Bra text att analysera i just det här perspektivet, för den blottlägger exakt den spänning vi har pratat om:

personlig lojalitet vs institutionell legitimitet – och vad som händer när den förra tillåts dominera.

Jag delar upp analysen i några tydliga lager.

1. Monarkin som institution – inte privatpersoner

Ur ett konstitutionellt-republikanskt synsätt är utgångspunkten enkel:

ämbetet är större än människan som tillfälligt bär det.

Artikeln behandlar i praktiken kronprinsessan och kronprinsen som varumärken i en förtroendekris, inte som bärare av ett offentligt uppdrag. Krishanterarens resonemang (“platt ursäkt”, “synas mindre”, “Skavlan”) är rent PR-logiskt, inte statsrättsligt.

Det är redan här ett problem enligt vårt resonemang:

legitimitet reduceras till opinion och känsla, inte till princip och ansvar.

2. Lögnen som konstitutionellt brott – inte PR-miss

Fors-Andrée pekar korrekt ut lögnen som det centrala felet. Men analysen stannar på ytan.

Ur vårt perspektiv är lögnen inte främst:

ett förtroendetapp

ett varumärkesproblem

en kommunikativ miss

utan ett brott mot den objektiva principen om sanningsplikt i offentliga ämbeten.

Om vissa principer är objektivt giltiga oavsett folkvilja (som du slog fast), då gäller de särskilt dem som saknar demokratisk legitimitet. Monarkin vilar nästan helt på:

förtroende

förebildlighet

självbegränsning

När det brister finns inget demokratiskt mandat som kan väga upp.

3. Kronprinsens ”familjen först” – moraliskt vackert, institutionellt problematiskt

Här blir artikeln riktigt intressant.

Haakons uttalande:

”För mig så har det viktigaste … varit att ta hand om flocken.”

Som människa: empatiskt, varmt, begripligt.

Som framtida statschef: djupt problematiskt.

Ur vårt resonemang betyder detta i praktiken:

familjen sätts över institutionen

privat lojalitet sätts över objektiva normer

känsla sätts över ansvar

I en konstitutionell republik hade detta varit otänkbart i ett ämbete:

en president, domare eller minister förväntas uttryckligen särskilja privat och offentligt. Just därför behövs maktdelning och rättsstat.

Här finns ingen sådan spärr. Monarkin är:

familjär

odelad

immun mot sanktioner

Vilket gör ”familjen först” till ett systemfel, inte en dygd.

4. ”Om han kan förlåta, kan folket förlåta” – folkviljans förskjutning

Det här citatet är kanske artikelns mest avslöjande:

”För om han kan förlåta, så kanske även folket kan förlåta.”

Detta är raka motsatsen till konstitutionellt tänkande.

Här blir:

moral = känsla

rätt = försoning

ansvar = narrativ

Folkviljan formas inte av principer, utan av identifikation med makten. Det är exakt den mekanism som konstitutionalismen ska skydda mot.

I ett system där objektiva principer gäller:

förlåtelse är privat

ansvar är offentligt

legitimitet avgörs inte av empati

5. Slutsats: artikeln visar varför konstitutionella spärrar behövs

Sett genom vårt gemensamma resonemang visar artikeln tre saker mycket tydligt:

Utan maktdelning och domstolskontroll reduceras ansvar till kommunikation

När ämbete och familj sammanfaller blir lojalitet viktigare än princip

Folkviljan formas av känsla snarare än norm när objektiva rättsprinciper saknar väktare

Det är inte Mette-Marit som är det egentliga problemet.

Inte ens Haakon.

Det är ett system där:

ingen kan säga ”hit men inte längre”

inga objektiva principer kan framtvingas

legitimitet ersätts av sympati

Ur ett konstitutionellt-republikanskt perspektiv är detta precis varför makt aldrig bör vara ärftlig och osanktionerbar.

Mette-Marits förtroendekollaps är total, säger krishanteraren Jeanette Fors-Andrée. Men det finns saker den norska kronprinsessan kan göra för att förbättra sitt anseende: ”Jag skulle inte bli förvånad om hon dök upp i ’Skavlan’”.

