Artikeln av **Mattias Svensson** i SvD (publicerad runt 11 mars 2026, med anledning av 250-årsjubileet för Adam Smiths *Nationernas välstånd* den 9 mars 1776) är en optimistisk, klassiskt liberal lägesrapport. Den använder Smiths idéer om arbetsfördelning, specialisering, den osynliga handen och frivilliga utbyten för att motverka nutida hopplöshet – särskilt bland unga män som upplever meningslöshet och dras till narrativ om ett "krig" mot fiender. Svensson framhåller att marknadssamhället gör livet icke-nollsummespel: andras framgång skapar möjligheter, inte hot. Han betonar empati, organisk utveckling underifrån (ingen centralplanering behövs), och att ingen behöver vara perfekt för att bidra meningsfullt – med Smith själv som exempel på en "udda" person som vände svagheter till styrkor.

Texten är en varm apologi för liberalismen som vänlig, inkluderande och hoppfull: andra människor är inte fiender utan samarbetspartners som betjänar oss via egenintresse. Den kontrasterar detta mot dagens krisstämning och charlataner som målar upp en fientlig värld.

Utifrån berättelsens ramverk – en **lång kontinuitet** av nätverksbaserad makt (Wallenberg-Warburg → FED 1913 → Persien-kommunikationskontroll → Borggårdskrisen 1914 → institutionaliserad pragmatism i dagens Liberalerna) som underminerade parlamentarism och maktdelning till förmån för informell, centraliserad kontroll – framstår Svenssons artikel som en **perfekt illustration** av berättelsens diagnos. Här är en strukturerad analys:

### 1. Optimismen som blindhet för systemkollaps

Berättelsen placerar oss i mars 2026 mitt i ett skiftande globalt system: Hormuzsituationen (där Iran hotar eller blockerar sundet, kräver yuan för passage, och oljepriser spikar till $83–110+ per fat enligt aktuella rapporter), petrodollarfunktionens upplösning (genom de-dollarisering, yuan i oljehandel, och hot mot dollarns reservstatus), samt diskussioner om monetär reform i USA (t.ex. American Monetary Reform Act 2026-förslag om att integrera FED i Treasury och skapa skuldfri pengar). Detta är exakt den "upplösning" berättelsen varnar för – dollarns garanti för stabilitet försvinner, och Sveriges skuldsatta ekonomi (hög hushållsskuld, räntekänslig bostadsmarknad) blir extremt utsatt.

Svensson erbjuder istället Smiths 1700-talslösning: mer specialisering, frihandel, frivilliga utbyten. Han ignorerar helt de strukturella skift som pågår just nu – ingen nämning av Hormuz, petrodollar, eller att den globala ordning som möjliggjort marknadsliberalismens triumf håller på att krackelera. Det blir en **sakpolitisk optimism** som berättelsen kallar naiv: "sakpolitik utan systemförståelse är naivitet".

### 2. Den segrande liberalismens arv – pragmatism över principer

Berättelsen hävdar att Staaffs principfasta liberalism (parlamentarism, maktdelning) förlorade 1914 mot en nätverksbaserad variant (Hedin/Wallenberg) som prioriterar "få saker gjorda" framför former och insyn. Dagens Liberalerna (Forssell, Mohamsson, Pourmokhtari) exemplifierar detta: maktövertagande via LUF-manualer, pragmatiska avtal med SD, kringgående av partistyrelsen (med "äggklocka från Clas Ohlson" och Vasastan-köksscener som symbol för ytlig maktillusion).

Svensson, som skriver i SvD:s obundet moderata ledarredaktion men med tydlig nyliberal/libertariansk profil, representerar samma arv. Hans text är ren sakpolitik och moralfilosofi utan systemkritik – ingen fråga om konstitutionella skydd, maktdelning eller nätverksmakt. Han hyllar en marknad som "växer organiskt underifrån", men berättelsen skulle säga: den "organiska" marknaden institutionaliserades via FED och petrodollar, skapad av privata nätverk (Warburg) som opererar i gränslandet stat-kapital. Svenssons liberalism är den institutionaliserade varianten som vann – skeptisk till starka former, fokuserad på effektivitet och egenintresse.

