**Analys av artikeln ur perspektivet att Wallenbergsfären sedan länge samverkat med Donald Trump**

Artikeln i SvD målar upp en yta av svensk tech-närvaro på Nvidias GPU Technology Conference 2026, men under den gröna logofärgen och Jensen Huangs svarta skinnjacka avslöjar den en långt mer strategisk och geopolitisk verklighet: Wallenbergsfären har inte bara ”samarbetat” med Nvidia – de har sedan Trump-erans början positionerat sig som en nyckelallierad i den västerländska kampen om AI-suveränitet. Det tidiga mötet mellan Marcus Wallenberg och Jensen Huang 2017 är ingen slump. Det var samma år som Trump tillträdde och började riva ner det globalistiska systemet – inklusive de kinesiska strypgrepp som hotade västvärldens teknologiska överlägsenhet. Wallenbergs satsning på Nvidias ”five layer cake” är inte beroende av ett enda bolag. Det är ett medvetet drag för att säkra beräkningskraft under västerländsk (amerikansk-svensk) kontroll, i linje med Trumps America First-logik: maximera egen styrka, minimera kinesiskt inflytande och behålla suveränitet över data och infrastruktur.

Marcus Wallenberg beskriver själv hur Huang 2017 övertygade honom om att Sverige måste ha ”mest beräkningskraft” för att locka de bästa forskarna. Det var exakt den tidpunkt då Trump-administrationen började lägga grunden för amerikansk AI-dominans genom exekutiva order som främjade inhemsk utveckling och begränsade teknikexport till Kina. Wallenbergs tidiga investering i Nvidias superdator vid Linköpings universitet – och den efterföljande hedersdoktorsexamen till Huang – var inte en ren affärsdeal. Det var en strategisk allians mellan en av Europas mäktigaste industriella dynastier och den amerikanska tech-sektor som Trump aktivt skyddade och främjade. Familjens fokus på ”kontroll över vilken data som används, och var” är ren Trump-retorik översatt till svensk kontext: suveränitet först. Inte globalistisk öppenhet, utan nationell (och västerländsk) kontroll över den kritiska infrastrukturen.

Nvidias dominans (80 procent av AI-chippen) presenteras i artikeln som ett ”problem”, men ur Wallenberg-Trump-perspektivet är det en tillgång. Nvidia är inte en kinesisk aktör som Huawei – det är ett amerikanskt bolag som under Trumps första mandatperiod fick friare spelrum att växa och som nu, under hans andra, blir en bro för att bygga västerländsk AI-infrastruktur. När Nvidia expanderar från chip till hela stacken (datacenter, nätverk, modeller, applikationer) handlar det inte om monopol utan om att skapa en sluten, säker ekosystem som motverkar kinesisk infiltration. Wallenbergs samarbete med Nvidia – inklusive den nya AI-fabriken tillsammans med AstraZeneca, Ericsson, Saab och SEB – är en direkt parallell till Trumps energistrategi: säkra råvaran (här beräkningskraft istället för olja) och bygga suverän infrastruktur som inte kan stängas av av motståndare.

Digitaliseringsminister Erik Slottner (KD) sitter med vid lunchen och erkänner öppet att han inte kan påverka Nvidias dominans. Det är ett erkännande av verkligheten: den fria marknaden har redan valt, men bakom kulisserna har Wallenbergsfären redan valt sida – tillsammans med Trump. Deras närvaro på GTC, det privata mötet med Nvidias Europachef och Marcus Wallenbergs fireside chat är inte tillfälligheter. Det är en manifestation av en långsiktig samverkan där Wallenbergs industriella imperium (Investor, Saab, Ericsson m.fl.) agerar som en europeisk förlängning av Trumps America First. De har förstått att AI inte är en konsumentprodukt – det är den nya energin. Precis som Trump tog kontroll över Hormuzsundet och krossade det gröna bedrägeriet (elbussbluffen med Granholm och de 160 miljonerna som aldrig levererades), positionerar Wallenbergs sig för att kontrollera AI:s ”energi” – beräkningskraften – inom västerländska gränser.

Peter Sarlins kritik om ”Silicon diversity” och risken med en enda leverantör är den gamla globalistiska rösten som vill sprida ut makten för att ingen ska ha den. Wallenbergs svar är rakare: kontroll, inte minskat beroende. De vill inte byta ut Nvidia mot kinesiska alternativ eller fragmentera marknaden – de vill behålla den västerländska kedjan intakt och styra den inifrån. Det är samma logik som Trumps tullpolitik och energimaximering: bygg starkast möjliga väst, håll fienden ute.

