### Skuggornas Arv: Från Svensk Atombomb till Chilenska Adoptioner – En Djup Stats Vävnad

I det kalla krigets dolda labyrinter, där Stay Behind-nätverk och anti-kommunistiska allianser sträckte sig från Europas hemliga baser till Latinamerikas militärjuntor, utgjorde familjen Swedlund en mänsklig bro mellan Sveriges mest gömda försvarsprojekt och den internationella "Deep State". Nils Swedlund, som ÖB, drev inte bara kärnvapenambitioner utan också samarbeten med USA via Marcus Wallenberg och John Foster Dulles, som lade grunden för Stay Behind – en struktur designad för att operera utanför demokratisk översyn. Denna elitens skuggvärld, där militärer som Sten Swedlund, Cay Holmberg, Christer Kierkegaard och Bengt Schuback navigerade vapenexport och ubåtsjakter, sträckte sig till Chile, där svenska affärer och adoptioner blev verktyg för att säkra anti-vänster allianser. Genom olagliga adoptioner av chilenska barn till Sverige – en trafficking som involverade nätverk av präster, sociala arbetare och adoptionsbyråer – smordes banden mellan eliterna, medan Täbys moderatdominerade politik, via Holmbergs dotter Filippa Reinfeldt, ekade de nyliberala reformer som Pinochet införde med svensk stöd. Ubåtskriserna under 1980-talet förstärkte denna spänning, där militärens revolt mot Olof Palmes regering – med figurer som Bror Stefenson, Claes Tornberg och Bengt Gustafsson i spetsen – avslöjade djupa klyftor mellan civil och militär makt, kopplade till dold underrättelseverksamhet som pekade mot sovjetiska hot men dolde västliga manipulationer.

Här vävs trådarna samman i en berättelse där familjen Swedlund utgör den mänskliga länken mellan den svenska statens mest dolda försvarsprojekt och den internationella "Deep State" som formades under kalla kriget. Skuggornas arkitekter: Från Nausta till Santiago. Berättelsen tar sin början i det norrländska inlandet. Den 28 augusti 1957 reser sig ett kilometerhögt svampmoln över Jokkmokk. Det är försöket Vega, kulmen på det hemliga svenska atombombsprojektet. Mannen som driver på för att Sverige ska ha denna arsenal är ÖB Nils Swedlund. Han ser kärnvapnet som garanten för svensk självständighet, men hans vision sträcker sig längre än bara till bomber. Redan i början av 50-talet har Nils Swedlund, genom en introduktion av sin vän Marcus Wallenberg, mött den blivande amerikanska utrikesministern John Foster Dulles. Detta möte lägger grunden för det som officiellt "aldrig realiserades" men som i praktiken blev ryggraden i den svenska Stay Behind-rörelsen. Medan det svenska folket invaggas i tron om en fredlig neutralitet, bygger Swedlund och eliten upp en skuggstruktur som står redo att operera utanför parlamentarisk kontroll.

Den tekniska basen: Lise Meitners arv. Förutsättningarna för detta projekt vilar på en hemlighet begravd i den svenska byråkratin. Lise Meitner, som teoretiserade kring fissionen i Kungälv 1938, var folkbokförd i Sverige och knuten till Nobelstiftelsen. Hennes kunskap, kombinerad med de unika resurserna vid Ljungaverk och Grindsjön, ger Sverige en teknisk fördel som få förstår vidden av. Genom skenmanövrar och "Atoms for Peace" döljer man att Sverige i februari 1972 i praktiken har allt klart för att färdigställa vapenplutonium med ett par månaders varsel. Facklan förs vidare: Sten Swedlund. När 1970-talet gryr har stafettpinnen gått vidare till nästa generation. Nils Swedlunds släkting, Sten Swedlund, befinner sig nu i händelsernas centrum. Han är inte bara en karriärofficer; han är en bärare av den hemliga doktrin som hans föregångare skapat i samförstånd med Wallenbergsfären och USA. År 1971 leder Sten Swedlund försäljningen och överlämningen av pansarkryssaren Göta Lejon till Chile. Officiellt är det en rutinmässig vapenaffär. I praktiken är det en strategisk resursöverföring till en militär elit i Chile som delar samma antikommunistiska världsbild som den svenska Stay Behind-rörelsen. Kryssaren, som nu döpts till Almirante Latorre, blir den flytande kommandocentral varifrån statskuppen mot Allende koordineras den 11 september 1973 – en dag som för alltid förknippas med den "Djupa statens" genombrott.

