**Integrerad analys: SvD-artikeln om sparräntor visar exakt den aritmetiska dysfunktionalitet som driver det evigt ökande tillväxtkravet i dagens centralbankssystem**

Den till synes enkla SvD-artikeln om att storbankerna höjer boräntor men låter sparräntorna ligga kvar på noll eller nära noll (särskilt på de stora volymerna med fria uttag) är inte bara en konsumentnyhet. Den är ett **konkret bevis** på den matematiska defekt som ligger inbakad i hela det moderna fiat- och fractional reserve banking-systemet – den **aritmetiska dysfunktionalitet** som tvingar fram ett evigt ökande tillväxtkrav för att systemet inte ska kollapsa.

### Den aritmetiska defekten i sin renaste form

I dagens system skapas pengar **uteslutande som skuld** genom bankernas utlåning:

- När en bank beviljar ett lån skapas **huvudbeloppet** (principalen) som ny pengar i systemet.

- **Räntan** på lånet skapas **inte** samtidigt. Den måste tjänas in någon annanstans i ekonomin.

- För att alla befintliga lån ska kunna betalas (inklusive ränta) måste ekonomin antingen växa kontinuerligt eller så måste **nya lån** tas för att skapa de pengar som behövs för att betala den gamla räntan.

Detta är inte en teori – det är ren aritmetik. Det totala skuldbeloppet (principal + ränta) växer exponentiellt, medan penningmängden bara täcker principalen. Utan ständig ny skuldsättning och ekonomisk tillväxt uppstår ett underskott som till slut leder till defaults, bankkollapser eller hyperinflation.

Detta är **det evigt ökande tillväxtkravet**. Ekonomin måste växa för alltid, inte för att vi vill ha mer välstånd, utan för att betala den ränta som systemet självt genererar. Det är en matematisk fälla.

### Hur artikeln blottar defekten i praktiken

SvD visar exakt hur denna dysfunktionalitet fungerar i vardagen:

- **75 % av hushållens inlåning** ligger på konton med fria uttag (transaktions- och vanliga sparkonton) där räntan ligger kvar på 0–0,5 % trots att marknadsräntorna har stigit kraftigt.

- Samtidigt höjs **boräntorna** snabbt och selektivt på bundna sparformer där pengarna är “låsta” (fasträntekonton).

- Moa Langemark på Finansinspektionen säger det rakt ut:

> ”Det tjänar bankerna väldigt mycket pengar på.”

Bankerna betalar i princip ingen ränta på de stora volymerna av “vanligt sparande” (de pengar som folk faktiskt använder i vardagen), men lånar ut samma pengar till betydligt högre ränta. Spreaden (skillnaden) blir deras vinst – och den vinst är **den ränta som systemet kräver ska betalas** av någon annan i ekonomin (bostadsägare, företag, staten).

Det är inte girighet från enskilda bankirer. Det är **systemets inbyggda mekanism**. Genom att hålla sparräntorna artificiellt låga på de stora volymerna kan bankerna:

- Fortsätta ge ut nya lån (ny skuld = ny pengar)

- Tjäna på den ränta som måste genereras någonstans för att hålla det gamla skuldsystemet flytande

- Undvika att ge spararna en real avkastning som skulle minska deras eget räntenetto

### Kopplingen till behovet av realvärdebaserad myntfot

När allt fler ser att deras sparpengar inte bara ger noll real ränta utan aktivt subventionerar bankernas räntenetto, växer insikten att problemet inte är “dåliga banker” utan själva **pengarnas natur**.

I ett realvärdebaserat system (guld, silver, råvarukorg eller annan tangibel förankring) skulle denna aritmetiska defekt brytas:

- Pengar skulle ha ett **intrinsiskt värde** och kunde inte skapas oändligt som skuld.

- Räntan skulle i högre grad spegla verklig produktiv avkastning snarare än centralbankens penningpolitik.

- Sparare skulle inte systematiskt underbetalas för att finansiera statens och bankernas skuldsättning.

- Det eviga tillväxtkravet skulle försvinna eftersom räntan inte längre skulle kräva ständig ny skuldsättning för att existera.

Artikeln är därför ett utmärkt **insteg** i den stora debatten. Den visar i konkreta kronor och ören hur det nuvarande systemet fungerar: vanliga sparare får betala priset genom utebliven ränta medan bankerna och staten lever på det eviga tillväxtkravet som den aritmetiska defekten tvingar fram.

