I den satiriska spegeln av svensk ordning, där Axel Oxenstiernas arv har muterat till en evig maskin av protokoll och permanens, framträder artikeln från SvD som ett perfekt exempel på hur systemet självt hanterar avvikelser – inte genom tyrannisk kraft, utan genom rationaliserad uteslutning. Berättelsens kärna, att staten blir en självförstärkande krets utan yttersta gräns, ekar här i hur Sverigedemokraterna (SD) snabbt aktiverar sitt medlemsutskott för att "utreda" Emilie Pilthammar efter hennes blogguttalanden om Ukraina och Ryssland. Istället för att se detta som en intern partiaffär, avslöjar det en bredare dynamik: partier, även de som en gång positionerade sig som outsiders mot etablissemanget, blir förvaltare av samma maskin. Pilthammars ord – att jämföra Putin och Zelenskyj med "pest eller kolera", eller att spekulera i att "ryssen kanske hade varit en bättre lösning än styret vi har nu" – utmanar inte bara SD:s officiella linje, utan den övergripande harmoniseringen av policy i en värld där centralbanker och överstatliga organ dikterar narrativet.

Utan att falla in i det mainstream-narrativ som framställer varje skeptisk röst om Ukrainastödet som en "säkerhetsrisk" eller Kreml-propaganda, kan vi istället betrakta händelsen genom berättelsens lins av byråkratisk banalitet. Pilthammar, en före detta moderat som nyligen värvats till SD i Sölvesborg, representerar en fragmenterad insikt i systemets absurdum: hon ifrågasätter korruption i både Ryssland och Ukraina, och föreslår folkomröstningar på ockuperad mark, vilket ekar berättelsens varning för en värld där kriser legitimerar undantag och ansvar upplöses i större strukturer. Detta är inte grandiosa komplotter, utan girighetens vardag – bidrag pumpas ut, stöd skickas utan full redovisning, och avvikande mönster flaggas som hot. SD:s reaktion, ledd av partisekreterare Mattias Bäckström Johansson som kallar uttalandena "felaktiga i linje med hur saker förhåller sig", och ordförande Magnus Olssons raka "Hon ska rakt ut. Nu får det räcka med tramset", illustrerar hur partiet nu navigerar som ett Wallenbergskepp i dimmorna: anpassat till den större ordningen, där EU-bidrag och globala allianser kräver enhetlighet.

Berättelsens paradox – att vi byggde staten stark nog att överleva allt utom folket självt – blir tydlig i hur MSM, här genom Expressens "avslöjande" som SvD refererar till, fungerar som stötdämpare. Artikeln framställer Pilthammars blogg som kontroversiell, medan hon själv hävdar att ord plockats ur sammanhang och förnekar ryssvänlighet. Men i en kontext där systemet saknar bromsar, blir sådana röster "tramset" som måste rationaliseras bort för att upprätthålla fasaden. På X ekar reaktionerna detta: vänsterpartister som Ulla Andersson kallar SD en "säkerhetsrisk", medan andra kräver omedelbar uteslutning för att partiet ska förbli "värdigt" Tidö-samarbetet. Det är inte revolutionärt kaos, utan den vänliga, självgående maskinen som demonterar sig själv genom att tysta intern debatt.

Här behövs den konstitutionella republikens ankare, som berättelsen förespråkar: en struktur där makten binds av lag, och medborgarskap inte manipuleras av tillfälliga majoriteter eller partilinjer. Utan det blir partier som SD, trots sin nationalistiska retorik, bara ytterligare en nod i nätverket – kapabla att exportera ordning, men oförmögna att stoppa dess excesser. Pilthammars fall är inte en isolerad skandal, utan ett symptom på en skuldpyramid där alla styr, men ingen ansvarar. Uppvaknandet, som berättelsen antyder, kan börja med att erkänna bluffen: att "tramset" kanske inte är avvikaren, utan systemets oförmåga att tolerera verklig mångfald i tanke. Skål för självgodheten – den har fört oss hit, men kanske också till en punkt där republikens idé blir nästa exportgods.

Sverigedemokraterna utreder Emilie Pilthammars framtid i partiet sedan Expressen avslöjat kontroversiella uttalanden som hon har gjort om Ukraina och Ryssland.

”Hon ska rakt ut. Nu får det räcka med tramset”, skriver ordförande i SD:s medlemsutskott till TT.

Niklas Svahn/TT

Publicerad 2026-02-10

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

Emilie Pilthammar är SD:s nya toppnamn i Sölvesborg. I helgen klubbades hon som förstanamn på partiets valsedel inför höstens val.

Nu framkommer att hon på sin blogg har beskrivit Rysslands Vladimir Putin och Ukrainas Volodymyr Zelenskyj som att välja mellan ”pest eller kolera”. I ett annat inlägg i mars förra året skrev hon att det ”är två korrupta länder som tävlar om att vara sämst”.

I januari 2022 skrev hon att ”ryssen kanske hade varit en bättre lösning än styret vi har nu.”

– Det är saker som står långt ifrån det partiet står för och som ligger helt felaktigt i linje med hur saker förhåller sig, säger SD:s partisekreterare Mattias Bäckström Johansson till Expressen.

På en fråga om SD upprättat något ärende efter de framkomna uppgifterna svarar Magnus Olsson, ordförande i partiets medlemsutskott, att det stämmer.

”Hon ska rakt ut. Nu får det räcka med tramset”, skriver han i ett mejl till TT.

Den tidigare moderaten Pilthammar skriver på sin blogg att Expressen plockat ord och meningar ur sitt sammanhang och att hon inte är ryssvänlig.

SD:s partiledare Jimmie Åkesson är dock tydlig med att man inte kan företräda partiet om man jämför Putin och Zelenskyj med ”pest eller kolera”.

– Nej, det tycker jag väl kanske inte att man kan göra om du frågar mig generellt.

Han hänvisar vidare till medlemsutskottet som får utreda frågan.

– Jag tycker att det är bekymmersamt att hon som företrädare för vårt parti uttrycker otydlighet i förhållandet mellan Ryssland och Ukraina. Det är allvarligt.

Niklas Svahn/TT