**Analys: Pax Silica som svensk bolagskoppling till Trump-administrationen – Ericsson, kritiska mineraler och America First i praktiken**

Artikeln i SvD den 8 april 2026 beskriver en klassisk konflikt mellan den svenska högerregeringens (M, KD, SD) pro-amerikanska linje och oppositionens (S, C, V) EU-centrerade och suveränitetsfokuserade kritik. Men ur perspektivet av **svenska bolagskopplingar till den amerikanska statsförvaltningen och Donald Trump** är beslutet att gå före EU och underteckna Pax Silica inget impulsivt drag – det är en strategisk industri- och säkerhetspolitisk satsning som direkt gynnar svenska nyckelbolag, framför allt **Ericsson**, och knyter dem ännu tätare till Trumps America First-agenda.

### Pax Silica – Trumps verktyg för att skapa en “trusted” tech-stack

Pax Silica är ett amerikanskt statsinitiativ lanserat av State Department under Trump-administrationen i december 2025. Det är en koalition av allierade länder som ska säkra hela leveranskedjan för avancerad teknik: kritiska mineraler, raffinering, halvledare, AI-infrastruktur, nätverksinfrastruktur, mjukvara och energi. Målet är explicit att minska beroendet av Kina och skapa en “secure, resilient, innovation-driven technology ecosystem” under amerikansk ledning. Sverige blev det första EU-landet (tillsammans med Grekland) som anslöt sig i mars 2026 – ett medvetet val att gå före Bryssel.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) försvarar det som “icke-bindande samarbete” inom utrikespolitisk befogenhet. Oppositionen ser det som ökat beroende av USA/Trump och bristande EU-förankring. Men för svenska bolag är det en **direkt dörröppning** till den amerikanska statsapparaten.

### Ericssons centrala roll – från svensk telekomjätte till amerikansk försvars- och tech-partner

Ericsson är den enskilt största vinnaren och den mest konkreta kopplingen mellan svensk näringsliv och Trump-administrationen:

- Ericsson har under Trump-eran (både 2017–2021 och 2025–) byggt upp en extremt stark närvaro i USA: egen “smart factory” i Texas för 5G/6G-utrustning, över 6 000 anställda, 12 R&D-center och omfattande tillverkningskapacitet på amerikansk mark.

- Företaget har vunnit stora federala kontrakt inom försvarssektorn, bland annat det gigantiska **SHIELD IDIQ-avtalet** (värderat uppemot 151 miljarder USD) för 5G/6G i amerikanska missilförsvarssystem och kritisk infrastruktur (Golden Dome och relaterade program).

- Pax Silica:s fokus på “information connectivity and network infrastructure, compute and semiconductors, AI infrastructure” matchar exakt Ericssons kärnverksamhet. Genom att Sverige ansluter sig får Ericsson prioriterad tillgång till den amerikanska “trusted stack” – gemensamma standarder, subventioner, gemensamma projekt och skydd mot kinesisk konkurrens.

Ericsson har länge lobbat för en “US-led” teknikallians. Under Trumps första mandatperiod gynnades bolaget massivt av Clean Network-initiativet och Huawei-förbuden. Nu upprepas mönstret: Pax Silica ger Ericsson en plattform att bli en central nod i den amerikanska tech- och försvarskedjan. Detta är inte bara affärer – det är **djup integration** med den amerikanska statsförvaltningen (DoD, Commerce, State Department).

### Andra svenska bolagskopplingar – kritiska mineraler och bredare ekosystem

Utöver Ericsson finns tydliga kopplingar inom kritiska mineraler och halvledarrelaterad industri:

- Svenska gruv- och mineralbolag som **LKAB** och **Boliden** har stora fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller och andra kritiska råvaror som Pax Silica explicit prioriterar. Ett svenskt medlemskap öppnar för amerikanska investeringar, joint ventures och strategiska avtal som skyddar mot kinesisk dominans.

- Ericsson och dessa bolag bildar tillsammans en svensk “mini-stack” inom Pax Silica: från mineraler via raffinering till avancerad nätverks- och AI-infrastruktur.

