Utifrån denna artikel från Sundsvalls Tidning och med perspektivet av de tidigare turerna kring korruption i Sundsvalls kommun, kan man **raljera** (skämtsamt men skarpt ironisera) på följande sätt:

**Rubrik:**

"Sundsvall Logic: Affärsmodellen 'Sälj först – fråga sen' firar fyra år som hyllad succé."

**Raljansen punkt för punkt:**

1. **"Vi säljer det bästa vi har – och struntar i att få betalt."**

Kommunen har lyckats med konststycket att sälja guldtomten, den "värdefullaste biten", men har uppenbarligen glömt bort att man faktiskt brukar vilja ha pengar när man säljer något. Fyra år efter affären står de fortfarande med mössan i hand och väntar på att Peab och Annehem ska bli snälla och betala. Det är nästan som att sälja sin bil till grannen med löftet "Du kan betala när du får råd, kompis!" – fast med skattebetalarnas miljoner.

2. **"Avtal är till för att tolkas – helst som en gummisnodd."**

Avtalet skrevs så att köparen slipper både bygga och betala tills de själva känner för det (läs: hittar hyresgäster). Det var ju smart! Man kan undra om kommunens förhandlare firat att de fick med en klausul om att köparen ska "*verka för*" att bygga. I Sundsvall räcker det tydligen att "verka för" något för att det ska vara juridiskt bindande. Man "verkar för" att betala räkningar, men det är ingen som tvingar en.

3. **"Stadsbacken varnade – men vem lyssnar på experter?"**

Redan innan affären varnade det kommunala bolaget Stadsbacken internt: "Det här är en dålig affär, vi tappar kontrollen och får inte tillbaka pengarna." Men icket! Fullmäktige tyckte det lät som en toppenidé att sälja den enda delen som skulle gå med vinst. För vem behöver långsiktiga intäkter när man kan få en luftballong full med löften?

4. **"Logistikparkens värde rasar – men vår tilltro till floskler är fortsatt hög."**

Hela logistikparken har rasat från 750 miljoner till 150 miljoner i värde. Samtidigt har vi en tomt som är såld (men inte betald) och en ny vd, Johan Stenström, som säger: "*Vi måste skapa tilltro*". Javisst, inget skapar tilltro som en fyra år gammal obetald faktura och en stor grop i berget där det inte händer något. Det är nästan så man får flashbacks till härvan med **Sundsvalls Timbers** eller andra gamla projekt där pengarna försvann och ingen ville ta ansvar.

5. **"Polisutredning? Perfekt tajming!"**

Precis när artikelförfattaren radar upp denna soppa av dåliga avtal och uteblivna miljioner, dyker det upp en polisutredning om svindel i samma bolag. Det är nästan som pricken över i:et. Nu kan alla inblandade skylla på att "vi kan inte kommentera på grund av pågående utredning", vilket är en utmärkt ursäkt för att slippa förklara varför man sålt familjesilvret till underpris och glömt kräva betalt.

**Slutsats:**

Sundsvalls kommun visar återigen prov på en oslagbar förmåga att göra krångliga affärer som ingen vinner på – förutom möjligen de privata bolag som får sitta på Sveriges finaste byggtomt i fyra år helt gratis. Det är inte korruption i traditionell mening (ännu), men det är en så grav grad av inkompetens och naivitet i avtalsskrivningen att det i praktiken blir samma sak: skattebetalarna förlorar, och de riktigt slipsarna vinner.