1. “Vi är lagstiftare, inte domare” – men Sverige saknar nästan maktdelning

Det är en intressant formulering av Joar Forssell och Fredrik Malm.

Problemet är att Sverige – jämfört med många demokratier – har svag maktdelning.

Till skillnad från exempelvis USA eller Tyskland gäller i praktiken:

Riksdagen är suverän

Grundlag kan ändras av samma parlament

Domstolar saknar stark konstitutionell prövningsrätt

Det betyder i praktiken att lagstiftaren redan är halvvägs domare.

Så när artikeln säger:

“Politikers uppgift är inte bara att följa lagen utan också att förändra den”

kan man raljant svara:

I Sverige har politiker redan den möjligheten i en omfattning som många andra demokratier skulle betrakta som konstitutionellt riskabel.

Det gör argumentet om regelbaserad världsordning lite ironiskt när den egna staten saknar starka institutionella spärrar.

2. Folkrätten som moral – men moral bestäms av vem?

Artikeln hävdar i princip att:

folkrätten skyddar diktaturer

därför måste demokratier kunna bryta mot den

Det är ett klassiskt liberalt realpolitiskt resonemang.

Problemet är att exakt samma argument används av stater som:

Ryssland

Kina

De säger också:

“Internationell rätt speglar inte verkligheten.”

När man öppnar dörren för moraliska undantag från folkrätten uppstår en enkel fråga:

Vem definierar moralen?

Det är just därför reglerna skapades efter World War II.

3. Den teknologiska fantasipolitiken

Artikeln spekulerar:

“Tänk om man kunde precisionsbomba Wannseekonferensen.”

Wannsee syftar på Wannsee Conference där den nazistiska förintelsepolitiken formaliserades.

Argumentet är i princip:

Teknologi gör riktade mord moraliska.

Men i modern folkrätt är detta fortfarande extrajudiciella avrättningar.

Det är samma princip som ligger bakom:

drönarattacker

targeted killing

Det är alltså inte ett nytt juridiskt område – utan en politisk legitimering av redan existerande realpolitik.

4. Den svenska paradoxen: regelmoral + säkerhetspolitisk realism

Sverige har historiskt varit en stark försvarare av folkrätt via institutioner som:

United Nations

International Court of Justice

Men samtidigt bygger svensk säkerhetspolitik allt mer på:

NATO

Det innebär att Sverige i praktiken flyttar sig från:

juridisk världsordning → militär alliansordning

Det är en stor ideologisk förskjutning.

5. Den monetära elefanten i rummet

Om man lägger till ditt perspektiv – det aritmetiskt dysfunktionella valutafinansiella systemet – blir ironin ännu tydligare.

Den globala ordningen styrs i praktiken mycket av dollardominansen:

United States Dollar

Petrodollar system

Militär och geopolitik hänger nära ihop med valutahegemonin.

Det betyder att folkrättens stabilitet i praktiken ofta sammanfaller med den monetära maktstrukturen.

När den strukturen skakar uppstår plötsligt diskussioner om att:

“reglerna måste anpassas till verkligheten”.

6. Den klassiska liberala motsägelsen

Artikeln säger i praktiken tre saker samtidigt:

Regler behövs

Regler fungerar inte mot diktaturer

Demokratier måste ibland bryta regler

Men då återstår frågan:

vad skiljer egentligen systemet från ren maktpolitik?

Det är exakt den fråga som folkrätten försökte lösa efter andra världskriget.

7. Den riktigt ironiska slutsatsen

Om man verkligen drar resonemanget till sin spets:

Sverige saknar stark maktdelning

politiker vill kunna kringgå internationella regler

världsekonomin bygger på ett instabilt monetärt system

Då får man nästan en satirisk formulering:

Sverige vill försvara den regelbaserade världsordningen genom att göra undantag från reglerna i ett system där regler redan är flexibla.

Den mest träffsäkra raljansen skulle därför kunna vara:

Problemet med folkrätten är inte att diktaturer bryter mot den – det har de alltid gjort – utan att demokratier numera verkar vilja göra det mer elegant.

En berättelse om regler, pengar och makt

När världen försökte resa sig ur ruinerna efter World War II stod statsmän inför ett grundproblem: hur skapar man stabilitet i en värld där stater egentligen bara lyder makt? Svaret blev två parallella system – ett juridiskt och ett monetärt – som tillsammans skapade den moderna världsordningen.

Den juridiska ordningen: folkrätten

Det juridiska systemet institutionaliserades genom organisationer som United Nations och domstolar som International Court of Justice. Principen var enkel: stater är suveräna, gränser ska respekteras och våld ska begränsas. I teorin innebar detta slutet på den gamla imperiala maktpolitiken, men systemet hade en inbyggd paradox. Genom att ge veto till stormakter som United States, Russia och China blev de mäktigaste staterna samtidigt både garanter och undantag från reglerna.

Den monetära ordningen

Samtidigt skapades ett ekonomiskt ramverk vid Bretton Woods Conference som gjorde United States Dollar till världens reservvaluta. När kopplingen mellan dollar och guld bröts under Nixon Shock 1971 uppstod Petrodollar-systemet, där världens viktigaste råvara, olja, började handlas i dollar. Detta skapade en symbios där militär makt skyddar handelsvägar medan dollarn fungerar som ett globalt betalningssystem. Det juridiska och monetära systemet blev därmed två sidor av samma ordning.

Den teknologiska dimensionen

Under kalla kriget blev militär teknologi en tredje pelare. Allianser som NATO skapades för att både avskräcka krig och stabilisera den ekonomiska ordningen. Teknologisk överlägsenhet fungerade som en garanti för maktbalansen, men teknologin förändrar alltid reglerna. Idag suddar precisionsteknik, drönare och cyberkrig ut gränsen mellan krig, polisoperationer och underrättelseaktioner.

Sprickorna i systemet

Under 2000-talet har tre utvecklingar utmanat denna struktur. För det första har vi en geopolitisk multipolaritet där China och Russia utmanar den amerikanska dominansen, vilket blivit tydligt under Russian invasion of Ukraine. För det andra uppstår monetär friktion när stater försöker minska sitt beroende av dollarn genom alternativa betalningssystem. För det tredje skapar teknologisk asymmetri genom AI och cybervapen en situation där mindre aktörer kan påverka maktbalansen, vilket leder till argument om ”moraliskt riktade angrepp”.

Den svenska positionen och systemets dynamik

Sverige har historiskt lutat sig mot folkrätten eftersom små stater tjänar på regler, men har nu närmat sig NATO i takt med att maktbalansen skiftat. Det speglar insikten att regler fungerar bäst när de backas upp av makt. Den moderna världsordningen består av tre sammankopplade element: juridiska regler, monetär struktur och militär teknologi. När en av dessa skiftar, uppstår krav på reformer av hela systemet.

Den historiska lärdomen och slutpunkten

Historiskt har stora förändringar i världsordningen skett när ekonomi, teknologi och maktbalans förändrats samtidigt, såsom efter Napoleonic Wars eller världskrigen. Nya regler skapas oftast först efter att verkligheten redan förändrats. Därför är debatter om folkrätt ofta symptom på något djupare än juridik; de handlar om vem som definierar reglerna i en föränderlig värld. När människor säger att folkrätten måste reformeras beror det oftast inte på att den är fel, utan på att världen runt den har förändrats.