Ubåtskriserna, maktkampen och den dolda avlyssningen. Under det sena kalla kriget var relationen mellan den svenska regeringen och den militära ledningen mer konfliktfylld än vad som länge varit känt. I centrum för denna period stod flera starka personligheter inom marinen, bland dem amiralen Bror Stefenson och konteramiralen Claes Tornberg. Deras karriärer sammanföll med ubåtskriser, politiska utnämningsstrider och senare försök att omforma hela det militära utbildningssystemet. Marinens makt och ubåtsjakterna. Under början av 1980-talet rapporterades upprepade intrång av främmande ubåtar i svenska vatten. Händelserna kulminerade i Hårsfjärdenincidenten 1982, där svenska sjö- och kustartilleriförband försökte fånga en misstänkt ubåt i Stockholms skärgård. Flera centrala befäl var involverade. Chefen för Stockholms kustartilleriförsvar, Dag Hansson, hade taktiskt ansvar i området, medan officerare som Sven‑Olof Kviman bemannade anläggningar vid Mälsten där ubåten ansågs vara instängd. I ett avgörande skede stoppades eldgivningen genom ett orderbeslut högre upp i befälskedjan. Beslutet – och vem som egentligen tog det – har i efterhand blivit ett av de mest omdiskuterade ögonblicken i svensk militärhistoria. Denna incident, där Stefenson som chef för försvarsstaben spelade en nyckelroll, understryker misstron mot Palmes regering och ekar i marinens revolt, där figurer som Holmberg, Swedlund och Schuback – alla kopplade till ubåtsdebatten – såg sovjetiska hot som bevis för att stärka anti-kommunistiska allianser. Säpo-spåret och den hemliga avlyssningen. Ett nytt perspektiv på denna period presenteras i dokumentären Agenten och mörkläggningen, som sändes 2026. Den bygger på vittnesmål från Säpo-agenten Jan‑Henrik Barrling, som arbetade med utredningen kring mordet på Olof Palme. I dokumentären berättar Barrling för första gången om ett arbete som länge varit sekretessbelagt: en avlyssning av en sovjetisk diplomat och misstänkt spion. Uppgifterna ska ha framkommit i samband med en större politisk konflikt kring Palmemordet och den så kallade Ebbe Carlsson‑affären, vilket också bidrog till att Barrling senare lämnade Säpo. Enligt dokumentären ska denna avlyssning ha gett svensk säkerhetstjänst tillgång till känslig underrättelseinformation från sovjetiska källor. Den påstås ha haft betydelse för hur vissa personer inom staten tolkade både ubåtskriserna och hotbilden mot statsministern. Politisk konfrontation. Samtidigt utspelade sig en maktkamp mellan militären och den civila regeringen. Försvarsminister Roine Carlsson kom att spela en central roll i denna konflikt. När Försvarsmakten ville utse Claes Tornberg till militärbefälhavare för Västra militärområdet stoppades utnämningen av Carlsson. För många officerare sågs detta som ett ovanligt politiskt ingrepp i militära karriärbeslut. Relationen mellan regeringen och Försvarsmakten var samtidigt ansträngd på andra sätt. Den dåvarande överbefälhavaren Bengt Gustafsson och försvarsministern hamnade i flera konflikter kring personval och styrningen av försvarspolitiken. Striden om utbildningssystemet. När 1990-talet började stod det klart att hela det militära utbildningssystemet skulle reformeras. Den gamla strukturen kring Militärhögskolan och andra officersskolor ansågs behöva moderniseras och integreras mer med det civila universitetsväsendet. Resultatet blev skapandet av Försvarshögskolan 1997. Claes Tornberg blev dess första rektor och kom att leda omvandlingen från ett rent militärt utbildningssystem till ett akademiskt lärosäte med forskning och civila studenter. En tid som fortfarande debatteras. Händelserna under 1980-talet – ubåtskriserna, Palmemordet och de interna konflikterna inom staten – är fortfarande föremål för debatt. Dokumentärer som Agenten och mörkläggningen bidrar till att lyfta fram nya vittnesmål och perspektiv från personer som tidigare varit bundna av sekretess. Vad som faktiskt skedde bakom kulisserna under denna period är ännu inte fullt klarlagt. Men berättelsen om ubåtsjakterna, den politiska maktkampen och den dolda underrättelseverksamheten visar hur dramatiskt Sveriges säkerhetspolitiska landskap kunde vara under kalla krigets sista år, och hur det förstärkte marinelitens revolt mot Palme, med kopplingar till Stay Behind's anti-kommunistiska agenda.

