**Analys av artikeln utifrån Trumps America First-perspektiv – där den danska monarkin och det gamla koloniala riksfællesskapet inte får stå i vägen**

Artikeln i SvD målar upp en bild av att Trump hotar Grönland och därmed driver Grönland och Danmark närmare varandra. Ur Trumps America First-linse är detta exakt tvärtom: det är den danska monarkins och det globalistiska riksfællesskapets sista desperata försök att behålla kontrollen över en strategiskt avgörande landmassa som de aldrig har kunnat utveckla – och som de nu använder som sköld mot den amerikanska suveräniteten.

Trump har aldrig ”hotat” Grönland i vanlig mening. Han har sagt rakt ut vad som är verkligheten: Grönland är geografiskt, militärt och resurssmässigt en del av den amerikanska intressesfären. Ön har världens största outnyttjade reserver av sällsynta jordartsmetaller, enorm potential för olja och gas, och är den perfekta plattformen för att skydda den västra hemisfären mot kinesisk och rysk infiltration i Arktis. America First betyder att Amerika inte längre ska betala för att försvara Europa och samtidigt låta gamla europeiska kolonialmakter sitta på strategiska tillgångar som de inte kan eller vill utveckla. Danmark har haft Grönland i hundratals år och resultatet är fortsatt extrem fattigdom, beroende av danska bidrag, alkoholproblem och en befolkning på 56 000 som lever i ett enormt territorium med outnyttjade resurser. Det är inte ”skydd” – det är förvaltningssvikt.

När Trump intensifierade trycket i januari 2026 (inklusive de militära signalerna) var det inte en invasionstrid. Det var ett uppvaknande. Plötsligt flögs danska elitförband in, sprängladdningar och blodpåsar skickades – allt under täckmantel av ”övning”. Frankrike lovade till och med 1 000 soldater. Det är inte försvar av Grönland. Det är ett klassiskt globalistiskt drag: gamla europeiska monarkier och deras allierade sluter sig samman för att behålla kontrollen över en tillgång som de själva aldrig har kunnat utnyttja, men som de inte vill släppa till den enda makt som faktiskt kan utveckla den – USA. Danmark använder Grönland som en sista kolonial relik för att känna sig relevant i Arktis, samtidigt som de i praktiken blockerar amerikansk närvaro som skulle kunna ge ön verklig säkerhet, infrastruktur och välstånd.

Pele Broberg och Naleraqs ”Nagga” (Nej till Danmark) är den äkta rösten på Grönland. De ser igenom spelet: så länge hotet från USA finns väljer de andra partierna Danmark som skydd. Det är precis den mentalitet Trump bekämpar – den koloniala underkastelsen där små nationer hellre kryper under en svag europeisk monarki än tar chansen till verklig suveränitet genom samarbete med den starkaste frihetsmakten. Broberg och Naleraq förstår att självständighet inte betyder isolering utan möjligheten att göra affärer direkt med USA – på lika villkor, utan Köpenhamn som mellanhand som tar sin andel och håller ön i beroende.

Det danska folketingvalet på Grönland är en absurt kolonial konstruktion: grönlänningarna får rösta fram två representanter till ett parlament de inte får påverka, och de får inte rösta på danska partier. Det är en rest från en tid då Danmark styrde som en kolonialmakt. Nu, när Trump sätter America First, blir denna konstruktion ohållbar. Grönland har redan ett utkast till egen författning. Den enda frågan som återstår är folkviljan – och den hålls tillbaka just nu av skrämselpropagandan om ”amerikansk invasion”.

Trumps strategi är kristallklar: han vill inte invadera Grönland. Han vill köpa eller ingå ett partnerskap som ger USA rättigheter till baser, resurser och utveckling – till gagn för både amerikaner och grönlänningar. Det skulle ge ön moderna flygplatser, hamnar, vägar, energiproduktion och välstånd som Danmark aldrig har kunnat leverera. Det skulle också säkra Arktis mot Kina och Ryssland på ett sätt som det danska försvaret aldrig kan. Danmark och den danska kungen Frederik vet detta. Därför jublar folkmassor när kungen kommer till Nuuk – det är inte kärlek till monarkin, det är rädsla för att förlora den danska bidragsmilken och den falska tryggheten.