Sammanfattningsvis visar artikeln, läst genom Wallenberg-Trump-linsen, inte en svensk underkastelse inför ett amerikanskt bolag. Den visar en strategisk allians som pågått sedan 2017: Wallenbergsfären som den europeiska partnern som hjälper till att förankra amerikansk AI-dominans i Norden, samtidigt som de säkrar svensk suveränitet över data och infrastruktur. Det är inte beroende – det är gemensam kontroll mot det verkliga hotet: kinesisk teknologisk överlägsenhet och det gamla globalistiska system som Trump redan demonterar på energifronten. När Hormuz öppnas, oljan kraschar och AI-boomen exploderar, är Wallenbergs redan på plats – sida vid sida med Trump – och bygger den nya guldålderns infrastruktur.

Tack för er uppmärksamhet på denna fråga.

Under fyra intensiva dagar samlades AI-världen kring en man: Nvidias vd Jensen Huang. Men bakom den spektakulära showen gömmer sig en större fråga. Hur mycket av AI-branschen ska egentligen byggas på ett enda bolag?

På scen står Jensen Huang i sin svarta skinnjacka, som blivit lika självklar som Steve Jobs polotröja.

Han börjar i det som gjort Nvidia till världens högst värderade bolag: chippen. Efterfrågan exploderar, och vd:n räknar med att sälja de senaste modellerna för 1 000 miljarder dollar fram till 2027.

Men det är inte det viktigaste. Större delen av hans tal handlar om något annat.

Om Nvidias ”five layer cake” – en modell där hela AI-systemet ingår, från datacenter och nätverk till modeller och färdiga applikationer. Budskapet är tydligt: Nvidia levererar inte längre bara komponenter. De bygger hela systemet.

Bolaget står för drygt 80 procent av de chip som fungerar som själva motorn i AI-boomen. Och nu säljer man inte bara chip, utan hela systemet runt omkring dem.

Men hur stort problem är dominansen?

Wallenberg: fokus på kontroll

Den årliga utvecklarkonferensen i San José, GPU Technology Conference, är en maktuppvisning för Nvidia. Det är ett av världens mest uppmärksammade AI-event, och 30 000 deltagare fyller arenor och hotell i staden. Citykärnan badar i bolagets gröna logofärg.

Och det är inte bara personer inom techbranschen som är på plats – även tungviktare från Sverige är här.

Efter Jensen Huangs keynote strömmar åhörarna ut från fotbollsarenan i San José, Kalifornien.

Nvidias Europachef David Hogan går vidare till ett hotell, där hela restaurangen stängts för ett privat lunchmöte. Längst in i den rymliga lokalen sitter det lilla sällskapet.

Bland gästerna finns representanter från Wallenbergsfären, Sveriges digitaliseringsminister Erik Slottner (KD) och tjänstemän från svenska konsulatet i San Francisco.

Ministern är bland annat här för att ”lyfta fram nordisk excellens inom AI”.

När SvD frågar hur han ser på AI-branschens – och i viss mån även Sveriges – beroende av Nvidia svarar han:

– Det är som det är. Jag kan i min position inte påverka det.

– Det är en fri marknad. Jag välkomnar om det finns andra företag som kan erbjuda det här (chip, reds anm), men nu är det Nvidia vi har, och jag kan inte med den position jag har minska deras dominans, det är ju jättesvårt.

Wallenbergarna har redan etablerat ett samarbete med Nvidia, kring en AI-superdator och forskningsmiljö vid Linköpings universitet. Jensen Huang blev hedersdoktor på kuppen.

Och Wallenberg har även en plats i programmet.

Efter lunchen kliver Nvidia-chefen Hogan upp på scen tillsammans med Marcus Wallenberg för ett så kallat ”fireside chat”, ett avslappnat samtal.

På scen beskrivs Wallenberg som en av dem som tidigt förstod AI:s betydelse – och som redan på ett möte med Huang 2017 övertygades om Nvidia vd:ns vision om AI.

Marcus Wallenberg berättar att logiken bakom familjens tidiga satsning på Nvidias teknik handlar om tillgång på beräkningskraft.

– Jensen sa till mig: ”Om ni vill locka de bästa forskarna till Sverige måste ni ha mest beräkningskraft”. Det var en logik som tilltalade mig, säger han på scen.

