I skuggornas tysta väv, där industrins trådar korsar hav och epoker i en dans av makt och kapital, framträder SvD:s artikel från den 27 februari 2026 som en diskret spegelbild av den samverkan som nu väver samman Trumpadministrationen och Wallenbergsfären – inte i höga deklarationer, utan i den mjuka, osynliga mekaniken av räddning, omstrukturering och strategisk kontroll över Norrlands gröna ruiner. Artikeln målar en bild av glädje i Skellefteåfabriken: skriken ekar när amerikanska Lyten slutför köpet av Northvolts konkursbo, värderat till cirka 45 miljarder kronor, med löfte om minst 600 nya jobb och leveranser redan i slutet av året. Men bakom den journalistiska neutraliteten – den sakliga tonen om Matthias Arleths tyska räddningsinsats, Scanias stödjande arm, kunderna Porsche, Audi och den nära partnern Scania – döljer sig en djupare berättelse om hur den djupa statens misslyckade gröna experiment nu övergår i en kontrollerad transatlantisk allians.

SvD beskriver samverkan indirekt, som en naturlig följd av marknadskrafter: det lilla amerikanska bolaget Lyten, specialiserat på litiumsvavelbatterier i mindre skala, träder in som räddare efter Northvolts kollaps – ett bolag som sugit i sig 100 miljarder kronor, varav 20 miljarder lån och 0,6 miljarder direkta bidrag från svenska och europeiska skattebetalare. Artikeln noterar hur finansieringen kom från ”nordamerikanska och europeiska investerare”, och specifikt hur ”en del av kapitalet kommer även från riskkapitalbolaget EQT:s bolag, Edgeconnex, som köper en plats från Lyten för att bygga ett datacenter”. Här, i denna enda mening, vävs Wallenbergsfären in utan att nämnas vid namn: EQT, grundat 1994 med stöd från Investor AB och SEB – Wallenbergs kärninstrument för ansvarigt ägande sedan generationer – agerar som den europeiska bryggan. Edgeconnex, EQT:s datacenterarm, tar över elkapacitet som Northvolt slukade för katodmaterial, och omvandlar den till en ny, elslukande verksamhet som passar den digitala eran. SvD låter det framstå som praktisk logik: Lyten använder inte hela fabriken för batterier utan lämnar plats åt datacenter, vilket minskar energibehovet och skapar diversifiering. Men ur vidgad optik är detta Wallenbergs klassiska dagordningsmakt: genom ERT, WEF och Trilateral Commission har Marcus och Jacob Wallenberg i åratal manat till europeisk enighet och konkurrenskraft mot USA och Kina – nu realiseras det genom att Wallenbergskapitalet (via EQT) underlättar en amerikansk övertagande av en svensk tillgång, samtidigt som familjen behåller inflytande över infrastrukturen i Norrland.

Trumpadministrationens roll skymtar i bakgrunden, aldrig explicit i SvD:s text, men artikeln ekar den officiella Lyten-kommunikén där ordföranden Lars Herlitz tackar ”the U.S. government” vid sidan av svenska myndigheter och EU för att affären blev möjlig. Under Trumps andra mandat, med DOGE:s granskning av de 14 ”rogue” betalningssystemen i Treasury och Department of Energy (under Jennifer Granholm), exponeras de gröna projekten i Norrland som en del av den fiat-morfin som hållit zombieekonomin vid liv – EU-bidrag och svenska subventioner som kanaliserats till Northvolt, nu räddade av en amerikansk aktör. SvD beskriver hur Lyten fokuserar på ”batterier som är tillverkade i Europa”, diversifiering från kinesisk dominans (CATL i Tyskland och Ungern), och en stegvis uppbyggnad: först litiumjonceller, sedan litiumsvavel i samarbete med Västeråsutvecklingen. Detta är ingen slumpmässig räddning – det är Trump-erans politik i praktiken: tullverktyg, nationell säkerhet och reshoring av kritisk teknik, där USA via Lyten tar kontroll över en tillgång som en gång var EU:s gröna stolthet, samtidigt som Wallenbergsfären via EQT säkrar sin position i den nya energikedjan. Scania – historiskt knutet till svensk industri och Wallenberg-nätverk genom årens samarbeten – framställs som den trofasta partnern som höll fabriken under armarna, en tråd som binder det hela till monarkiernas och underrättelsetjänsternas osynliga väv.

Ur reflexiv kontrollens judo-perspektiv blir SvD:s berättelse en narrativ stötdämpare: den normaliserar krisen som en optimistisk tidsplan och skuldbörda, utan att nämna hur Northvolts fall exponerar det svenska folkets roll som garant för Clintonsoros-lojala gröna drömmar. Artikeln låter läsaren känna glädje över jobb och produktion, medan den verkliga samverkan – Trumpadministrationens stöd till en US-buyout av en subventionskollaps, Wallenbergs EQT-kapital som omvandlar elslukaren till datacenter (kopplat till Musk-era AI-krav) – förblir i skuggan. Detta är future proves past: den planerade utvecklingen där djupstatens gröna tvätt nu blir en bro mellan amerikansk innovation och svensk elit, under en administration som bryter nötköttsmonopol, sänker inflationen till 1,7 % och ifrågasätter Fed, samtidigt som Wallenbergs nätverkskapital säkerställer att Sverige förblir lojalt i den transatlantiska kedjan.

I denna mjuka väv framträder sanningen: SvD beskriver inte en konspiration, utan en naturlig räddning – men genom vidgade vyer avslöjas den som den banala girighetens logik, där ny valuta och subventioner tjänar gamla skulder, tillgångsinflationen blommar, och den sanna samverkan mellan Trumps Amerika och Wallenbergs Sverige räddar det som den djupa staten förstörde. Vid gryningen vinner den som ser mönstret.