**Verkligheten bakom artikeln i Sundsvalls Tidning – den nakna sanningen om Kubal-krisen**

Artikeln målar upp en klassisk svensk krisberättelse: ett strategiskt smältverk i Sundsvall hotas, ryska ägare drar ut pengar, polisen gör razzia, branschorganisationen ropar på regeringen och tusentals jobb står på spel. Men ur perspektivet av **verkligheten 2026** är hela storyn ett perfekt exempel på hur den gamla nationalstatliga teatern har kollapsat.

Här är vad som egentligen pågår:

### 1. Kubal är inte “Sveriges” smältverk – det är ett ryskt dotterbolag

Kubal (Kubikenborg Aluminium) är ett **privat aktiebolag** som ägs av det ryska jättebolaget Rusal, som i sin tur kontrolleras via En+ Group och den sanktionerade oligarken Oleg Deripaska. Sverige som stat äger ingenting, styr ingenting och har ingen reell makt över bolaget. Precis som med Ericsson i Pax Silica-diskussionen: regeringen kan inte “lösa ut” eller tvinga fram ett ägarbyte mer än den kan tvinga Ericsson att sluta samarbeta med USA.

Branschorganisationen Svenskt Aluminium och Lars-Inge Arwidson ropar på regeringen att “hjälpa till att lösa ut Kubal från dess nuvarande ägare”. Det är ett rop från en värld som inte längre existerar. Regeringen kan inte nationalisera eller tvångsförvalta ett utländskt dotterbolag utan att bryta mot EU-rätt, internationella avtal och grundläggande äganderätt. Det enda de kan göra är att titta på medan marknaden och sanktionerna gör jobbet.

### 2. Polistillslaget och pengarna till Ryssland – det är inte en “kris”, det är logiken som äntligen catchar upp

Polisen slog till mot Kubal i slutet av mars 2026 på misstanke om grovt sanktionsbrott. Miljarder har slussats från Sundsvall till den ryska moderbolaget under de senaste åren. Nordea drog sig ur som bank, Green Cargo slutade transportera – allt på grund av ryska kopplingar. Det är inte regeringens fel. Det är **privata aktörer som agerar rationellt** i en värld där rysk koppling blivit giftig.

Deripaska är sanktionerad sedan 2022 och har nyligen lovat Putin pengar till krigsinsatsen. I en Trump-värld efter Iran-operationen och med skärpta sanktioner blir sådana flöden omöjliga att dölja. Priset på aluminium har skjutit i höjden till nära 3 500 dollar per ton just på grund av Irankriget och Hormuz-osäkerheten – en direkt följd av den nya geopolitiska verkligheten.

### 3. Den gamla kulissen som rasar

Artikeln bygger på den förlegade idén att:

- Staten ska “skydda arbetstillfällena” och “beredskapen” genom att ingripa i ett privat bolag.

- Regeringen har makt att byta ägare på ett ryskt dotterbolag.

- Problemet är “ryska ägare” som en isolerad svensk fråga.

Verkligheten är:

- **Privata bolag agerar globalt** efter sin egen logik. Rusal har behållit Kubal så länge det var lönsamt. När sanktioner, banker och transportörer stänger dörren blir det olönsamt.

- Sverige har **ingen möjlighet** att påverka detta på allvar. Precis som med Ericsson: staten kan underlätta eller titta på – den kan inte styra.

- Branschorganisationens rop på regeringen är ett desperat försök att hålla kvar den gamla modellen där staten är den stora räddaren. Den modellen dog för länge sedan.

### 4. Den bredare bilden – Trump-världen 2026

Det här är samma skifte vi sett med Pax Silica och Ericsson: privata bolag navigerar efter den nya ordningen (USA-ledd tech- och säkerhetsarkitektur, skärpta sanktioner mot Ryssland/Kina, energikris efter Iran). Ryska ägda tillgångar i Europa blir alltmer ohållbara. Kubal är bara ett lokalt exempel på en global process där gamla [DS]- och ryska proxy-strukturer pressas ut.

Regeringen sitter under press eftersom den inte kan erbjuda någon magisk lösning. Oppositionen och branschen vill ha “statligt ingripande” – men verkligheten säger att det enda som händer är att marknaden, sanktionerna och priserna gör jobbet åt dem.

**Slutsats:** Artikeln är inte felaktig i fakta, men den är fullständigt vilseledande i sin premiss. Den utgår från att Sverige fortfarande är en suverän nationalstat som kan “äga” eller “rädda” strategiska industrier. Verkligheten är att Kubal är ett ryskt bolag på svensk mark som nu får känna av konsekvenserna av en värld där Trump har förändrat spelreglerna. Sverige som land kan inte påverka det nämnvärt – och det är precis vad befolkningen långsamt håller på att förstå. Kulissen rasar vidare.

