägger den en myndighet som slafsat bort en rekordsatsning, som lagt de största personalförstärkningarna på skrivbordsfolk som sitter och vässar pennorna på de nationella avdelningarna. Målet med de fördubblade anslagen var, förutom att stärka den lokala närvaron, att prioritera kärnverksamheten och förbättra verksamhetsresultaten. Möjligen, skriver Brå, har den lokala närvaron stärkts, men det är svårt att mäta. Kärnverksamhet, som mängdbrott, och verksamhetsresultat är däremot lätta att mäta. Facit av en förstärkning med 11 426 anställda och drygt 100 miljarder kronor mer, om man summerar de årliga påslagen under tioårsperioden, var färre uppklarade brott. Och det i en tid med lägre brottslighet.

Med några få undantag blottlägger den en myndighet som slafsat bort en rekordsatsning

Några veckor innan Brå släppte sin rapport lämnade Polismyndigheten in sitt budgetunderlag för de kommande tre åren. Den vill ha 2,5 miljarder kronor mer än de knappt 51 miljarder som regeringen aviserat för 2027 och sammantaget drygt 60 miljarder 2029. Men om polisen löste fler brott med en budget på 21 miljarder (2015) än med 45 miljarder (2025) – hur illa ska det då inte bli med en tredubbling till 2029?

Till och med Brå höjer ett varningens finger för mer pengar och menar att tempot i tillväxten behöver bromsas och styrningen utgå från behov och önskade resultat snarare än personaltillväxt. Det är bekymmersamt att den insikten inte finns hos polisen. Att man trots decennier av ständigt ökade anslag och fallande resultat aldrig tycks reflektera över hur man använder de resurser man har. I stället fortsätter polisen med att be om mer medel att misshushålla med.

Hanne Kjöller"