## Bakdörren i kulissen

Allt börjar i lagboken.

I Sveriges regeringsform står det tydligt: statschefen kan inte åtalas för sina gärningar. Kungens åtalsfrihet är total i brottmål – privat eller i tjänst. Samtidigt är den strikt personlig. Den gäller bara honom. Inte hans familj. Inte hans vänner. Inte hovet.

Och han har ingen makt att skydda någon annan.

Han kan inte stoppa en förundersökning.

Han kan inte beordra en åklagare.

Han kan inte benåda någon.

Han kan inte ens formellt initiera ett ärende.

Benådning och abolition – den märkliga möjligheten att lägga ned ett brottmål före dom – ligger hos regeringen enligt 12 kap. 9 § regeringsformen. Och i Sverige råder förbud mot ministerstyre. En minister får inte ingripa i ett enskilt fall.

Systemet ser vattentätt ut.

Sedan kom ordet som nästan ingen använde: abolition.

När det dök upp i samband med ASAP Rocky-affären 2019 blev det som en spricka i scenografin. En amerikansk representant krävde att regeringen skulle använda denna möjlighet. Plötsligt började människor läsa grundlagen. Många upptäckte att det faktiskt finns en konstitutionell bakdörr.

Abolition är en kvarleva från en tid då makten var mer koncentrerad. Den används ytterst sällan. Den kräver “synnerliga skäl”. Men den finns.

Och det räcker.

För i samma ögonblick som en sådan ventil existerar uppstår frågan:

När används den – och varför?

Officiellt är Sverige en rättsstat med oberoende domstolar. Och i fallet ASAP Rocky visade systemet just detta: trots påtryckningar från världens mäktigaste land gick processen vidare. Ingen stoppade åtalet.

Men diskussionen tog inte slut där.

Vissa såg hela händelsen som politisk teater. Inte för att lagarna inte existerar, utan för att de opererar inom ramar som sätts någon annanstans – i ekonomiska beroenden, skuldstrukturer, kapitalflöden och internationella maktrelationer.

I ett skuldmättat finansiellt system är statens handlingsutrymme inte oändligt. Räntekostnader, bankstabilitet och internationell kreditvärdighet sätter gränser som inte syns i lagtexten. Där blir rättsstatens oberoende en scen där det mesta följer manus – så länge inget hotar systemets stabilitet.

Och om något gör det?

Då finns abolition.

Och sekretessen.

Offentlighets- och sekretesslagen möjliggör total sekretess med hänvisning till rikets säkerhet eller andra skyddsintressen. Om abolition och sekretess kombineras kan inte bara ett mål stoppas – även motiven kan döljas.

Det är här misstron föds.

Inte nödvändigtvis för att lagen missbrukas varje dag, utan för att strukturen medger det. För att undantaget existerar. För att insynen kan stängas.

Diskussionen sträckte sig bakåt i tiden. 1974 års regeringsform gjorde monarkin ceremoniell. Kungen fråntogs formell politisk makt, men behöll immunitet. Samtidigt flyttades nådemakten till regeringen. Resultatet blev en paradox:

En maktlös kung med full immunitet.

En mäktig regering med en diskret undantagsventil.

I historiska affärer – Sandhamnsligan, Geijeraffären – syntes hur personliga nätverk, kapital och politisk makt kunde sammanflätas. När formell makt försvinner men informella nätverk består uppstår en gråzon. Och när nästa generation rör sig i samma sociala kretsar väcks frågan om vad som egentligen förändrats.

Det är här två tolkningar möts.

Den ena säger:

Sverige är en av världens starkaste rättsstater. Systemet höll när det prövades. Kungen är symbolisk. Regeringen är bunden av grundlagen. Domstolarna är självständiga.

Den andra säger:

Lagtexten är scenografi. Det verkliga handlingsutrymmet bestäms av finansiella strukturer och maktnätverk. Abolition och sekretess är säkerhetsventiler för när teatern hotas av verkligheten.

Sanningen kan ligga i spänningen mellan dem.

Det centrala i diskussionen är inte om varje mål manipuleras.

Det centrala är att systemet innehåller undantag från principen om absolut likhet inför lagen.

Kungens åtalsfrihet är ett sådant undantag.

Abolition är ett annat.

Total sekretess är ett tredje.

Var och en kan motiveras.

