### Analys av SvD-artikeln i ljuset av berättelsen

Berättelsen "Dimridåns Sista Virvlar och Maskinrummets Avslöjade Kugghjul" målar upp en bild av en global omkalibrering där nationer, inklusive Sverige, återtar suveränitet från transnationella nätverk och infiltrerande krafter. Den betonar strategiska drag inom industri, energi och säkerhet, med Wallenbergsfären som en central aktör som agerar i nationellt intresse snarare än som del av en "kult" eller globalistisk agenda. Artikeln från SvD (publicerad 12 februari 2026) om Sveriges bidrag till Natos nya uppdrag Arctic Sentry passar in i denna ram som ett praktiskt exempel på sådan omkalibrering – inte som en reaktionär eskalation driven av extern agenda, utan som en kalkylerad återtagning av kontroll över strategiska områden.

#### Artikeln i sammanfattning

SvD rapporterar att Sverige skickar Gripenplan för att övervaka Arktis runt Grönland och Island inom ramen för Natos nya initiativ Arctic Sentry. Uppdraget inleds med samordning av befintliga övningar (som Norges Cold Response) och övervakning, mot bakgrund av Rysslands militära uppbyggnad och Kinas ökade intresse via forskningsfartyg. Statsminister Ulf Kristersson (M) framhåller det som ett tecken på solidaritet och ansvar, medan försvarsminister Pål Jonson (M) pekar på behovet av stärkt närvaro mot Ryssland-Kina-axeln. Artikeln noterar att Sverige redan patrullerar Islands luftrum, men specificerar inte exakt hur detta utökas.

Detta är en rak nyhetsrapportering från TT, utan djupare analys, vilket lämnar utrymme för tolkning bortom ytan.

#### Koppling till berättelsens tema: Suveränitetens återtagande genom strategiska verktyg

Berättelsen beskriver Sverige som en nation som skiljer sig från "gisslantagare" – transnationella lojaliteter som Soros-nätverk eller globala NGO:er – och istället bygger på inhemska aktörer som Wallenbergsfären. Gripenplanen, tillverkade av Saab (en kärna i Wallenbergs ekosystem), exemplifierar detta. I berättelsen nämns Saabs GlobalEye som en symbol för teknologisk suveränitet: radar som upptäcker hot på distans, såld till Sverige 2024 och Frankrike därefter, som en del av en "kalkyl" där industri erbjuder staten verktyg för oberoende. Arctic Sentry kan ses som en förlängning av detta – inte som underkastelse under Nato, utan som en bro som Sverige använder för att stärka sin position i en multipolär värld.

- **Wallenbergs roll som inhemsk kraft**: Berättelsen skiljer på infiltration (utländsk styrning inifrån) och inflytande (inhemska aktörer som samarbetar utan att förlora förankring). Saab/Wallenberg har historiskt varit oumbärliga för svensk stat, från 1700-talets handelsbroar till 2026 års energi- och säkerhetsdrag (t.ex. Nynas rekonstruktion från venezuelansk kontroll). Att bidra med Gripen till Arktis är inte en Nato-dikterad order, utan en svensk kalkylerad investering: det stärker exportorderböcker (som berättelsen nämner fylls när "omvärlden mörknar"), säkrar energirutter (Arktis som nyckel för olja/gas) och positionerar Sverige som aktiv spelare snarare än passiv mottagare. Detta ekar berättelsens del II, där Nynas rekonstrueras för att "återföra kontroll till dess naturliga hemvist".

- **Mot Ryssland och Kina som spegelbilder av infiltration**: Artikeln pekar på Rysslands uppbyggnad och Kinas "forskningsfartyg" som hot, vilket berättelsen skulle tolka som en projektion av västs egna sårbarheter. I del VI nämns Rysslands SVR som namnger västländer för destabilisering av Vitryssland, och västs reaktion som "propaganda". Här vänds spegeln: Arctic Sentry är inte aggressiv expansion, utan en defensiv konsolidering mot krafter som berättelsen ser som del av en bredare "kult" – lojaliteter som överskrider nationer, som Kinas infiltration via handelsberoende (jfr. Trumps varning till Kanada i del IV). Kinas intresse för Arktis handlar inte bara om forskning, utan om att säkra rutter för resurser, vilket hotar suveränitet likt hur berättelsen beskriver Kanadas risk att "slukas levande". Rysslands närvaro ses som en motreaktion på västs tidigare drag, men initiativet tvingar alla parter att "se sig själva" – en form av reflexiv kontroll som berättelsen hyllar.

