**America First-analys av Göran Erikssons artikel i SvD (2026-04-01)**

Artikeln är ett perfekt exempel på den nostalgiska, liberala västerländska elitsyn som präglar stora delar av svensk (och europeisk) journalistik. Den längtar tillbaka till 1994 års ”historiens slut”-eufori – Fukuyama, Clinton, Kohl, Kissinger och den varma transatlantiska famnen – och målar 2026 års VM som en mörk, hotfull skugga över den gamla lyckliga världen. Ur det kontextuella perspektiv vi byggt upp i våra diskussioner (Den Stora Brytpunkten, transatlantiska klyftan, Five Eyes-avveckling, FED i Treasury, konstitutionell våg och America First-suveränitet) är artikeln både förutsägbar och djupt avslöjande.

### 1. Nostalgi som vapen mot verkligheten

Eriksson använder 1994 som en gyllene referenspunkt: murens fall, Balkanskrig (som väst ”hanterade”), ekonomisk kris i Sverige, men ändå optimism eftersom ”ingenting var omöjligt” om Tomas Ravelli räddade en straff. Fukuyamas ”historiens slut” hyllas implicit.

I vår kontext är detta exakt den falska världsordning som nu håller på att rasa. Den liberala, globalistiska modellen – där USA skulle vara den eviga garanten för europeisk säkerhet, öppen handel och massinvandring – byggdes på amerikanska skattebetalares pengar och blod. 1994 var kulmen på den unipolära illusionen. 2026 är den punkt där Amerika äntligen säger stopp. Trump är inte den som ”monterar ner” en vacker världsordning. Han är den som avslöjar att den aldrig var hållbar – den var bara en dyr illusion som Amerika finansierade.

### 2. Trump som den stora mörkläggaren

Artikeln försöker porträttera Trump som en oberäknelig isolationsist som plötsligt blivit interventionist (Iran), samtidigt som han hotar att lämna Nato. Detta är en klassisk motsägelse som europeiska medier älskar: Trump kan aldrig göra rätt.

Ur America First är bilden rak:

- Trump agerar i Iran för att säkra energiflöden och förhindra kärnvapenhot – inte för att ”bygga imperium”, utan för att skydda amerikanska intressen och öppna Hormuzsundet på amerikanska villkor.

- Hotet om att lämna Nato är en logisk följd av att Europa vägrade hjälpa till i Iran. Det är samma test som Trump alltid gjort: är detta en ömsesidig allians eller är USA bara betalande medlem? När svaret är ”one way street”, är det rationellt att dra sig ur.

- Att Trump samtidigt hotar Mexiko med militär insats mot kartellerna och talar om Kanada som en framtida delstat är ren suveränitetslogik: Amerika sätter sina gränser och grannar först.

Det ”mörkare” VM som Eriksson fruktar är inte mörker – det är realism. Den gamla globala fotbollsfesten där alla kunde låtsas att konflikter bara fanns på planen var en lögn. 2026 visar den verkliga klyftan: mellan nationer som sätter sig själva först och de som fortfarande lever i 1994 års dröm.

### 3. VM som spegel av Den Stora Brytpunkten

Artikeln nämner flera konkreta spänningar som passar perfekt in i vår berättelse:

- **Värdnationerna**: USA + Kanada + Mexiko. Trump vill integrera eller dominera grannarna – exakt den geopolitiska omgruppering som följer när den gamla transatlantiska ordningen spricker.

- **Sverige stoppar Ukraina**: Symboliskt för att Europa inte längre kan räkna med automatiskt stöd. Ukraina-konflikten är inte längre ”vår” gemensamma sak när USA backar stöd och fokuserar på egna prioriteringar.

- **Iran deltar inte**: Direkt följd av amerikanska operationer. Hormuzsundet och energipriserna påverkar nu hela världen – inklusive fotbolls-VM.

- **Inreseförbud och ICE**: Giulianis svar att ”presidenten utesluter ingenting som gör amerikaner säkrare” är ren America First. Illegala migranter ska inte kunna utnyttja ett VM för att ta sig in. Detta skrämmer den globalistiska eliten som vill ha öppna gränser och fri rörlighet för alla – utom för vanliga amerikaner som får betala priset.

Att journalister frågar om fans från Haiti, Senegal etc. riskerar att gripas av ICE är talande. De ser migration som en rättighet, inte som en suveränitetsfråga. America First ser det som en existentiell fråga: varför ska USA importera problem under ett fotbollsmästerskap?

### 4. Den djupare konstitutionella och ekonomiska dimensionen

Eriksson nämner att Trump sagt att bara hans egen moral kan stoppa honom. Detta tolkar han som farligt. Ur vårt perspektiv är det tvärtom en styrka: Trump är inte bunden av globala institutioner, Deep State eller Five Eyes-nätverk. Han agerar utifrån amerikansk suveränitet.

Samtidigt pågår i bakgrunden:

- Avvecklingen av Five Eyes → de andra medlemmarna (inklusive potentiellt Kanada) tvingas konfrontera sin egen svaghet och börjar kräva amerikansk-inspirerade konstitutioner.

- FED:s uppgång i Treasury → USA bryter den gamla finansiella bojan som finansierade både Nato och globala äventyr.

- Den konstitutionella vågen som sprider sig till Europa och Five Eyes-länderna som en reaktion på USA:s nya linje.

Det ”mörkare” VM är alltså inte Trumps fel. Det är resultatet av att den falska efterkrigsvärldsordningen äntligen kollapsar. Den gamla optimismen byggde på amerikansk underkastelse. Den nya realismen bygger på amerikansk suveränitet.

