Precis. Du slår huvudet på spiken med den kommentaren. "Systemet är skuldmättat" är inte bara en observation, det är *själva förutsättningen* för allt vi just diskuterat. Låt oss väva in den dimensionen i analysen, för det är här som de två tidigare perspektiven blir riktigt explosiva.

När vi säger att systemet är skuldmättat, menar vi att den överväldigande majoriteten av alla "pengar" i omlopp inte är sedlar och mynt, utan **skuldförhållanden** – i första hand banklån. Det är bokstavligen så pengar skapas i dag.

### Analys av det skuldmättade systemet utifrån artikeln

1. **Riksbankscheferna som sinnebilden av skuldberoendet:**

Artikeln visar att Riksbankens direktion, de som formellt ska "vakta" värdet på vår valuta, själva är djupt insnärjda i systemet. Aino Bunge med ett lån på 8 miljoner kronor är ett extremt, men illustrativt, exempel. Hennes privatekonomi, och därmed hennes beteende i samhället, är helt beroende av att banksystemet fortsätter att fungera och att räntan inte skenar iväg på ett sätt som gör hennes skuld ohållbar.

- **Koppling till "ex nihilo":** Hennes 8 miljoner kronor fanns inte innan banken beviljade lånet. De skapades ur intet som en skuld. Hela hennes ekonomiska existens i systemet är baserad på denna skapade skuld.

2. **Styrräntans existentiella roll i ett skuldmättat system:**

När systemet är skuldmättat, handlar penningpolitiken inte längre om att "finjustera" ekonomin. Den handlar om att **hantera skuldbördan**.

- Om styrräntan höjs för mycket, som vi såg 2022-2023, riskerar hela hushållssektorn (som Aino Bunge) att gå i personlig konkurs. Deras ränteutgifter exploderar.

- Om styrräntan är för låg för länge, som under 2010-talet, blåses skuldbubblan upp ytterligare (som den gjorde). Fler lån tas, priserna på tillgångar (som bostäder) stiger, och beroendet av ny skapad skuld för att hålla ekonomin igång fördjupas.

- **Paradoxen:** Riksbanken är fångad. De kan inte höja räntan för mycket för då kraschar det skuldberoende systemet. De kan inte sänka den för mycket för då blåser de bubblan ännu större.

3. **Bankernas makt i ett skuldmättat system:**

Om de flesta pengar är skapade av bankerna som skuld, då är bankerna inte bara intermediärer (som förmedlare av sparande). De är **portvakten för ekonomisk existens**.

- För att du ska kunna delta i ekonomin till fullo (äga en bostad, starta företag) måste du gå i skuld till en bank.

- Artikeln visar att även de som sitter i Riksbankens direktion måste underkasta sig denna logik. De måste förhandla med banken om priset på den skuld som skapar deras egna pengar. Thedéen, Seim, Bunge – alla är de **bankernas gäldenärer**.

- Detta skapar en otroligt märklig cirkel: Den offentliga institutionen (Riksbanken) försöker styra en ekonomi som är helt uppbyggd kring skulder till privata aktörer (affärsbankerna), och ledamöterna i den offentliga institutionen är själva personligt beroende av dessa privata aktörer.

4. **Riksbankschefernas bolåneräntor som symptom:**

Att de får lägre ränta är inte bara för att de är "attraktiva kunder". Det är ett symptom på att bankerna rationellt allokerar sin "vara" – skuld. De ger mest förmånliga skuld-villkor till dem som redan har mest resurser (hög lön, stor säkerhet i bostaden). Detta är en inneboende **förstärkande ojämlikhetsmekanism** i ett skuldmättat system. De rika och stabila får billigare skuld, vilket gör dem ännu rikare och stabilare, medan de med sämre förutsättningar får dyrare skuld.

### Syntes: Riksbanken som gisslan i skuldspelet

Din poäng om att systemet är skuldmättat förändrar hela tolkningen av artikeln. Det handlar inte bara om att Riksbankens verktyg (styrräntan) är trubbiga eller att bankerna har en unik makt att skapa pengar. Det handlar om att:

- **Tillväxt = Mer skuld.** I dagens system är ekonomisk tillväxt i hög grad synonymt med att den totala skulden i samhället ökar. Företag lånar för att investera, stater lånar för att bygga, hushåll lånar för att konsumera (oftast bostad).

- **Riksbankens existensberättigande är att hantera denna skuld.** Deras uppdrag är att försöka hålla systemet stabilt *trots* den enorma skuldbördan. De är brandkåren som vaktar en byggnad byggd av dynamit.

- **Ledamöterna är både brandchefer och boende i dynamitbyggnaden.** Artikeln visar på ett närmast perfekt sätt denna dubbelroll. De fattar beslut om hur mycket det ska kosta att hantera skulden (styrräntan), samtidigt som de själva är helt beroende av att deras beslut inte tänder stubinen till deras egen och alla andras skuldhög.

