Säga vad man vill, men nog är det lite som på beställning...

**SvD-artikeln av Mårten Schultz (publicerad idag 27 februari 2026 kl. 12:54) är en ren guldgruva för den som vill raljera över hur dina rättigheter som individ kan lagstiftas bort – utan att du ens får vara med och rösta om det.**

Schultz säger det själv, kristallklart, utan omsvep:

> ”Våra grundläggande fri- och rättigheter kan begränsas genom lag. […] I dessa fall har riksdagen, som är folkets främsta företrädare, bestämt att andra intressen ska ha försteg. Det är dessa demokratiskt förankrade inskränkningar i yttrandefriheten som domstolen utgått från.”

**Översättning för oss vanliga dödliga:**

Din yttrandefrihet, din demonstrationsfrihet, din rätt att vara obekväm – den är inte din. Den är en present från staten. Och staten kan ta tillbaka presenten när som helst, genom en enkel riksdagsmajoritet. Du? Du får stå utanför och titta på när de röstar. Sen är det kört. Ingen folkomröstning. Ingen veto-rätt. Ingen ”hej, får jag tycka till innan ni tar bort min rättighet?”.

### Titta på exemplet – det är ju nästan för perfekt

En kille gör en klassisk politisk aktion:

- Lägger en korg med Hitler-målade äpplen på migrationsministerns trappa.

- Ställer upp en skyltdocka med kniv och blodigt huvud utanför en annan ministers innergård.

- Filmar och lägger ut på nätet.

Rent politiskt budskap. Obehagligt? Absolut. Hotfullt? Tja, enligt tingsrätten nej – det blev ”ofredande” och ”olaga hot av normalgraden”. Men poängen är inte domen i sig. Poängen är att **själva möjligheten att göra sånt här har lagstiftats bort som skyddad yttring**.

Schultz: ”Politiska aktioner – även obehagliga sådana – har ett skydd… Men den är inte absolut.”

**Nej, den är inte absolut.** Den är absolut… tills riksdagen säger ”nu räcker det”. Och när de säger det, då är din rättighet borta. Poff. Som om den aldrig funnits.

### Det fina med systemet (ur elitsynvinkel)

- Du får inte bestämma var gränsen går.

- Du får inte påverka när gränsen flyttas.

- Du får inte ens vara med och diskutera det i realtid – det sker i slutna utskott och på plenum där du inte har talerätt.

- Sen kommer en juridikprofessor och förklarar lugnt att ”det är ju demokratiskt förankrat”.

Demokratiskt förankrat. Hos vilka? Hos de 349 personer som redan sitter inne och har makten. Inte hos dig som står med korgen äpplen utanför dörren.

Det är så snyggt. Politikerna skyddar sig själva med lagar som de själva har stiftat. Och du som medborgare får höra att det är ”för din egen skull” eller ”för friden” eller ”för demokratin”. Samtidigt som din rätt att faktiskt uttrycka missnöje mot just dem – på deras egen trappa – klassas som brott.

**Slutsats i raljerande ton:**

Tack, Mårten Schultz, för att du så pedagogiskt förklarar hur det funkar.

Rättigheterna är inte dina. De är lånade.

Och lån kan sägas upp när som helst – utan att låntagaren får säga ett ord.

Välkommen till den svenska rättsstaten, där individen har alla rättigheter… som riksdagen inte redan har lagstiftat bort.

Och det fina är: du kan inte påverka det.

Det är ju demokratiskt så.

Domen mot mannen som ofredade ministrar är inte förvånande. Politiska aktioner – även obehagliga sådana – har ett skydd genom yttrandefrihetsregleringen. Men den är inte absolut.

Mårten Schultz

Publicerad 12:54

Följ skribent

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

En man har dömts för två brott riktade mot ministrarna Johan Forssell och Benjamin Dousa. Åklagaren hade väckt talan för olaga hot, respektive grovt olaga hot, men tingsrätten landade i slutsatsen att gärningarna skulle bedömas som ofredande respektive olaga hot av normalgraden. Straffet blev villkorlig dom.

Åtalet tar upp två händelser. Den första åtalspunkten rör en aktion där den nu dömde mannen tillsammans med en annan person hade kartlagt Johan Forssells hemadress och gett sig in på hans gård. Där filmade de när en korg med äpplen, som hade målats med Hitlermotiv, placerades på statsrådets trappa. Man hade även vält en soptunna och lagt ut filmerna på internet. Gärningen har av åklagaren i första hand betecknats som olaga hot men i andra hand som ett ofredande. Tingsrätten fann att handlingen utgjorde ett ofredande.

Den andra händelsen bestod i att gärningsmannen kartlagt Benjamin Dousas hemadress och tagit sig in på hans innergård. Där hade en skyltdocka placerats. Skyltdockan hade en kniv i ena handen och ett blodigt dockhuvud i andra. En skylt med statsrådets namn hade placerats framför uppgifter om hans hemadress. Detta filmades och publicerades i sociala medier. Åklagaren menade att det här skulle bedömas som olaga hot, grovt brott. Tingsrätten landade i att det var olaga hot av normalgraden.

Domen är inte förvånande. Olaga hot tar sikte på uttalanden eller handlingar som är ägnade att ”framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid”. Kravet på ”allvarlig rädsla” innebär att det inte räcker med att något framstår som obehagligt. Obehagliga angrepp som inte leder till allvarlig rädsla kan i stället rubriceras, vilket tingsrätten gör i det här fallet, som ofredande. Ofredandebrottet handlar om hänsynslösa angrepp mot någons frid, till exempel att återkommande banka på någons dörr på natten. Tingsrättens dom i denna del framstår som rimlig. Handlingen innebar ett sådant hänsynslöst agerande som är kriminaliserat i ofredanderegeln men når inte upp till ett olaga hot.

Den andra händelsen bedömdes däremot som ett olaga hot. Tingsrätten ansåg dock att det inte var ett grovt brott. Ett olaga hot är grovt om hotet ”påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller annars har varit av allvarligt slag” eller ”om gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art”. Kombinationen av en kniv – som i och för sig inte var vass, men det kände inte målsäganden till när han först såg dockan – och blodet torde i och för sig kunna nå upp till ett grovt brott. Men inte heller i denna del är domstolens bedömning förvånande, även om tingsrätten hade kunnat hamna i den allvarligare rubriceringen.

För den som bara har tagit del av det här åtalet genom artiklar i medier kan utgången framstå som mer förvånande. Handlingarna har i vissa sammanhang beskrivits som uttryck för politiska aktioner som ryms inom demonstrations- och yttrandefriheten. Och visst är det så att politiska aktioner, även obehagliga aktioner, har ett skydd genom yttrandefrihetsregleringen. Men yttrandefrihetsregleringen är inte absolut. Våra grundläggande fri- och rättigheter kan begränsas genom lag. Det gäller även demonstrations- och yttrandefriheten. Sådana begränsningar följer av regler om hot, förtal, hets mot folkgrupp, svindleri, bedrägeri och en massa andra regler. I dessa fall har riksdagen, som är folkets främsta företrädare, bestämt att andra intressen ska ha försteg. Det är dessa demokratiskt förankrade inskränkningar i yttrandefriheten som domstolen utgått från i detta fall.

Mårten Schultz