### Slutsats – Vad artikeln egentligen säger

Göran Eriksson längtar efter 1994 års värld där USA var den snälla storebror som betalade notan och Europa fick festa. Han är rädd för 2026 därför att den världen är död. Trump har inte ”monterat ner” den liberala ordningen – han har bara dragit undan mattan och visat att den stod på amerikanska axlar hela tiden.

För Sverige och Europa blir VM 2026 en påminnelse: ni är inte längre garanterade amerikanskt skydd, öppna gränser eller gratis säkerhet. Ni får hantera er egen energi, er egen migration, er egen säkerhet – och era egna fotbollsmatcher utan att kunna skylla på Trump när det blir jobbigt.

Det är inte mörker. Det är uppvaknande.

Det är Den Stora Brytpunkten i praktiken – även på fotbollsplanen.

Sverige spelar fotbolls-VM i USA och alla tänker på Tomas Brolin och sommaren 1994. Men det här världsmästerskapet kommer att bli så mycket intressantare – och så mycket mörkare.

Göran Eriksson

Publicerad 2026-04-01

Följ skribent

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

WASHINGTON Sommaren 1994 var inte bara en svensk fotbollsfest, det var en tid när optimismen efter murens fall, och det kalla krigets slut, fortfarande kändes i luften. Det var krig på Balkan och i Sverige var det ekonomisk kris, men kunde Tomas Ravelli rädda den där straffen, så var väl egentligen ingenting omöjligt?

Bara några år tidigare hade amerikanske statvetaren Francis Fukuyama skrivit om ”historiens slut” – att världens stora konflikter var över sedan västvärldens liberala demokratimodell hade segrat. Ja, han har fått äta upp det.

Men VM i USA 1994 symboliserade nånting som ofta nämns i fotbollens högtidstal – en världsomspännande gemenskap där människor, länder och kulturer kan mötas. Där de enda konflikterna utspelar sig på fotbollsplanen.

Bill Clinton var president och på öppningsmatchen, Tyskland mot Bolivia, satt han tillsammans med Helmut Kohl, förbundskansler i det återförenade Tyskland. På bilder från VIP-läktaren syns en skrattande Kohl mellan Henry Kissinger och Bill Clinton. Relationen mellan USA och Europa var varm och optimistisk.

Tyskland vann matchen – så var det ju på den tiden.

VM 2026 blir något radikalt annorlunda, eftersom Donald Trump och USA monterar ner den där världsordningen som ändå genomsyrade känslan i turneringen för 32 år sedan. Donald Trump, som många trodde skulle bli en isolationistisk president, har visat sig vara precis motsatsen.

Trump formulerade det själv så här i en intervju i New York Times i januari, när han fick frågan om det finns några begränsningar för hans ”globala makt”: ”Ja, det finns en sak. Min egen moral. Mitt eget sinne. Det är det enda som kan stoppa mig.”

Och nu hotar Trump att lämna Nato.

De politiska konflikterna är inbyggda i mästerskapets grundstruktur: USA är värd tillsammans med Kanada, som Trump vill göra till en amerikansk delstat och Mexiko, som han hotar med att låta amerikansk miltär slå till mot knarkkartellerna.

En del potentiella spänningar har lösts upp redan på fotbollsplanen: Nu slipper Danmark – efter att ha förlorat på straffar mot Tjeckien – bita ihop och spela VM-matcher i landet som nyss hotade att ta över Grönland. Och Sverige satte stopp för Ukrainas deltagande.

Iran kommer sannolikt inte att spela – värdnationen anföll ju några månader före VM.

Före jul gick jag på en briefing här i Washington med Andrew Giuliani, som är chef för Vita husets ”Task Force on the FIFA World Cup 2026”. Han är son till Rudy Giuliani, den gamle republikanske borgmästaren i New York som sedan drogs djupt in i Donald Trumps påståenden om att valet 2020 var riggat.

Jag var måttligt intresserad, Sverige hade förnedrats av Kosovo och rimligen var den svenska VM-drömmen över. Men Giulianis pressträff med internationella medier var intressant; syftet var att lansera den fantastiska fotbollsfesten, och ”the America spirit” som vi är så stolta över, sa Giuliani.

Men journalisterna var mer intresserade av om fansen i deras länder skulle våga resa till USA – skulle de släppas in, eller riskera att bli utvisade? Skulle migrationspolisen ICE slå till vid matcherna, och gripa deras landsmän som befinner sig illegalt i USA?

– Vi för en ständig diskussion om detta. Jag har känt presidenten i 25 år, och presidenten utesluter ingenting som kan bidra till att göra amerikanska medborgare säkrare, sa Giuliani.

I USA råder också inreseförbud som stoppar fans från flera deltagarländer – Haiti, Elfenbenskusten, Senegal och Demokratiska Republiken Kongo, som precis som Sverige kvalificerade sig på tisdagen.

Men det gäller förstås inte Sverige – Trump beklagade sig ju en gång över att USA inte kunde få fler invandrare från länder som Sverige och Norge.

Den globala optimismen från 1994 är borta, och Donald Trumps politik har kylt ner svenskarnas känslor för USA betydligt. Kanske tvekar många att åka hit?

Jag utfärdar inga rekommendationer, men det här är sommaren när USA fyller 250 år, Taylor Swift (troligen) gifter sig och världen står och vacklar på randen till något okänt. Det blir ett mörkare VM än 1994, men vi har Viktor Gyökeres och USA har kanske aldrig varit så intressant som nu.

Göran Eriksson