Tillsammans skapar de en latent fråga:

Är rättssäkerhet en orubblig princip – eller en konstruktion som kan pausas när staten anser det nödvändigt?

Det var därför ordet “abolition” väckte reaktioner. Inte för att det användes, utan för att det existerar.

När människor började läsa grundlagen insåg de att även i en modern demokrati finns rester av äldre maktlogik – mekanismer som aktiveras i undantagstillstånd.

Och kanske är det just där berättelsen landar:

Sverige är varken en kuliss eller en diktatur.

Men det är heller inte ett system utan undantag.

Bakom den välordnade fasaden finns ventiler, spärrar och säkerhetsmekanismer. De kan skydda staten. De kan skydda stabiliteten. De kan skydda rikets säkerhet.

Frågan är alltid densamma:

Vem skyddar medborgaren när undantagen aktiveras?

## Gymmet, bilen och lagen

I slutet av 1980-talet låg något och pyrde i Göteborg.

Bakom gymmens speglar och affischer om styrka och disciplin växte en marknad fram som ännu inte riktigt hade ett namn i lagboken. Anabola steroider cirkulerade öppet i vissa kretsar. För många var det en genväg till muskler och tävlingsresultat. För andra var det en lukrativ affär.

1988 rullades en större dopningshärva upp i Göteborg. I centrum stod gymägaren Jan Eriksson, som pekades ut som en av huvudmännen. Vid tillslagen hittade polisen omfattande mängder preparat. Utredningen visade att handeln pågått under längre tid och varit systematisk.

Men det som gjorde intryck på allmänheten var inte bara preparaten.

Det var livsstilen.

Lyxbilar, kontanter, en Mercedes 560 SEC – en av 80-talets mest exklusiva statusbilar. I en stad där få privatpersoner körde något liknande blev kontrasten tydlig. Hur kunde ett gym generera dessa pengar?

Eftersom dopningslagen ännu inte fanns fick åklagarna använda andra brottsrubriceringar – varusmuggling och läkemedelsbrott. Samtidigt skrev en kammaråklagare i Göteborg till justitieministern och påtalade behovet av skärpt lagstiftning. Verktygen räckte inte till.

Internationellt präglades samma år av Ben Johnsons fall i OS i Seoul. Dopning var plötsligt inte en lokal angelägenhet utan ett globalt fenomen. Kombinationen av den göteborgska härvan och den olympiska skandalen skapade politiskt tryck.

1991 kom Dopningslagen.

Det är här berättelsen ofta får ett extra lager i efterhand.

Mercedes-Benz i Sverige representerades av Philipsons – ett av landets mest etablerade bilföretag. Märta Philipson var en välkänd profil i societeten. När samma bilmodell syntes både i överklassens garage och i en dopningsåtalad gymägares ägo uppstod spekulationer.

Fanns det kopplingar?

Tvättades pengar?

Blundade någon?

Det finns inga offentliga domar som visar att bilföretaget eller dess ägare deltog i penningtvätt kopplad till härvan. Men under 1980-talet var kontanthantering betydligt mindre reglerad än idag. Stora kontantköp väckte inte automatiskt samma larm som de gör i det moderna banksystemet.

Det är därför historien blev symbolisk.

Den handlade inte bara om steroider. Den handlade om hur svarta pengar rör sig in i den vita ekonomin. Hur statusvaror kan fungera som bro mellan två världar. Och hur lagstiftningen ofta kommer i efterhand – när fenomenet redan är etablerat.

Göteborgshärvan visade tre saker:

1. Att dopningshandeln var större än många velat tro.

2. Att rättssystemet saknade specifika verktyg.

3. Att kriminella vinster snabbt söker legitima uttryck – bilar, fastigheter, företag.

Dopningslagen 1991 blev ett svar. Senare kom hårdare regler mot penningtvätt. Idag är kontrollerna kring större transaktioner helt annorlunda än 1988.

Men i backspegeln är det tydligt varför just den här historien fastnade.

Ett gym i Göteborg.

En exklusiv Mercedes.

Ett rättssystem som jagade i kapp verkligheten.

Det var inte bara en dopningshärva.

Det var en påminnelse om hur snabbt pengar, prestige och juridik kan korsa varandras vägar – och hur långsamt lagen ibland rör sig tills den tvingas göra det.

1973- 74 - 75 och vi killgissar på en koppling till Bollnäs Rättspsyk och ett Amfetaminbeslag i Uppsala 1972.