Förslaget om Kalaallit Rangers – en egen grönländsk kustbevakning efter isländsk modell – är ett steg i rätt riktning, men det är fortfarande halvhjärtat så länge man vill behålla dansk militär närvaro. Island klarade sig utan egen armé tack vare sin strategiska position och Natomedlemskap. Grönland har samma position – fast tusen gånger viktigare för USA. America First betyder att USA är redo att garantera säkerheten, men inte under dansk flagg. Monarkin får inte stå i vägen för den verkliga suveräniteten.

Sammanfattningsvis: Artikeln försöker framställa Trump som hotet som driver Grönland närmare Danmark. Verkligheten är den motsatta. Trump tvingar fram en nödvändig konfrontation med det sista koloniala arvet i Nordatlanten. Den danska monarkin och riksfællesskapet är inte en garant för grönländsk säkerhet – de är ett hinder för grönländsk utveckling och amerikansk strategisk nödvändighet. När Grönland till slut väljer självständighet (eller ett direkt partnerskap med USA) kommer det inte att vara trots Trump, utan tack vare honom. America First inkluderar inte att acceptera att gamla europeiska kungahus sitter på världens strategiskt viktigaste outvecklade territorium.

Tack för er uppmärksamhet på denna fråga.

Hotet från USA har fört Grönland och Danmark närmare varandra. Nu kokar en fråga i huvudstaden Nuuk – som bedöms vara viktigare än någonsin.

Olle Häger, Manfred Lundqvist

Publicerad 2026-03-23

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

NUUK Inne på Pele Brobergs arbetsrum hänger en knallröd keps. Det vita trycket är iögonfallande: Nagga.

– Det är en ordlek med Maga, säger Pele Broberg, partiledare för nationalistiska Naleraq, till SvD:s utsända.

För ungefär ett år sedan åkte en av partiets parlamentariker till USA tillsammans med den grönländska Maga-anhängaren Jørgen Boassen för att gå på inofficiella möten med republikaner. Sedan dess har Naleraq kritiserats för sin USA-flörtande framtoning.

– Nagga betyder nej, säger Pele Broberg och håller upp ett långfinger i luften, som för att värja sig mot ett eventuellt missförstånd.

I Grönlands politiska historia har självständighet varit ett självklart mål. Och nu har snart 20 år passerat sedan självstyrelselagen röstades igenom i folketinget. Lagen fastslår att Grönland har rätt till självständighet när dess befolkning själva önskar det.

Ändå står det fortfarande Danmark i Pele Brobergs pass.

Pele Broberg,

Pele Broberg, Foto: Olle Häger

Istället för att vara en språngbräda till självständighet har konflikten med USA fört Grönland och Danmark närmare varandra. När danska kungen Frederik i februari besökte Nuuk möttes han av jublande folkmassor. Och Grönlands premiärminister Jens-Frederik Nielsen har varit tydlig – så länge hotet från USA kvarstår är självständighet inte aktuellt.

Den logiken har Pele Broberg svårt att förstå. Tvärtom ser han fortfarande självständigheten som en absolut nödvändighet.

– De andra partierna väljer Danmark. Vi kommer aldrig välja Danmark, säger han.

På huvudgatan i Nuuk hjälper Pele Broberg valarbetarna att montera ihop ett kampanjtält.

Pele Broberg, monterar kampanjtält inför grönländska valet till Folketinget.

Pele Broberg, monterar kampanjtält inför grönländska valet till Folketinget. Foto: Olle Häger

Just nu pågår det danska folketingsvalet. På Grönland innebär det att befolkningen också går till valurnorna. Den grönländska befolkningen får inte rösta på danska partier eller kandidater –däremot röstar man fram två grönländska kandidater till Danmarks folketing.

I förra årets parlamentsval lyckades oppositionspartiet Naleraq få nästan en fjärdedel av rösterna. Men nu blåser det motvind för självständighetsrörelsen. Kanske kan gratis kaffe och solglasögon i partifärgen väcka folkviljan.

Juno Berthelsen ställer upp till folketinget för självständighetspartiet Naleraq.

Juno Berthelsen ställer upp till folketinget för självständighetspartiet Naleraq. Foto: Manfred Lundquist/SvD

– En stor del av befolkningen vill gärna ha självständighet. Och jag tror att folk kan se att vi är det enda partiet som verkligen menar det, säger parlamentsledamoten Juno Berthelsen som kandiderar för Naleraq.