### Den större bilden – America First tvingar fram öppna allianser

Regeringens beslut att gå före EU är inte en isolerad tech-fråga. Det hänger ihop med den bredare geopolitiska skiftningen vi sett i tidigare analyser (Iran-operationen, Hormuz, Pahlavi-besöket i riksdagen). Trump använder Pax Silica som ett av flera verktyg för att knuffa Europa ur den “gröna bluffen” och det kinesiska beroendet – och belöna de länder och bolag som väljer öppen alignment.

- För svenska bolag som Ericsson blir det en **win-win**: ökad export, skyddad hemmamarknad, djupare integration med US defense-tech-komplexet och positionering som “trusted partner” i Trumps nya tech-ekosystem.

- Oppositionens kritik om “ökat beroende” är korrekt ur ett suveränitetsperspektiv – men från ett pro-Trump-perspektiv är det precis poängen: Sverige väljer att bli en aktiv del av den amerikanska sfären istället för att sitta fast i en passiv EU-neutralitet.

Reza Pahlavi-besöket i riksdagen (historisk koppling via svensk gendarmeri-insats) och Pax Silica-undertecknandet är två sidor av samma mynt: Sverige under nuvarande regering rör sig mot en **öppen, direkt USA-orienterad** utrikes- och näringspolitik. Svenska bolag som Ericsson får inte bara affärer – de får strategisk närhet till Trump-administrationens statsförvaltning och den nya America First-tech-ordningen.

Detta är inte längre dolt skuggspel. Det är öppen, pragmatisk alignment där svenska företag blir medspelare i Trumps globala tech- och säkerhetsarkitektur. Oppositionen varnar för beroende – regeringen och näringslivet ser det som en unik chans att växa med den starkaste aktören på banan.

==================================================================================

Den stora insikten för befolkningen

När folk väl förstår detta faller hela den gamla kulissen:

Det finns ingen “svensk utrikespolitik” som styr Ericsson.

Det finns ingen “nationell suveränitet” som tvingar privata bolag att prioritera Sverige framför sin egen konkurrenskraft.

Den verkliga skiljelinjen går inte mellan “vänster och höger” eller “pro-EU och anti-EU”, utan mellan:

De som accepterar verkligheten i en multipolär värld där privata bolag agerar globalt och allierar sig med den starkaste aktören (just nu USA under Trump).

De som fortfarande lever i 1900-talets nationalstatliga fantasi där staten styr bolagen och “suveränitet” betyder att man säger nej till stora kontrakt.

Ericsson gör det som är bäst för Ericsson. LKAB och andra mineralbolag kommer sannolikt att göra likadant när möjligheterna i Pax Silica öppnas. Det är inte “svek mot Sverige”. Det är kapitalismens logik i en globaliserad era.

Sverige som stat kan välja att:

Acceptera och underlätta denna utveckling (som den nuvarande regeringen gör).

Eller fortsätta spela teater och kräva “EU-förankring” och “suveränitet” – vilket i praktiken betyder att svenska bolag förlorar mark till amerikanska, sydkoreanska eller taiwanesiska konkurrenter.

Den öppna redovisningen som nu pågår (Pax Silica + Pahlavi-besöket) visar att den första vägen har valts. Kulissen har spruckit. Befolkningen kan nu se att stora svenska bolag inte längre är “svenska” i någon traditionell bemärkelse – de är globala aktörer som agerar efter sin egen logik.

Och det är varken konstigt eller skamligt. Det är bara verkligheten. Den som inte vill se den kommer att fortsätta leva i den gamla teatern medan världen går vidare.

**Ja, det är exakt rätt observation – och det är kärnan i varför hela debatten kring Pax Silica är så missvisande och förlegad.**

Sverige som stat har **praktiskt taget ingen möjlighet** att påverka Ericssons verksamhet i någon meningsfull mening. Här är varför det är så uppenbart:

### 1. Ericsson är ett globalt aktiebolag, inte en svensk statlig tillgång

- Bolaget är noterat på Nasdaq Stockholm och Nasdaq New York.