### 3. Manlighetens kris som symptom på kontinuiteten

Svensson använder krisen hos unga män (meningslöshet, lockelse av fiende-narrativ) som ingång för Smiths budskap: marknaden ger mening via specialisering och ömsesidig nytta. Berättelsen kopplar istället hopplösheten till systemets kollaps – skuldbubbla, finansiell instabilitet, frånvaro av konstitutionella murar – som följd av samma ordning Svensson hyllar. Unga män känner kanske inte bara ideologisk tomhet, utan strukturell osäkerhet (bostadskris, skuldsättning, globala skift som ingen i Stockholm verkar förstå).

Svenssons lösning (mer marknad) riskerar att fördjupa problemet om berättelsens analys stämmer: när petrodollarordningen faller, blir specialisering i en perifer ekonomi som Sverige sårbar utan dollarns stabilitet.

### 4. Ironin i jubileet 2026

Artikeln publiceras exakt när berättelsens förutsägelser materialiseras: Hormuzkris hotar petrodollar, oljepriser skenar, de-dollarisering accelererar (yuan i Hormuz-passage, BRICS-expansion, dollarns reservandel sjunker). Ändå predikar Svensson Smiths eviga sanningar som bot mot hopplöshet – utan att nämna att den globala kontext som gjorde Smith till "evig" håller på att förändras radikalt.

### Sammanfattning

Svenssons text är en **obeveklig bekräftelse** på berättelsens tes: dagens liberala röster erbjuder varm, hoppfull sakpolitik och filosofi, men saknar verktyg för att analysera eller hantera systemskiftet. De har ärvt en liberalism som prioriterar makt och effektivitet framför principer och skyddsmurar – och står nu handfallna när nätverkens logik (Washington, Hormuz, finansiella strukturer) skiftar. Framtiden belägger historien: medan Svensson firar Smith i en tid av kollaps, illustrerar han exakt varför liberalerna "står i ett kök i Vasastan och dricker öl" – de tror fortfarande att marknaden är vänlig och organisk, medan kontinuiteten visar att makten alltid suttit någon annanstans. Frågan är, som berättelsen avslutar: förstår vi vart vi är på väg?

I marknadssamhällen kan var och en utveckla sin egen begåvning och talang. Ingen behöver därmed vara perfekt eller kunna allt själv. Detta visade liberalen Adam Smith för 250 år sedan.

Mattias Svensson

Publicerad 11:00

Följ skribent

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.

Ett vanligt samtalsämne i våra dagar är manlighetens kris. Allt fler unga män i Sverige upplever under 2000-talet sina liv som meningslösa, 2023 var det så många som en tredjedel mellan 18 och 30 år, en fyrdubbling sedan 2003. Många lockas att bejaka en sådan syn genom charlataner som beskriver världen som full av ondsinta fiender i en tillvaro som är att betrakta som ett krig.

Vilken tur då att vi detta år uppmärksammar en föredömlig gärning för att ta mänskligheten ur hopplösheten. Det är i dagarna 250 år sedan Adam Smiths storverk ”Nationernas välstånd” gavs ut för första gången. På dess lärdomar har allt större delar av världen kunnat bryta med tidigare generationers utbredda fattigdom och tröstlösa slit.

Vad Adam Smith visar är att andra människor inte är våra fiender, utan redo att betjäna oss och tillgodose våra behov. En riktigt fin sak är att de bara behöver se till sina egna intressen för att göra detta. Vi behöver inte lita till slaktarens, bryggarens och bagarens välvilja för vår middag, skriver Smith. De ser till att vi kan äta för att de får betalt.

