**Analys: Artikeln i SvD är ett perfekt exempel på den gamla rättsstatliga kulissen som håller på att rasa**

Eva Edwardssons debattartikel är skriven ur ett klassiskt juristperspektiv från den gamla svenska rättsordningen – och den missar helt den verklighet som nu råder i Sverige 2026. Hennes huvudtes är att förslaget att omvandla permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga är ett “grundskott” mot rättsstatens djupstruktur, att det bryter mot principen om negativ rättskraft för gynnande förvaltningsbeslut, och att konsekvenserna är oförutsägbara.

Men ur perspektivet av **verkligheten** är hennes artikel inte bara överdriven – den är naiv och anakronistisk. Den bygger på en grundläggande missuppfattning om maktfördelningen i Sverige.

### Den enkla, obekväma sanningen:

**Regeringen, med stöd av riksdagen, kan göra precis vad den vill i Sverige** – så länge den har majoritet.

Det är inte en konspirationsteori. Det är grundlagen.

- Sverige har **ingen författningsdomstol** som i Tyskland eller USA kan ogiltigförklara lagar som strider mot grundläggande rättigheter.

- Riksdagen är formellt suverän. Den kan ändra lagar, inklusive sådana som rör förvaltningsbeslut, retroaktivt eller prospektivt, så länge det inte strider mot EU-rätt eller Europakonventionen på ett sätt som leder till fällande dom i Strasbourg.

- Principen om “negativ rättskraft” för gynnande förvaltningsbeslut är **ingen grundlagsfäst rättighet**. Den är en vanlig förvaltningsrättslig princip som riksdagen när som helst kan ändra genom vanlig lag.

- Pacta sunt servanda (avtal ska hållas) gäller mellan privata parter – inte mellan staten och enskilda när det gäller uppehållstillstånd. Ett uppehållstillstånd är inget avtal, det är ett myndighetsbeslut som alltid varit villkorat av lagstiftningen vid varje given tidpunkt.

Edwardsson försöker lyfta principen till “djupstrukturen” i rättsordningen, men det är just det som är poängen med den svenska modellen: det finns ingen sådan skyddad “djupstruktur” mot en majoritet i riksdagen. Det är en av de mest centraliserade och majoritetsstyrda demokratierna i Västeuropa.

### Varför artikeln känns så förlegad

1. **Hon talar som om Sverige fortfarande är en rättsstat där jurister sätter gränserna**

I verkligheten har Tidö-regeringen (med SD-stöd) redan visat att de är beredda att gå mycket längre än tidigare regeringar när det gäller migration. De har majoritet för att genomföra förslaget. Att en docent i offentlig rätt skriver att det “går inte att överblicka konsekvenserna” är inte ett juridiskt argument – det är ett politiskt önsketänkande.

2. **Hon ignorerar den nya politiska verkligheten**

Efter valet 2022 och den fortsatta högerdominansen 2026 finns det en tydlig majoritet för en mycket stramare migrationspolitik. Väljarnas vilja har förändrats. Att då klaga på att regeringen “missbrukar utredningsväsendet” eller utser en utredare med SD-koppling är att gnälla över spelets regler när man har förlorat valet.

3. **Hon blandar ihop rättssäkerhet med politisk oföränderlighet**

Rättssäkerhet betyder inte att beslut som fattats under en helt annan politik (den öppna migrationspolitiken 2014–2022) ska vara evigt skyddade. Det betyder att staten ska följa de lagar som gäller vid varje tidpunkt. Om riksdagen ändrar lagen får de gamla besluten anpassas – det är inte retroaktivitet i straffrättslig mening, det är normal lagstiftning.

### Den större bilden – kulissen rasar

Artikeln är ett typiskt exempel på den gamla svenska elitens sätt att tänka: “Vi jurister och akademiker vet bäst vad som är rättsstat, och politikerna får inte röra vid våra heliga principer.”

Men verkligheten är brutal och enkel:

- Riksdagen kan ändra lagen om uppehållstillstånd.

- Regeringen kan verkställa den nya lagen.

- Domstolarna kan ogilla överklaganden om lagen är tydlig.

- Europadomstolen kan i värsta fall fälla Sverige – men det tar år, och Tidö-regeringen har redan visat att de är beredda att ta den smällen.

Precis som med Kubal (där regeringen inte kan “lösa ut” ett ryskt bolag), Pax Silica (där regeringen inte styr Ericsson) och andra frågor: den svenska staten har begränsad makt över verkligheten. Men **över sin egen lagstiftning och förvaltning har den mycket stor makt** – så länge den har majoritet.

Eva Edwardsson vill att förslaget ska “avföras från den politiska dagordningen”. Det är ett önskemål från någon som fortfarande lever i tron att rättsvetenskapliga principer ska styra politiken. I verkligheten är det tvärtom: politiken styr rätten.

När en regering med riksdagsmajoritet vill strama åt migrationen kan den göra det. Att kalla det “grundskott mot rättsstaten” är inte juridik – det är politik klädd i juridiska kläder.