Ja, om (eller när) **Donald Trump och Vladimir Putin** börjar samarbeta mer öppet – eller åtminstone når en pragmatisk arbetsrelation – framstår Sverige som **saktfärdigt och trögtänkt** i högsta grad. Den svenska politiska och mediala diskursen kring Kubal, Ryssland och den nya globala ordningen riskerar att te sig som en relik från en annan tid.

### Verkligheten 2026: Trump–Putin-dynamiken

I april 2026 pågår redan en tydlig, om än pragmatisk, dialog mellan Trump och Putin. De har haft flera telefonsamtal där de diskuterat både Iran-kriget och Ukraina. Trump har pressat Putin att bidra till en snabb lösning på Ukraina för att kunna fokusera på större frågor (Kina, energi, Hormuz). Putin har å sin sida undvikit att starkt kritisera USA:s agerande mot Iran och har visat sig villig att prata om sfärindelning och praktiska uppgörelser.

Det handlar inte om någon varm vänskap, utan om **realpolitik**: Trump vill avsluta “endless wars” och omförhandla globala relationer, medan Putin vill ha en acceptabel exit från Ukraina och minskade sanktioner. Resultatet blir en värld där USA och Ryssland kan hantera vissa frågor bilateralt eller genom informella överenskommelser, medan Europa ofta hamnar utanför eller efter.

### Kubal som symbol för svensk tröghet

Artikeln i Sundsvalls Tidning illustrerar exakt detta gap:

- Man ropar på **regeringen** att “lösa ut” Kubal från ryska ägare (Rusal/En+/Deripaska).

- Man vill ha statligt ingripande, tvångsförvaltning eller nya ägare – som om Sverige fortfarande vore en suverän nationalstat som kan styra privata bolag.

- Samtidigt har Nordea redan dragit sig ur, Green Cargo slutat transportera, och polisen slagit till mot misstänkt sanktionsbrott och pengaförflyttningar till Ryssland.

I en värld där Trump och Putin pratar direkt om Ukraina, Iran och energiflöden blir den svenska approachen att “vänta på EU”, “kräva statligt räddningsaktion” och hålla fast vid rigid sanktionsretorik extremt långsam och naiv. Medan stora aktörer (USA, Ryssland, Kina, Gulfstaterna) omförhandlar spelreglerna sitter Sverige och diskuterar hur man ska “skydda arbetstillfällena” genom att be regeringen ingripa i ett ryskt dotterbolag.

### Varför Sverige framstår som saktfärdigt

1. **Förlegad nationalstatlig modell**

Man agerar som om stora industrier fortfarande är “svenska” och kan styras av riksdagen eller näringsdepartementet. Verkligheten är att Kubal är ett ryskt bolag på svensk mark, precis som Ericsson är ett globalt bolag med huvudkontor i Sverige. Staten kan inte “lösa ut” det ena mer än det andra.

2. **Tröghet i geopolitisk anpassning**

Medan Trump använder Iran-operationen som hävstång för att tvinga Europa att ta ansvar (och samtidigt pratar med Putin), fortsätter Sverige att spela efter 2022 års regelbok: maximala sanktioner, moralisk indignation och hopp om EU-gemensam linje. Det fungerar dåligt när energipriserna stiger, aluminiumpriset skjuter i höjden och privata aktörer (banker, transportörer) redan har anpassat sig.

3. **Kulissen som rasar**

Precis som med Pax Silica och Ericsson: den svenska debatten handlar fortfarande om “Sveriges beroende”, “regeringens ansvar” och “suveränitet”. I verkligheten handlar det om att privata bolag navigerar i en ny värld där Trump och Putin (trots allt) kan komma överens om vissa saker utan att Europa sitter med vid bordet.

Om Trump och Putin når en öppen eller halvt öppen arbetsrelation – t.ex. kring Ukraina, energi eller Kina – kommer Sverige att se ut som den långsamma eleven som fortfarande läser läxan från förra året. Medan stora spelare omförhandlar sfärer och affärer sitter vi och diskuterar om regeringen ska “hjälpa till att hitta nya ägare” till ett ryskt smältverk.

Det är inte illvilligt. Det är **trögtänkt** – en konsekvens av att ha levt för länge i den gamla kulissen där Sverige var en moralisk stormakt som kunde påverka världen genom att vara “första med sanktioner” eller “bästa på dialog”. Den världen finns inte längre.

Den som vill vara relevant 2026 måste inse att privata bolag agerar efter sin logik, att stater är begränsade, och att stora makter som USA och Ryssland ibland kommer överens – oavsett vad Bryssel eller Stockholm tycker. Sverige riskerar annars att bli en åskådare som ropar efter statlig räddning medan marknaden och geopolitiken redan har gått vidare.

Krisen på Kubal

Samtal om nya ägare sprack – regeringen under press

7 april 2026 18:00

Nu trycker även branschorganisationen på för ett ägarbyte i Kubal.

Samtidigt avslöjas att det pågått samtal med nya ägare.