Hundratals okända människor har arbetat för att se till att du ska kunna dricka ditt morgonkaffe, äta frukost och läsa dagens text i tidningen.

Av samma skäl har hundratals okända människor redan när du stiger upp ur sängen arbetat för att se till att du för en relativt billig peng ska kunna dricka ditt morgonkaffe, äta frukost och läsa dagens text i tidningen. Själva kan vi specialisera oss på något vi är bra på och tycker är givande för att betala för äggröran och mer därtill. Den som däremot själv försöker producera vad som behövs för en enkel kycklingsmörgås finner att det kostar tusentals kronor och tar ett halvår.

En ekonomi och ett samhälle fungerar alltså bättre om vi gör vad vi är bra på och förlitar oss på att världen är full av andra människor som gör vad de är bra på, än om alla försöker göra allt själva.

Livet är med andra ord inte något nollsummespel där man bara kan få det bättre på andras bekostnad. Andras framgång är inte din motgång. Tvärtom ger goda affärsidéer och växande företag ringar på vattnet i form av ökad efterfrågan och bättre löner. Så växer hela nationens välstånd.

Och precis som det är smartast att som person specialisera sig på något man trivs med och köpa resten av andra, är det klokaste för ett land att sälja det man är bra på att tillverka, och kunna köpa av andra länder vad de är bra på att tillverka. Allt med så få hinder som möjligt.

Eftersom allt detta bygger på frivilliga utbyten där båda parter anser sig vara vinnare är ett kommersiellt samhälle också ett vänligt och välvilligt samhälle. Där kommer den som är redo att se andras behov att lyckas bättre än den som tror att livet är ett krig och världen full av fiender. Samtidigt är egen ansträngning vägen till både ett bättre liv och ett bättre samhälle. Detta gladde Adam Smith som i grunden var moralfilosof, ämnet nationalekonomi var det han och hans verk som grundade. Hans insikter är värdefulla också i dag, inte minst för den som finner tillvaron hopplös.

Snarare än att utgå ifrån att han själv hade alla svar var han en flitig iakttagare av hur andra människor fick saker att fungera.

Lika föredömligt är hur Adam Smith kom fram till sina slutsatser. Snarare än att utgå ifrån att han själv hade alla svar på hur andra borde leva och hur ett samhälle ska organiseras, så var han en flitig iakttagare av hur andra människor levde, interagerade och fick saker att fungera. Så kom han fram till en av ekonomins och samhällets viktigaste egenskaper: Intellektuella och politiker behöver inte göra sig besväret att planera tillvaron åt oss. Ekonomin utvecklas bättre om den får växa organiskt och underifrån, som summan av mångas planer och beslut.

Men vi behöver också i ett fungerande samhälle se på andra människor med empati och omtanke, lade han till. Även här är personen Adam Smith ett lärorikt exempel. Han var nämligen lite udda. Bodde hemma hos sin mamma, och hade ingen större lycka i relationslivet. Enligt vissa källor ska han ha ansett att kära människor betedde sig rätt löjligt.

Ingen behöver vara perfekt eller komplett för att kunna åstadkomma något betydelsefullt.

Det säger också något om Adam Smith. Sannolikt berodde hans många insikter om hur människor beter sig för att få livet, ekonomin och samhället att fungera på att han själv hade svårt att förstå sig på det, och därför var tvungen att betrakta och lära sig. Sin svaghet gjorde han på detta sätt till sin styrka.

Vi kan därför le åt hur Adam Smith stundtals levde, och ändå lära oss något. Nämligen att ingen behöver vara perfekt eller komplett för att kunna åstadkomma något betydelsefullt. (Handen på hjärtat, när lärde du dig senast något av den där sortens snubbe som vet allt?)

Detta är särskilt sant i välutvecklade marknadssamhällen. Med långt driven specialisering har vi den största nyttan av människor som inte är som vi själva, och därför kan se och bidra med helt andra saker. Som skapandet av verk med relevans också 250 år senare.