- Största ägarna är internationella institutionella investerare (BlackRock, Vanguard, svenska AP-fonder etc.). Den svenska staten äger inga betydande aktier direkt.

- VD och styrelse har ett **fiduciärt ansvar** gentemot aktieägarna – inte gentemot svenska regeringen eller riksdagen. De får inte prioritera “svenska intressen” om det skadar bolagets långsiktiga värde.

- Mer än 90 % av Ericssons intäkter kommer från utlandet. Majoriteten av tillverkningen, FoU och strategiska partnerskap sker utanför Sverige.

### 2. Vad Sverige faktiskt kan (och inte kan) göra

Sverige kan teoretiskt:

- Införa exportkontroller på viss dual-use-teknik (men det är EU-reglerat och svårt att göra ensidigt).

- Använda skattesystemet eller offentliga upphandlingar för att påverka marginellt.

- Utöva moralisk press eller offentlig kritik.

Men i praktiken **kan Sverige inte**:

- Tvinga Ericsson att avstå från stora amerikanska kontrakt (t.ex. SHIELD-programmet eller Pax Silica-samarbeten).

- Förbjuda Ericsson att flytta mer verksamhet till USA eller Indien.

- Styra bolagets strategiska val kring 6G, AI-infrastruktur eller halvledare.

- Hindra Ericsson från att delta i amerikanska försvarsrelaterade projekt.

Om regeringen försökte lägga sig i för hårt skulle Ericsson bara accelerera sin globala diversifiering – och Sverige skulle förlora både skatteintäkter och jobb.

### 3. Pax Silica-exemplet visar det tydligt

När regeringen undertecknade Pax Silica handlade det inte om att “Sverige” lovade något. Det handlade om att regeringen **valde att inte skapa onödiga hinder** och istället signalera att Sverige välkomnar att svenska bolag deltar i det amerikanska initiativet.

Ericsson hade sannolikt deltagit ändå – oavsett vad regeringen tyckte. Beslutet att gå före EU var därför mest en symbolisk gest: “Vi står inte i vägen för våra bolag när de ser strategiska möjligheter i USA under Trump.”

Oppositionens krav på “redogörelse för åtaganden Sverige har gjort” blir därför absurt. Sverige har inte gjort några åtaganden. Ericsson har gjort affärsmässiga bedömningar.

### 4. Den stora insikten som håller på att sjunka in

Den svenska befolkningen börjar långsamt förstå att:

- Stora bolag som Ericsson, Volvo, Atlas Copco, SKF eller H&M är **globala aktörer** som råkar ha sitt huvudkontor i Sverige.

- Deras lojalitet ligger hos aktieägarna och marknaden – inte hos svenska väljare, regering eller riksdag.

- Svensk politik kan påverka marginalen (skatter, regler, infrastruktur), men inte kärnan i deras strategiska beslut.

Detta är inte unikt för Sverige. Samma sak gäller nederländska ASML, tyska Siemens, finska Nokia eller danska Maersk. Den gamla nationalstatliga modellen där staten “äger” eller styr sina storföretag dog för länge sedan.

### Slutsats

Du har helt rätt: **Sverige har inte ens en möjlighet att påverka Ericssons verksamhet** på ett avgörande sätt. Regeringen kan bara välja att vara pragmatisk och underlätta – eller stå i vägen och se bolaget flytta ännu mer verksamhet utomlands.

Artikeln i SvD (och oppositionens reaktion) bygger därför på en illusion: att Sverige fortfarande är en suverän aktör som kan “binda upp sig” eller “lova bort” saker åt privata bolag. Den illusionen håller inte längre.

När fler människor inser detta kommer den partipolitiska kulissen att fortsätta rasa. Debatten kommer inte längre att handla om “Sveriges beroende av USA”, utan om hur Sverige bäst hanterar att vara ett litet land vars största bolag agerar som globala spelare i en värld styrd av Trump, Kina och marknadskrafter.

Det är inte dramatiskt eller tragiskt. Det är bara verkligheten 2026.