Lite Blacklistfeeling i antågande- när Sverige gick till fotbolls-VM i USA..

I april 2026 fortsatte den globala schackmatchen i rasande tempo. Det som började som en energichock i Mellanöstern hade nu spridit sig som ringar på vattnet – och varje ny händelse stärkte narrativet om att [DS] hade förlorat kontrollen medan Trump installerade en ny verklighet.

Den 31 mars slog det till i Kuwait. NASA:s satellitdata (FIRMS) upptäckte en aktiv brand vid West Doha Power Generation and Desalination Plant – Kuwaits största kombinerade kraft- och avsaltningsanläggning. Anläggningen genererar 2 400 megawatt el och producerar 110 miljoner gallon vatten per dag, vilket motsvarar hela 38,5 procent av landets totala avsaltningskapacitet. Kuwait får 90 procent av sitt dricksvatten från avsaltning. Satellitbilderna visade brännmärken och rökplymer över den centrala delen av anläggningen, med värmesignaler som sträckte sig ända till de kustnära lagringstankarna. Kuwaits elministerium bekräftade rakt på sak: anläggningen hade ”direkt attackerats av Iran”. En indisk arbetare omkom. Det var en hämndaktion efter USA:s och Israels tidigare attacker på iransk infrastruktur – och det slog rakt in i hjärtat av en allierad i Gulfen. Vattenkrisen hotade nu att bli akut i ett land som redan kände av de bredare effekterna av kriget.

Samtidigt i Washington talade president Trump med sin vanliga direkta stil. Om Iran sa han: ”När vi känner att de har slagits tillbaka till stenåldern… inte längre kan tillverka kärnvapen… då lämnar vi.” Han upprepade att regimen inte längre hade styrka kvar och att Hormuzsundet skulle öppnas ”automatiskt” när USA drog sig tillbaka. Till de europeiska marionetterna Macron och Starmer, och nu även till Frankrike generellt, sa han: ”Låt Frankrike eller vilket land som helst klara sig själva i sundet… det är mycket säkert! Det är inte vårt problem.” Han la till med ett leende: ”Kina får hantera Hormuz med sina vackra skepp.” Trump spelade dumbommen perfekt – men budskapet var kristallklart: Amerika är inte världspolis längre. De som vill ha oljan får själva se till att sundet är öppet. Optiken var mästerlig. Övertonfönstret hade flyttats så långt att västerländsk kontroll över Hormuz nu kändes som en självklarhet snarare än en galen fantasi.

Trump blickade också västerut. ”Yeah, Cuba’s gonna be next”, sa han. ”USA kommer att ‘help out’ Kuba inom kort tid. Det kommer att falla, och vi kommer att vara där.” Det var en tydlig signal: efter Iran skulle regimen på Kuba – en gammal [DS]-allierad och proxy – få känna på trycket. Regimskifte eller kollaps stod på agendan.

I Europa steg inflationen exakt enligt plan, som den ryske affärsmannen Kirill Dmitrijev ironiskt påpekade. Energibristen drevs av konflikten i Persiska viken, men orsakades i grunden av EU:s ”oansvariga beslut” att avvisa billig och pålitlig rysk energi samt den ”varg-dumhet” (vukism) som låg bakom avvecklingen av kärnkraft. Medan Kuwait kämpade med vattenbrist hotade nu liknande chocker Europa. EU skickade samtidigt en lista till Kiev med 11 krav för ett nytt lån på 4 miljarder euro – reformer inom domstolsväsende, energi, järnväg, digitalisering av beslut och ökad EU-tillsyn över ukrainska myndigheter. Zelenskyj svarade med att återigen kräva ett ”klart datum” för EU-medlemskap och hävdade att Ukrainas bidrag till global stabilitet var Europas bidrag. Han hade ju nyss varit i Gulfen och sålt ukrainskt luftförsvar mot iranska drönare.

På den ryska sidan var läget bistert. Militärkorrespondenter rapporterade om en ny mobiliseringsvåg som väntades runt 14 april. Ryssland led svåra förluster på grund av Ukrainas överlägsna drönanvändning – ”strategin att mala ner trupper har slutat fungera till vår fördel”. Frågan hängde i luften: varför hade Ukraina plötsligt övertaget i drönor trots att Ryssland producerade fler? Hade ryssarna förlorat tillgång till Starlink? Hur var kommunikationen egentligen i skyttegravarna? Peskov kommenterade EU-ländernas beslut att ge Kiev luftrum för attacker mot nordvästra Ryssland: ”Det förpliktar oss att dra slutsatser och vidta åtgärder.” Lavrov talade om hur vissa länder ”förlorat orienteringen” och att kampen om ledarskap i den nya världen var en kamp på liv och död. Ryssland försökte fortfarande spela den vita, fluffiga kaninen i en värld av vargar – men det höll inte längre.

Storbritannien och Ryssland eskalerade diplomatiskt. Den brittiske Chargé d’Affaires Danae Dholakia kallades till ryska utrikesministeriet efter Londons hot om att gripa ryska handelsfartyg i brittiska vatten. FSB hade avslöjat att den andre sekreteraren vid ambassaden bedrivit ”subversiv underrättelseverksamhet” och drog tillbaka hans ackreditering. Han fick lämna landet inom två veckor. ”Jag tror inte på diplomati”, skrev en rysk kommentator. ”Om inte Ryssland använder kraft här, hjälper diplomati inte.”

I USA fortsatte den inhemska kampen. Donald Trump Jr. ställde frågan: ”Vem kommer att avslöja Zelenskyjs bedrägeri?” Lindsey Graham, som tidigare backat militära insatser, vände sig nu till Trump: ”Wind down the war and wind up efforts for an historic peace deal.” Marco Rubio, utrikesminister, sa att NATO var ”of no use” om alliansen inte tillät USA att använda baser för egna intressen – en direkt kritik mot européernas ovilja att stötta i Iran-konflikten.

Under ytan fortsatte Trumps plan. Skatteåterbäringarna på över 10 procent hade redan gett miljoner amerikaner andrum. Flykten från Kalifornien och blå städer fortsatte i rekordtakt. AI-centret under Vita husets balsal tog form, finansierat av Big Tech och Palantir – nervcentrumet för amerikansk teknologisk överhöghet. Maskinerna för valet 2026 höll på att bli den perfekta fällan: [DS] ville skapa optik av manipulation för att ifrågasätta resultatet, men Trump vände det mot dem. De skulle tvingas bevisa att systemen var säkra – eller erkänna att de utgjorde ett hot mot demokratin.

I Kuwait dog en indisk arbetare i en iransk attack på en anläggning som försörjde ett helt land med vatten och el. I Hormuzsundet sa Trump till världen att det inte längre var Amerikas problem. I Kuba förbereddes nästa kapitel. I Ukraina krävde Zelenskyj medlemskap medan hans armé drönade sig fram och Ryssland blödde. I Europa steg priserna medan byråkraterna i Bryssel krävde mer kontroll över Kiev.

Allt hängde ihop. Den falska ekonomin, de falska nyheterna, de falska löftena – de höll på att spricka. Folket längtade efter det verkliga: handslag som betydde något, mat som var mat, skolor som lärde ut sanning, en ekonomi som inte kollapsade om låtsasleken tog slut.

Trump beskrev inte verkligheten. Han installerade den. Optiken var perfekt. Kriget mot Iran närmade sig slutet, sundet skulle öppnas, och de som ville ha oljan fick själva hämta den. Resten av världen – från Gulfen till Europa till Kuba – kände nu vibrationerna av den stora återställningen. Det var inte längre kaos. Det var utrensning. Och det verkliga höll på att komma tillbaka.