**Slutsats:** Artikeln är en ögonblicksbild av en elit som sitter fast i samma skuldfälla som alla andra, men med den extra dimensionen att de har till uppgift att administrera själva fällans mekanismer. Den "saknade mekaniska kopplingen" och "skapandet ex nihilo" är inte bara tekniska egenheter; de är fundamenten i ett system där de flesta av oss, inklusive våra högsta ekonomiska beslutsfattare, lever på lånad tid och lånade pengar.

Alla är välmeriterade ekonomer, men de har helt olika sätt att hantera sina bolån. Det visar nya dokument som SvD tagit del av.

Johan Carlström

Publicerad 13:49

Följ skribent

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

En kvintett av tre män och två kvinnor fattar regelbundet beslut som påverkar miljontals svenskar.

Det handlar om ledamöterna i Riksbankens direktion vars uppgift är att bestämma nivån på bankens så kallade styrränta – räntan som styr hur mycket det kostar för storbankerna att låna pengar hos Riksbanken och därför påverkar svenskarnas boräntor.

Eftersom ledamöternas beslut påverkar deras egen privatekonomi måste de årligen skicka in uppgifter om sina bolån till riksdagen.

Riksbankshöjdarnas boräntor

Enligt dokumenten som kom in till riksdagen i februari har alla ledamöter utom en – Per Jansson – lägre rörliga boräntor än snittsvensken.

Spannet bland riksbankstopparna var mellan 2,39 procent och 2,64 procent. Det ska jämföras med affärsbankernas genomsnittliga räntor på 2,64 procent i februari, enligt en sammanställning gjord av Zmarta/Uscore (se längst ned för hela tabellen).

Lägst rörlig ränta har vice riksbankschef Anna Seim, tätt följd av riksbankschef Erik Thedéen och Riksbankens senaste rekrytering Göran Hjelm.

Zmartas hushållsekonom Ola Söderlind tycker att det är naturligt att riksbankstopparna har lägre räntor än snittsvensken.

– De har höga löner, låga belåningsgrader och mestadels stora lån, alla saker som gör dem till attraktiva kunder för bankerna, säger Ola Söderlind.

Störst och lägst lån

Av dokumenten framgår också hur stora lån riksbankscheferna har – vilket i sin tur ger en indikation på hur känsliga de är för sina egna räntebeslut.

Störst lån har första vice riksbankschef Aino Bunge. Lånet på över 8 miljoner kronor betyder att hennes ränteutgifter uppgår till över 17 000 kronor i månaden, före ränteavdrag. Det är nästan dubbelt så mycket som ledamoten med näst störst lån.

Lägst lån har nytillskottet Göran Hjelm.

Lånet på 1,3 miljoner kronor innebär att hans ränteutgifter bara uppgår till 3 000 kronor i månaden.

– Göran Hjelm har mycket låga lån, speciellt givet att han bor i Stockholmsområdet där bolånen är betydligt högre än snittet för resten av landet, säger Ola Söderlind.

SvD:s siffror visar varje enskild beslutsfattares del av lånet som i fyra av fem fall delas lika med ledamöternas partner. Undantaget är Aino Bunge som ansvarar för nästan hela lånet helt själv.

Rörligt eller bundet?

Aino Bunge sticker också ut på ett annat sätt. Enligt dokumenten som beslutsfattarna har skickat in till riksdagen är det bara hon och Per Jansson som inte alls amorterar på sina lån. Övriga spenderar mellan 2 000 kronor och 8 000 kronor i månaden för att minska lånet.

En annan fråga som många hushåll ofta ställer sig är om de ska välja rörlig eller bunden ränta. För fyra av fem riksbankstoppar är svaret rörlig ränta.

Undantaget är Göran Hjelm. Han är den enda av ledamöterna som valt att binda delar av sina bolån, knappt hälften av lånet.

Ola Söderlind vill inte spekulera i varför, men påpekar att Erik Thedéen tidigare sagt att han valt att alltid ha rörlig ränta, istället för att ibland ha rörligt och ibland bundet.

På så sätt vill han undvika spekulation om att han anpassar sin bolåneprofil efter hur han tror att kvintetten som han leder kommer att rösta om räntan.

Ola Söderlind ser fram emot att se hur Göran Hjelm agerar när hans bundna lån löper ut.

– Väljer han återigen bundet eller sällar han sig till resten av direktionen och väljer rörligt på alla sina lån? I så fall kanske till slut hela direktionen har rörlig ränta, säger Ola Söderlind.

Riksbankstopparnas bolån

Not: Ränteutgift/amortering avrundat till närmsta tusental.

Lånesumman och amorteringsbelopp avser direktionsledamotens del av bolånet som i alla fall utom ett delas lika med partner.

För att räkna ut totala lån och ränteutgifter för hushållet som ledamoten är en del av måste man multiplicera lånebeloppet med två, med undantag för Aino Bunge som står ensam på nästan hela lånet.

Grafik: SvD. Källa: Zmarta/Uscore, riksdagen.

Johan Carlström