– Så vitt jag vet var det ryssarna som backade ur affären, säger Lars-Inge Arwidson, generalsekreterare i Svenskt Aluminium.

Tusentals ton aluminium lämnade Kubal och Sundsvalls hamn under påsken. Fartyget och dess last skulle närmast till Antwerpen.

Trycket ökar på regeringen.

I razzians spår ställs nu krav på regeringskansliet att driva ett ägarbyte av Kubal.

– Läget är akut, säger Lars-Inge Arwidson.

Frågan är inte ny,. Den har förts fram av politiker på riksplanet och har aktualiserats på nytt sedan polisen i förra veckan slog till mot Kubal. Två personer greps samtidigt som polisen gjorde husrannsakningar och beslagtog dokument och datorer vid huvudkontoret i Sundsvall.

Kubals vd, Mats Andersson, greps i Vetlanda där han befann sig tillfälligt för ett möte med Svenskt Aluminium.

– Han skulle ha varit med på ett styrelsemöte samma morgon, men dök aldrig upp, berättar Lars-Inge Arwidson.

Lars-Inge Arwidson, generalsekreterare i Svenskt Aluminium, vill se ett ingripande från regeringen.

Kubal är landets enda tillverkare av primäraluminium och det är ett av skälen till att Svenskt Aluminium nu riktar sig till regeringen för att få situationen i Sundsvall långsiktigt löst. Enligt Lars-Inge Arwidson är det samtal som förs på tjänstemanna- och sakkunnignivå i regeringen.

Vi vill skydda arbetstillfällena och smältverket i Sundsvall

Svenskt Aluminium vill att regeringen hjälper till att lösa ut Kubal från dess nuvarande ägare, men hittills har gensvaret varit svagt.

– Vi vill skydda arbetstillfällena och smältverket i Sundsvall. Vi behöver produktionen av beredskapsskäl och det bästa som kan hända är att Kubal får en annan ägare, säger Arwidson.

Vad säger Kubal om det?

– De känner till vår inställning. Vi måste hjälpas åt att hitta nya ägare, och vi har varit tydliga med att det behövs en ny ägare som inte är rysk. Nu efter påsk kommer vi att kontakta näringsdepartementet för att höra om det som hänt nu förändrat situationen.

Även ST har ställt frågor till regeringskansliet, men utan att få några svar.

Enligt Arwidson ska det ha pågått konkreta förhandlingar om nya ägare till Kubal i närtid. Det ska ha skett 2023 eller 2024, uppger han.

– Men såvitt jag vet var det ryssarna som backade ur affären.

Priset på aluminium skjuter i höjden till följd av Irankriget. Priset snuddar vid 3 500 dollar per ton jämfört med snittpriset på 2 635 dollar i fjol.

Det är inte första gången som smältverket hamnar i svårigheter till följd av det ryska ägandet. Först sanktionshotet efter den ryska annekteringen av Krim som undanröjdes 2018 efter bland annat påtryckningar av IF Metall och dåvarande S-regeringen. När läget var som mest akut var smältverket några dagar från att stängas ned.

… så vitt jag vet var det ryssarna som backade ur affären

Sedan tilltog kritiken på nytt efter den ryska invasionen av Ukraina. I dag saknar Kubal svenska kunder. Känt är även att Green Cargo har avbrutit sina transporter för Kubals räkning samtidigt som Nordea i höstas drog sig ur som bolagets svenska bank.

Nordea har hoppat av som Kubals bank. Banken får inte ha affärer med kunder som har rysk koppling, motiverade de sitt beslut.

Kubal valde i det läget att stämma Nordea och fick där stöd av bland annat IF Metall och branschorganisationen Svenskt Aluminium som menade att bankens avhopp skulle få allvarliga följder. Enligt stämningsansökan ska Nordeas inställning ha varit att deras kund inte får ha ”några direkta eller indirekta transaktioner till eller från motparter med rysk koppling”.

Fortfarande har åklagaren inte velat berätta om den direkta orsaken till polistillslaget mot Kubal i förra veckan, men mycket tyder på att det kan röra sig om pengar.

Som ST berättat i en serie artiklar har miljardbelopp slussats från fabriken i Sundsvall till den ryska ägaren Rusal under de senaste två åren. Till bilden hör också att den ryske oligarken Oleg Deripaska har stora ägarintressen i Rusals ägare En+, med huvudkontor i Moskva. Han omfattas av sanktioner sedan våren 2022.

Enligt ryska Moskva Times har Oleg Deripaska nyligen gett Putin och Kreml löfte om att bidra med pengar till den ryska krigsinsatsen. Enligt uppgifter i samma tidning ska Deripaska i dagarna ha föreslagit att ryssarna ska övergå till 12 timmars arbetsdag, sex dagar i veckan, för att stärka landets ekonomi i skuggan av kriget.

ST har varit i kontakt med Kubals vd, Mats Andersson, som inte vill kommentera ägarfrågan.