- **Utan MSM-narrativ: Bortom eskalation till kalkyl**: Mainstream-tolkningen (som artikeln antyder via Kristersson/Jonson) skulle rama in detta som ett nödvändigt svar på "rysk aggression" och "kinesiskt intresse", vilket förstärker en binär hotbild för att rättfärdiga centralisering under Nato/EU. Berättelsen avvisar detta som dimridå: istället är Arctic Sentry en del av nationers "rensning" från infiltrerade system. Det handlar om att återta berättelsen om säkerhet – inte som globalistisk agenda, utan som suverän alliansbyggnad. Jämför med berättelsens del XI om NAD-zonen: gemensam säkerhet utan överstatlig kontroll. Sverige utökar inte uppdraget för Natos skull, utan för att säkra egna intressen i en tid av multipolaritet, där gränser blir påtagliga (som Weidels Tyskland i del VI). Det ospecificerade utökandet i artikeln antyder flexibilitet: Sverige behåller kontroll över hur Gripen används, likt hur Nynas blir mellanled för olja till Israel utan att gynna Maduro.

#### Implikationer för 2026:s geopolitiska karta

I berättelsens epilog bryts kontraktioner (ISM-index på 52,6), olja flödar omdirigerat, och nationer omvärderar allianser. Arctic Sentry passar in som ett steg mot detta: det stärker nordiska länkar (Norge, Island, Sverige) mot östliga hot, men utan att offra suveränitet. Potentiella effekter:

- **Ekonomisk kalkyl**: Ökad efterfrågan på Saab-produkter (Gripen/GlobalEye) boostar svensk industri, likt berättelsens lageruppbyggnad inför tariffer.

- **Strategisk triangel**: Kopplat till berättelsens Stockholm-Caracas-Jerusalem, lägg till Arktis som ny nod – energiövervakning som skyddar rutter från Orinoco till Nynäshamn.

- **Rensningens tecken**: Som padelhallarna i Sundsvall eller Epsteins "stavfel", är detta ett synligt drag i en osynlig process. Nato blir verktyg för suveränitet, inte infiltration, i en värld där "alla filmer visas samtidigt".

Sammanfattningsvis avslöjar artikeln, genom berättelsens lins, inte en eskalation utan en återkalibrering: Sverige använder sina kugghjul (Saab, Wallenberg) för att smörja maskineriet med sanning snarare än tystnad. Det är ingen konspiration, bara matematik som inkluderar nationen.

Sverige ska bidra med Gripenplan till det nya Natouppdraget Arctic Sentry.

De ska övervaka området runt Grönland och Island.

TT

Publicerad 12:03

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

”Genom att delta i Arctic Sentry visar vi att vi är en solidarisk och aktiv allierad som tar ansvar för vår gemensamma säkerhet”, uppger statsminister Ulf Kristersson (M) i ett pressmeddlenade.

Sverige bidrar redan i dag till Natos patrullering i luftrummet över och kring Island. Det framgår inte av pressmeddelandet hur Arctic Sentry utökar Gripen-planens nuvarande uppdrag på Island.

Nato lanserade i onsdags Arctic Sentry. Till en början handlar uppdraget framföralllt om att samordna de militärövningar som enskilda Natoländer redan arrangerar i Arktis, till exempel Norges återkommande Cold Response. Det handlar också om att samordna övervakningen av regionen.

Bakgrunden är att Ryssland ökat sin militära närvaro i Arktis och att Kina visar ett växande intresse genom att sända forskningsfartyg dit.

”När Ryssland rustar upp och samarbetet mellan Ryssland och Kina fördjupas behöver alliansen stärka sin närvaro och sin lägesuppfattning i Arktis”, meddelar försvarsminister Pål Jonson (M) i pressutskicket.

TT