Ju fler som ser att detta inte är ett fel i systemet utan **själva systemet**, desto starkare blir trycket på en fundamental omställning bort från dagens fiat-centralbanksmodell. SvD-artikeln är inte bara en nyhet om sparräntor – den är ett litet, men viktigt, bevis på varför hela konstruktionen är dömd att kräva evig tillväxt tills den till slut kraschar under sin egen vikt.

De svenska storbankerna har höjt sina sparräntor, men bara vissa. För många populära sparkonton är räntan oförändrad och det är fortfarande nollränta som dominerar, visar SvD:s genomgång. ”Det tjänar bankerna väldigt mycket pengar på”, säger Moa Langemark på Finansinspektionen.

Joel Dahlberg

Publicerad 2026-04-08

Följ skribent

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

”Marknadsräntorna har stigit markant vilket medfört att upplåningskostnaderna har ökat kraftigt.” Så har de svenska bankerna motiverat de senaste veckornas höjning av boräntorna. Även sparräntorna har höjts men här har de svenska bankerna varit mer selektiva. För många sparkonton är räntan fortfarande noll eller nära noll och det rör sig om de sparkonton där svenska bankkunder har mest pengar.

Ett exempel är Swedbank, som är störst i Sverige både på bolån och sparkonton. Sparräntorna på bankens fasträntekonton, där kunden binder sitt sparande under en bestämd period – från tre månader och uppåt – har höjts två gånger i år.

Oförändrad sparränta

Men i de sparkonton där de flesta av bankens kunder har sina pengar, de som har fria uttag, har ingenting hänt. Här finns bland annat Swedbanks populära Sparkonto Plus, som har en oförändrad ränta på 0,50 procent, trots den senaste månadens ränteuppgång. Bankens Sparkapitalkonto har fortsatt nollränta på sparande under 50 000 kronor och även e-sparkontot har nollränta.

Samma agerande syns hos de tre övriga storbankerna när det gäller sparkonton med fria uttag. Handelsbankens Sparkonto har oförändrat 0,05 procent i ränta, Nordeas Sparkonto och Sparkonto Extra ligger kvar på 0 procent (upp till 500 000 kronor) respektive 0,50 procent medan SEB:s Enkla/Gröna sparkontot har 0 procent i ränta upp till 1 miljon kronor.

Moa Langemark, konsumentskyddsekonom på Finansinspektionen, tror att skillnaden i bankernas hantering av olika sparkonton bottnar i kundernas beteende.

– Vi bankkunder är inte så rörliga och om bankerna inte behöver höja räntan för att behålla kunden så gör de inte det.

”Låsta pengar gynnar banken”

När det gäller fasträntekonton, där alla banker har höjt sina räntor de senast veckorna, finns det en inlåsningseffekt som motiverar bankerna, säger Moa Langemark.

– Det gynnar banker när pengarna är låsta under en viss tid och då är man kanske mer mån om att ha konkurrenskraftiga räntor.

En annan faktor bakom bankernas agerande kan vara kostnaden för banken att höja sparräntan: Kunderna har mycket mer pengar på sparkonton med fria uttag än på fasträntekontona.

Moa Langemark, Finansinspektionen.

Moa Langemark, Finansinspektionen. Foto: Linus Sundahl-Djerf

Statistik från SCB visar att drygt 75 procent av hushållens inlåning hos bankerna låg på konton med fria uttag, det vill säga transaktionskonton och sparkonton, medan 24 procent var i bundet sparande.

Siffror från Swedbank visar att kunderna vid senaste årsskiftet hade 281 miljarder kronor på sparkonton med fria uttag. Motsvarande summa för sparkonton med fast ränta var 39 miljarder kronor. Med andra ord, en lika stor höjning av räntan för sparkonton med fria uttag som för fasträntekontona, hade blivit betydligt dyrare för Swedbank.

– Vi vet sedan tidigare att många bankkunder har pengar på konton med låg eller ingen ränta och det bidrar till bankernas räntenetto, det tjänar de väldigt mycket pengar på, säger Moa Langemark.

”Följer utvecklingen”

SvD har frågat alla fyra storbanker om orsaken till varför vissa sparräntor höjs medan andra ligger stilla. Alla hänvisar till att man följer utvecklingen på marknaden.

”Avseende övriga sparkonton anpassar vi löpande vårt erbjudande utifrån faktorer som marknadsräntornas utveckling och konkurrensläget. Vår ambition är alltid att ha ett långsiktigt konkurrenskraftigt erbjudande till våra kunder”, skriver Fredrik Lajtai, presskommunikatör på Handelsbanken i ett mejl till SvD.

Joel Dahlberg