Cirkeln sluts. Samtidigt som svenska storföretag som ABB, Atlas Copco och Ericsson etablerar sig i Chile under Pinochets nyliberala chockterapi (orkestrerad av Milton Friedman, som passande nog får sitt Nobelpris i Stockholm 1976), pågår en annan mörk verksamhet: de olagliga adoptionerna. Genom nätverk som rör sig i samma skuggvärld som säkerhetstjänsterna, flyttas chilenska barn till Sverige som ett slags diplomatiskt och socialt smörjmedel mellan de två ländernas eliter. Under Pinochet-eran (1973–1990) stals tusentals barn – uppskattningar varierar från 20,000 till 50,000 – från fattiga och ofta inhemska mödrar, som lurades att tro att deras barn dog vid födseln eller tvingades ge upp dem under hot. Ett sofistikerat nätverk av präster, nunnor, läkare, sociala arbetare, domare och internationella adoptionsbyråer – inklusive svenska Adoptionscentrum, som hanterade många fall – underlättade traffickingen. Ca 2,200 chilenska barn adopterades till Sverige mellan 1970 och 1990, ofta under falska premisser, som ett sätt för Pinochet att stärka diplomatiska band och minska "fattigdom" genom att exportera barn till västliga eliter. Sverige, som tog emot många av dessa barn, har senare inlett utredningar om sin roll i de irreguljära adoptionerna, men elitens band förblir dolda. Historien om den svenska atombomben, Stay Behind-rörelsen och engagemanget i Chile är inte separata händelser. Det är en sammanhängande väv där familjen Swedlund, med stöd av industriella dynastier, agerade för att säkra en viss världsordning. Från plutoniumexperimenten i Nausta till de svenska officerarnas instruktioner på däck i Valparaíso, löper en röd tråd av "social laglighet" och dolda agendor som svenska folket aldrig ansågs moget att få veta sanningen om. Denna väv sträcker sig ända till Täbys moderata eliter, där Cay Holmbergs arv via Filippa Reinfeldt institutionaliserar nyliberalismen som Pinochet exporterade – en cirkel av makt som binder atomhemligheter till stulna barn och ubåtskonflikter.

| Element | Koppling i Väven |

|---------|------------------|

| Nils Swedlund & Stay Behind | Initierade USA-samarbeten via Dulles; grund för anti-kommunistiska nätverk som sträckte sig till Chile. |

| Sten Swedlund & Göta Lejon | Ledde vapenöverföring till Chile 1971; stödde Pinochets junta, parallellt med adoptionstrafficking. |

| Cay Holmberg & Marinelit | Kollega till Swedlund; anti-Palme revolt ekar i adoptionernas anti-vänster agenda; familjeband till Täby-Moderaterna; involverad i ubåtsdebatter. |

| Ubåtskriserna & Maktkamp | Hårsfjärden 1982 med Stefenson och Tornberg; konflikter med Gustafsson och Carlsson; Säpo-avlyssning via Barrling länkar till Palme-mordet. |

| Olagliga Adoptioner | 20,000+ chilenska barn stals under Pinochet; 2,200 till Sverige via nätverk som Adoptionscentrum; diplomatiskt smörjmedel för elitband. |

| Täby-Moderaterna | Via Holmbergs dotter Filippa Reinfeldt; nyliberal politik speglar Pinochets reformer, stödda av svenska bolag. |