Han tvekade dock inför storleken på investeringen i Nvidias teknik. Kapaciteten verkade överdriven.

– Han övertygade oss om att köpa en viss typ av Nvidia-dator, och vi var ärligt talat väldigt oroliga, vi trodde att den skulle bli alldeles för stor. Men efter bara ett och ett halvt år var den redan fullt utnyttjad – och behövde byggas ut.

Frågan om beroende och AI-suveränitet kommer upp. För Wallenberg handlar det om att vissa verksamheter måste kunna hantera sin data inom Sveriges gränser.

– Men det betyder inte att man slutar arbeta med de stora techbolagen – det handlar om att ha kontroll över vilken data som används, och var, säger Wallenberg.

Fokus ligger alltså på kontroll – inte på minskat beroende av en aktör som Nvidia.

Är Nvidia hjälpare eller grindvakt?

SvD träffar Nvidia-chefen David Hogan i ett litet mötesrum, en bit från det värsta vimlet, när halva konferensen är överstökad. Han konstaterar att det har varit några hektiska dagar.

För David Hogan är dominansen inget problem. Tvärtom.

När Nvidia nu rör sig upp genom hela AI-stacken – från chip till mjukvara och färdiga system – beskriver han det som en nödvändig utveckling.

– För att bygga AI-ekonomin behövs alla lager, och Nvidia behöver vara en del av det, för att länder och ekonomier runt om i världen ska kunna dra nytta av AI, säger han.

Han återkommer till samma bild: Nvidia som en möjliggörare, inte en maktfaktor.

– Nvidia arbetar med i stort sett alla AI-bolag i världen. Även om vi bygger egna lösningar handlar det om att hjälpa andra att lyckas – deras framgång är också vår, säger han.

När frågan om dominans kommer upp lyfter han valfrihet. Man måste inte göra affärer med just chipjätten från Santa Clara. Samtidigt pekar han på det som gör Nvidia svårt att välja bort.

– Enkelheten är en fördel, konstaterar han.

Ju fler lager av tårtan Nvidia bygger ut, desto enklare blir det att stanna kvar i deras ekosystem. Och just där ligger oron som andra lyfter: att det blir omöjligt att lämna bolagets infrastruktur.

För Hogan stämmer inte bilden.

– Det står var och en fritt att välja, säger han.

Någon som har en annan syn på saken är Peter Sarlin, AI-entreprenör och investerare från Finland. Han sålde sitt bolag Silo AI till chipjätten och Nvidia-konkurrenten AMD. För bara några veckor sedan lämnade han själv AMD, och är på väg mot nya projekt.

Han påpekar att han är partisk i frågan, men tycker ändå inte att det är klokt att bygga hela AI-strategin kring en enda leverantör.

– Vill du ha bästa möjliga beräkningskraft till rätt pris i dag? Då lyckas du bäst genom att använda flera leverantörer samtidigt.

Nvidias teknik kan man jämföra med bilvärlden. Deras chip är som en Ferrari – snabbast, coolast. Men inte alltid det som behövs för att ta sig dit man ska enligt Sarlin.

Där David Hogan beskriver Nvidia som en möjliggörare för hela ekosystemet, pekar Sarlin på något annat: behovet av att sprida riskerna.

Hans nyckelbegrepp är ”Silicon diversity”, som anspelar på Silicon Valley och en mångfald av aktörer.

– Alla stora AI-labb använder andra lösningar parallellt. Så det finns alternativ. Det finns risker med att koncentrera allt till en aktör.

Men för honom är chipfrågan i grunden inte den viktigaste. Beräkningskapacitet i sig skapar inget värde, menar han. Det avgörande är vad som byggs ovanpå.

– Det är först när AI byggs in i riktiga produkter som värdet uppstår – när det blir något människor faktiskt använder, säger Sarlin.

Här ser han också en risk för Europa. Fokus hamnar för lätt på infrastrukturen, i stället för på det som faktiskt skapar affärer.

– Risken är att vi inte hänger med i att bygga produkter – medan andra bygger ”moonshots” stannar Europa i pilotfasen, säger han.

Han lyfter fram svenska AI-bolag som Lovable – där han själv är investerare – och Legora som exempel på vad som behövs mer av.

Det är där slaget avgörs, menar han. Inte i chippen, utan i vad som byggs ovanpå dem.