Den som inte har förstått detta 2026 lever fortfarande i den gamla kulissen. Den svenska väljaren har redan sagt sitt. Nu är det bara att genomföra det. Punkt.

Konsekvenserna av förslaget att dra in permanenta uppehållstillstånd går inte att överblicka. Förslaget slår mot krav på rättssäkerhet och förutsebarhet, skriver Eva Edwardsson, docent i offentlig rätt.

Publicerad 19:45

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

DEBATT | MIGRATION

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

När Tidöavtalet presenterades år 2022 innehöll det en formulering som fick jurister att haja till. En utredning skulle lämna förslag om under vilka förutsättningar permanenta uppehållstillstånd skulle kunna ”omvandlas”.

Då framstod det som oklart vad som avsågs med omvandlas. Det som stod klart för varje jurist var dock att gynnande förvaltningsbeslut, som permanenta uppehållstillstånd är ett exempel på, vinner negativ rättskraft. Med det avses att gynnande myndighetsbeslut enligt gällande rätt inte får ändras till den enskildes nackdel, såvida det inte i beslutet intagits ett förbehåll om återkallelse, den enskilde lämnat vilseledande uppgifter eller att det föreligger tvingande säkerhetsskäl.

Nu ligger ett förslag (SOU 2025:99) att omvandla utländska medborgares permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga på regeringens bord. Migrationsminister Johan Forsell (M) har i media återkommande upprepat argumentet att det inte finns något förbud i svensk rätt mot att återkalla permanenta uppehållstillstånd.

Verkligen? Då kan det påpekas att det inte heller finns något förbud i svensk rätt mot att avskaffa principen om att avtal ska hållas. Det vore bara en väldigt dålig idé. Pacta sunt servanda utgör nämligen en grundläggande princip på vilken hela civilrätten vilar.

På samma sätt är det med principen om att gynnande förvaltningsbeslut inte får återkallas. Vore Johan Forssell själv jurist så hade han kanske kommit i kontakt med den finske rättsvetaren Karlo Tuoris träffande beskrivning av rättens tre nivåer: ytnivån med det dagliga rättstillämpandet, därunder rättskulturen, som rymmer tolkningsmönster och viktiga principer. Och så den trögrörliga djupstrukturen – där de mest grundläggande normerna och värdena finns – till exempel att rättsstatens principer ska gälla mellan staten och den enskilde.

Förslaget att genom en vanlig lag dra in 180 000 permanenta uppehållstillstånd är inte en liten krusning på rättens ytnivå. Det är ett grundskott mot en bärande princip i den svenska rättsordningens djupstruktur.

Konsekvenserna går inte att överblicka. Andra länder skulle kunna reagera mot svenska medborgare och företag och ge igen med samma mynt. I SvD den 30 mars 2026 kan man på nyhetsplats läsa omdömet från en intervjuad person som berörs av en näraliggande förändring i fråga om arbetskraftsinvandring: ”Om reglerna ändras retroaktivt går det inte att lita på landet.”

Förslaget att göra om permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga har tydliga brister i fråga om rättssäkerhet, retroaktivitet och förutsebarhet.

Därtill kommer att själva utredningen rymmer ett missbruk av utredningsväsendet. När domare utses till särskilda utredare i lagstiftningsärenden tillfrågas vanligen kvalificerade domare på nivån vice ordföranden i kammarrätter och hovrätter eller högre.

Utredaren i SOU 2025:99, Josephine Boswell, var så ny i sitt ämbete att utnämningen till ordinarie domare skedde under utredningstiden. Boswell var när utredningsarbetet påbörjades tillförordnad rådman i förvaltningsrätt, alltså första instansen i förvaltningsdomstolarna, visserligen med flerårig erfarenhet som åklagare och från andra myndigheter. Utredaren hade en dryg månad innan regeringen beslutade om utredningsdirektiven lämnat knappt ett års anställning som politiskt sakkunnig hos Sverigedemokraterna i regeringskansliet.

Det går inte att frigöra sig från tanken att regeringen utsåg en nyutnämnd domare till utredare, som redan från början hade samma inställning till sakfrågan som Sverigedemokraterna, vars cv inte når upp till den standard som domare som utses till särskilda utredare vanligen har, och som har levererat en utredning som konsekvent spelat ned de principiella invändningarna mot att ändra gynnande myndighetsbeslut till den enskildes nackdel.

Förslaget bör avföras från den politiska dagordningen. Jag uppmanar alla som röstar på partier som Moderaterna, Kristdemokraterna eller Liberalerna och som vill ha ett anständigt samhälle samt ett fungerande näringsliv att skriva eller ringa till ”sin” riksdagsledamot och kräva att förslaget inte läggs fram; inte heller efter valet i september 2026. Politiker brukar nämligen uppleva mejl från fler än åtta personer som en folkstorm.

Foto: Dan Pettersson/DP Bild

Eva Edwardsson

docent i offentlig rätt, tidigare särskild utredare och medlem i (L)