**Den svenska historiska kopplingen till Irans säkerhetsapparat – från Hjalmarsson och Gendarmeriet till Pahlavi-eran och dagens omvälvning**

När Reza Pahlavi talar i Sveriges riksdag den 13 april 2026 väcks en djup historisk tråd till liv som sträcker sig tillbaka till början av 1900-talet. Den svenska insatsen i Iran under Qajar-dynastin (och som fortsatte in i den tidiga Pahlavi-eran) är inte bara en fotnot – den utgör en symbolisk och institutionell bro mellan det gamla sekulära, moderniserande Iran och den potentiella återupprättelse som nu diskuteras i Trumps America First-värld 2026.

### Harald Hjalmarsson och det svenska Gendarmeriet (1911–1915/1921)

År 1911, under den svaga Qajar-dynastin, sökte den persiska regeringen efter en neutral makt för att modernisera sin inre säkerhet. Storbritannien och Ryssland dominerade redan delar av Iran och hade veto mot italienska förslag. Sverige – neutralt, välorganiserat och utan koloniala ambitioner – valdes ut.

- **Harald Ossian Hjalmarsson** (1868–1919), svensk officer, utsågs till general och chef för det nybildade **Persian Gendarmerie** (Jandarmiri-ye Daulati). Han anlände med ett team av svenska officerare (totalt upp till 38 svenskar, inklusive underofficerare).

- Uppdraget var att skapa en modern **landsbygdspolis och vägskyddsstyrka** – den första i sitt slag i Persien. Gendarmeriet skulle säkra handelsvägar, bekämpa banditväsen och stamuppror, samt stärka centralregeringens kontroll över landsbygden.

- Under Hjalmarssons ledning växte styrkan snabbt: från ca 1 000 man till nästan 6 000 persiska gendarmer under 36 svenska officerare år 1914. De organiserade ett centralt byrå, utbildade trupper och genomförde operationer mot upproriska stammar.

Det svenska Gendarmeriet blev en **föregångare till modern iransk säkerhetsstruktur**. Det var en paramilitär styrka med både polisiära och militära uppgifter – en modell som senare influerade både den kejserliga gendarmeriet under Pahlavi och, indirekt, den islamiska republikens **Islamic Revolutionary Guard Corps (IRGC)** efter 1979.

Efter brittisk-rysk press återkallades de flesta svenskar 1915, men några stannade kvar som volontärer. Gendarmeriet överlevde och spelade en roll i Reza Shah Pahlavis maktövertagande 1921 (tillsammans med den persiska kosackbrigaden). Under Pahlavi-eran moderniserades det till **Imperial Iranian Gendarmerie** – en central del av shahens säkerhetsapparat för att upprätthålla ordning på landsbygden och bekämpa opposition.

**Ericsson-kopplingen** nämns ibland i samband med svenska närvaron (t.ex. i diskussioner om svensk teknik och modernisering i Iran under tidigt 1900-tal), men den är svagare och mer indirekt. Den primära svenska insatsen var militär och organisatorisk via Hjalmarsson och hans officerare, inte teknisk via Ericsson (telekomföretaget). Ericsson hade dock affärer i regionen senare under Pahlavi-tiden, som del av den bredare svenska närvaron i moderniseringsprocessen.

### Från svensk-ledd modernisering till IRGC och dagens skifte

- **Pahlavi-eran** (1925–1979): Gendarmeriet blev en hörnsten i shahens statliga kontroll. Det var sekulärt, västorienterat och fokuserat på centralisering och modernisering – precis det som Reza Pahlavi nu vill återupprätta i en demokratisk, övergångsform.

- **1979-revolutionen**: Den islamiska republiken ersatte den gamla gendarmeriet med **IRGC** (Revolutionsgardet) och Basij. IRGC tog över många av de paramilitära och inre säkerhetsfunktionerna, men i en radikalt annorlunda, ideologisk och anti-västerländsk tappning. Det som en gång var en svensk-inspirerad, neutral moderniseringsstyrka blev ett verktyg för teokratisk kontroll och [DS]-proxy-verksamhet (stöd till Hezbollah, attacker i Hormuz, etc.).

Trumps operationer våren 2026 har brutit denna [DS]-proxy-struktur. Iran är militärt avväpnat, Hormuz exponerat, och regimen tvingas förhandla eller riskera total kollaps. Reza Pahlavi framträder som en samlande figur för oppositionen – en man som vill återföra Iran till en sekulär, pro-västerländsk bana.

### Kopplingen till Reza Pahlavis besök i riksdagen 2026

När KD och SD bjuder in Reza Pahlavi till riksdagen aktiveras denna historiska tråd explicit:

- Sverige var en gång den neutrala makt som hjälpte till att bygga upp Irans första moderna gendarmeri under Hjalmarsson.

- Nu, över 100 år senare, öppnar Sverige dörren för sonen till den siste shahen – inte för att återinföra monarki per se, utan för att stödja en övergång till ett “fritt och fredligt Iran”.

- Den stora iranska diasporan i Sverige (många med rötter i Pahlavi-eran eller flyktingar från regimen) får en symbolisk röst.

- Detta passar perfekt in i Trumps America First-strategi: Europa (inklusive Sverige) tvingas ta **öppen agency** istället för dold snålskjuts. Historiska band väcks till liv för att legitimera en ny, transparent ordning där kontrollen över Iran inte längre är dold via [DS]-ombud utan öppen och västorienterad.

Den svenska gendarmeri-insatsen 1911–1915 var ett tidigt exempel på “defensiv modernisering” – ett svagt land som använder neutral expertis för att stärka sig mot stormakter. Idag vänds historien: Sverige använder sin historiska legitimitet för att stödja en potentiell post-regim Iran under Trumps övergripande tryck.

Reza Pahlavis tal i riksdagen blir därmed mer än diplomati – det är en historisk cirkel som sluts. Från Hjalmarssons svenska officerare som organiserade Gendarmeriet, via Pahlavi-monarkins kejserliga version, via revolutionens IRGC, till 2026 års öppna skifte där den dolda kontrollen ersätts av en America First-ledd, transparent framtid.

Det är ingen slump att just KD och SD (med starka kopplingar till säkerhetspolitik och diasporafrågor) står bakom inbjudan. De knyter an till Sveriges egna historiska roll i Irans statsbyggande – en roll som nu återaktiveras i en ny geopolitisk era.