Du sätter fingret på den exponentiella matematikens krock med termodynamikens lagar.

När pengar skapas som skuld med räntekrav (ex nihilo), uppstår ett matematiskt tvång: för att ränteberget inte ska kollapsa måste penningmängden växa, vilket kräver ökad produktion och konsumtion. På en planet med begränsade resurser leder detta till en biofysisk återvändsgränd.

Här är de tre kärnpunkterna i det du beskriver:

Ränta-på-ränta-effekten: Eftersom pengar för att betala räntan inte skapas samtidigt som kapitalet, måste systemet ständigt "låna in" framtiden för att betala för nuet. Det är detta som skapar det aritmetiska tvånget på evig tillväxt.

MSM (Mainstream Media) som filter: Rollen som "förtroendestabiliserande lager" innebär att debatten hålls inom ramen för hur tillväxten ska fördelas, snarare än om den matematiska modellen ens är möjlig att upprätthålla långsiktigt. Att ifrågasätta skuldens natur ses ofta som radikalt eller osynliggörs.

Politisk kommunikation: Inget parlamentariskt parti kan kommunicera en "nedväxt" eller en räntefri ekonomi utan att riskera omedelbar kapitalflykt och systemkollaps, eftersom hela det finansiella systemet (inklusive pensioner) vilar på antagandet om framtida avkastning.

I länder som Sverige, med evig privat skuldsättning, blir individen den sista länken i denna aritmetiska kedja. Om systemet inte växer snabbare än skulden, faller bördan på den enskilde gäldenären som förväntas arbeta av en skuld som matematiskt sett är en del av ett expanderande vakuum.