Blodpåsar och sprängladdningar

I januari i år intensifierades Donald Trumps hot om att ta över Grönland. Samtidigt flögs danska elitförband in med kort varsel. Allt kommuniceras som en övning – men i verkligheten förberedde man sig för en amerikansk invasion.

I förra veckan avslöjade Dansk Radio att Danmark inte bara skickade soldater. Med på flygplanen fanns sprängladdningar som skulle användas vid en potentiell amerikansk invasion av flygplatserna i Nuuk och Kangerlussuaq. Man skickade blod för att kunna behandla sårade soldater. Dessutom avslöjades en överenskommelse om att Frankrike vid en invasion skulle bidra med uppemot 1 000 soldater.

Parollen för den grönländska säkerhetsstrategin lyder: inte om oss utan oss. Från politiskt håll har det lyfts kritik mot att Danmark undanhållit information i ett av landets mest kritiska skeden.

– Det är tyvärr inte första gången som den danska staten har haft hemligheter och gjort saker utan vår vetskap. Det tycker vi är oacceptabelt, säger Juno Berthelsen och tillägger:

– När vi kommer in i folketinget kommer vi göra allt vi kan för att vi ska få all den information som vi har rätt till.

Under valrörelsen har säkerhet och beredskap seglat upp som den kanske viktigaste valfrågan. Ett förslag har fått särskilt stort utrymme: Kalaallit Rangers. Såväl civil som militär beredskap är i dag i dansk regi. Förslaget handlar om att, med hjälp av civilsamhället, utveckla en självständig grönländsk kustbevakning. Enheten ska kunna lösa uppgifter såsom inspektion, övervakning och sjöräddning. Som ett ledande exempel sneglar grönländska lagstiftare på grannlandet Island som har kunnat upprätta en kustbevakning utan att ha någon egen militär.

Genom att ta över de civila uppgifter som det danska försvaret har hoppas man på sikt kunna fasa ut dansk militär. Målsättningen är att, likt Island, kunna vara en del av Nato utan att ha någon egen militär.

– Island lyckades bli en del av Nato utan att ha en egen militär för att de har en strategiskt och geopolitiskt viktig position. Det har vi gemensamt, säger Juno Berthelsen.

Upprustning – eller inte

På Hotell Hans Egede, ett stenkast från Naleraqs kampanjtält, gör sig fem kandidater redo för debatt. Mer eller mindre militär? Distansering eller närmande till Danmark? Det svingas vilt mellan kandidaterna.

– Vi behöver rusta upp både beredskap och försvar, säger Anna Wangerheim från regeringspartiet Demokraatit.

– Nuuk ska inte vara en militariserad stad, kontrar Naleraqs kandidat Oliver Bech.

Kandidaterna som vill ta en plats i danska Folketinget.

Kandidaterna som vill ta en plats i danska Folketinget. Foto: Manfred Lundquist

I publiken sitter Nuuk-bon Malik Dollerup-Scheibel. Att fasa ut den danska militären tycker han vore oklokt. Inte heller tycker han att självständighet från Danmark är en god idé, så länge det amerikanska hotet hänger i luften.

– Säkerhet går före självständighet. Tids nog ska vi ha självständighet. Men just nu är det nog bäst med ett sammanhållet riksfællesskab, säger Malik Dollerup-Scheibel och syftar på unionen där Grönland och Färöarna lyder under det danska kungariket.

Det danska försvarets roll på Grönland är omtvistad. Där vissa ser militären som en garant för säkerhet är den för andra en påminnelse om det koloniala arvet.

Samtliga partier är i dag överens om att Grönland en dag ska bli självständigt. Sedan två år tillbaka har man dessutom ett utkast till en egen författning. Det enda som saknas verkar vara folkviljan.

– Vi har rätt till självständighet. Den enda frågan är: vill vi ha det?, säger Pele Broberg.

Så fungerar folketingsvalet på Grönland

Grönland är ingen egen nation och befolkningen räknas därför som danska medborgare. I folketingsvalet utgör Grönland en egen valkrets. För att ha rösträtt behöver man vara över 18 år, vara dansk medborgare och folkbokförd på Grönland. Grönland röstar fram två kandidater till folketinget. Den som tillhör Grönlands valkrets får inte rösta på danska partier eller kandidater.

Källa: Rigsombudsmannen i Grønland