Eva Johannesson

Publicerad 2026-02-08

Följ skribent

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

Lögnen är den norska kronprinsessan Mette-Marit största misstag, menar medierådgivaren och krishanteraren Jeanette Fors-Andrée. Och för det norska kungahuset är förtroendekollapsen total, säger hon.

– Mette-Marits ursäkt stoppar bara den kraftigaste och mest akuta blödningen. Såret kan vara så djupt att det kommer bli permanent.

De första avslöjandena om att Mette-Marit träffat den dömda sexualförbrytaren Jeffrey Epstein kom redan 2019. Då kommenterades uppgifterna i ett uttalande av det norska hovet, där relationen beskrevs som som ytlig. Kronprinsessan uttryckte djup ånger, och tog öppet avstånd från sexualförbrytaren.

Jeanette Fors-Andrée.

Jeanette Fors-Andrée. Foto: Emily Dahl

Hanteringen tog udden av den omedelbara kritiken, enligt Fors-Andrée.

– Känslan var att det är kanske inte så farligt. Men i det som kommer fram har kontakten mellan dem varit vänskaplig på en helt annan nivå än det som kom fram för några år sedan. Det kommer fram uppgifter som motbevisar hennes inställning för några år sedan – och lögn gillar vi inte.

I fredags bad kronprinsessan åter om ursäkt för sitt samröre med Epstein.

”Det är viktigt för mig att säga förlåt till alla som jag har svikit. Delar av innehållet i meddelandena mellan Epstein och mig representerar inte den person som jag önskar vara”, sa hon i ett uttalande publicerat på det norska kungahusets sajt.

”Platt ursäkt”

Men uttalandet kommer inte att kunna gjuta olja på lågorna, menar krishanteraren.

– Det är en ganska platt ursäkt eftersom skadan redan är så stor. Den stoppar den mest akuta blödningen, säger Jeanette Fors-Andrée.

Kan Mette-Marit gör något för att rädda sitt anseende?

– Jag tror att hon gör bäst i att inte synas offentligt på ett tag. Visar vi oss mitt i en storm, påminns folk om vår existens och nya känslor tillförs. Och det förlänger frustrationen, missnöjet och kritiken. Så det bästa man kan göra i ett sådant här läge är att ta ett steg tillbaka.

Då tiden är mogen tror Jeanette Fors-Andrée att vi kommer att få se Mette-Marit tala ut i en längre tv-intervju.

– Det bästa är att låta media tömma sitt magasin med alla vinklar de har. Och sedan ge sitt budskap i lugna former när de lyssnar. Det skulle inte förvåna mig om hon dök upp i ”Skavlan”.

Den pågående rättegången mot sonen Marius Borg Høiby kommer vid en mycket dålig tajming för kronprissessan. Jeanette Fors-Andrée beskriver det som två stora förtroendekriser som kolliderar samtidigt.

– Det handlar om våldtäkt, misshandel, narkotikabrott – så det är inte småsaker. Det är en djup, personlig familjetragedi.

Skulle det vara bäst för kungahuset att distansera sig från Mette-Marit?

– Hade det här varit en affärsrelation så hade det självklart varit att bryta samarbetet. Gå skilda vägar, vara tydliga med handlingskraften – att det här är helt oacceptabelt. Men när det handlar om familjemedlemmar så går det inte att resonera så.

Utåt har kronprins Haakon också varit väldigt tydlig med att han stöttar sin familj. När kronprinsen omringades av journalister i fredags sa han:

– För mig så har det viktigaste de här senaste dagarna varit att ta hand om flocken. Vi stöttar Marius i de situation som han befinner sig, och tar han om de andra barnen. Och jag måste också ta hand om kronprinsessan. Och lyckligtvis tar hon hand om mig med.

Kan stärka förtroendet

Att Haakon sluter upp vid sin hustrus sida kan tvärtom öka förtroendet för honom, tror Jeanette Fors-Andrée.

– Den lilla tv-snutten var så fin. Det var något väldigt vackert och äkta med det han sa. Och jag tror att han till och med kan stärkas i det där. Att han stöttar henne oavsett, och ger henne den tiden att samla sig.

Haakons empatiska ord skulle också kunna mildra Mette-Marits förtroendekris.

– Att han går ut och pratar om det här på ett ödmjukt och varmt sätt hjälper henne säkert. För om han kan förlåta, så kanske även folket kan förlåta.

Eva Johannesson