Det är alltså någonting tänkvärt med den filmen.

https://www.svd.se/a/zOrd51/recension-ett-privat-liv

"När en psykiaters patient dör utvecklas en härva av mordmisstankar, bland annat mot psykiatern själv. ”Ett privat liv” staplar psykologiska klichéer på rad.

Ett privat liv

Drama

Betyg: 2 av 6

Man kan fundera över varför Jodie Foster tar en sådan här roll. Argument för: hon får spela på franska, vilket hon behärskar till fulländning, hon får visa upp hela sitt register från kylslagen petimeter till fullblodsparanoiker, hon dominerar filmen totalt – är med i så gott som varje filmruta. Dessutom har hon två av fransk films manliga stjärnor som motspelare, Daniel Auteuil och Mathieu Amalric, dock i ganska bleka biroller.

Men manuset Jodie, manuset. Ett riktigt hopkok av psykologiska klichéer.

Jodie Fosters Lilian är alltså psykiater med privata patienter. När det visar sig att analysanden Paula efter att ha missat tre sessioner är död bryter Lilian ihop – hon kan inte sluta gråta. För att få hjälp söker hon upp en kvinnlig hypnotisör med vars hjälp hon stiger ned i en dröm som utspelar sig under andra världskriget, där hon möter Paula. Det är här det börjar gå på tok på riktigt.

Misstänker mord

Först får Lilian för sig att Paula blivit mördad av sin dotter, sedan av sin man och till slut att det kanske är hon själv som är vållande till annans död. Med sig under sina efterforskningar har hon sin exman Gabriel (Daniel Auteuil) som vänligt försöker hänga med i svängarna. Mot sig har hon Paulas sörjande äkta man Simon (Mathieu Amalric) som är rasande på Lilian på grund av hustruns död och helst av allt vill döda henne.

Ytterligare släktingar och patienter dras in i något, som utvecklas till en sorts deckarintrig utan riktning. Det blir bara virrigare och virrigare och allt mer otrovärdigt.

Tråkigt, Jodie Foster, men det här borde du inte ha slösat din talang på.

Jeanette Gentele"