Keir Starmers tillvaro gick just från illa till mycket värre. Efter premiärministerns katastrofala framträdande i underhuset menar allt fler Labourpolitiker att Starmers dagar är räknade. ”Han är död, död, död”.

Therese Larsson Hultin

Publicerad 2026-02-05

Följ skribent

Kopiera länk

Mail

X

Facebook

Det är inte ofta det passar att dra paralleller mellan Keir Starmer och Nigel Farage, men i det här fallet går det inte att låta bli. I en helt ny dokumentär på BBC får Reformpartiets ledare frågan vad han tycker sämst om med sitt jobb.

– När jag vaknar på morgonen och inser att någon av våra lokalpolitiker har sagt eller gjort något dumt – och så blir det jag som får ta ansvar för det, beklagar sig Nigel Farage.

Byt ut ordet ”lokalpolitiker” mot Labourprofilen Peter Mandelson, och vi kunde lika gärna befinna oss i en av premiärminister Keir Starmers tankar.

För Starmers framträdande i underhuset på onsdagen kommer att gå till historien som en katastrof. Den brittiske premiärministern skulle till sist svara på frågan om han känt till att Peter Mandelsons förbindelse till den numera ökände pedofilen Jeffrey Epstein fortsatt – även efter det att finansmannen dömts för sexbrott 2008. Och om den kunskapen fanns när Mandelson utnämndes till USA-ambassadör för ett drygt år sedan.

– Ja, det gjorde den, svarar Keir Starmer och blinkar kraftigt.

Samtidigt sprider sig ett högljutt ”aaaaahh!!!!” genom parlamentets bänkrader.

– ...och därför ställdes ett antal frågor till honom, fortsätter Starmer och ser så plågad ut att det nästan blir obekvämt att titta på Labourledaren.

Det hjälper inte att Starmer vid upprepade tillfällen kallar Mandelson för en ”lögnare” som ”bedragit vårt land, det här parlamentet och mitt parti”. Inte heller att premiärministern konsekvent säger just ”Mandelson” och inte ”Lord Mandelson” som den formella titeln lyder – en tydlig markering i det klassbesatta Storbritannien. Eller att han för den delen låter meddela att det nu tas fram lagstiftning för att den sparkade Peter Mandelson ska kunna fråntas sitt lordskap.

Att Downing Street valde att skicka Mandelson till USA – trots att de kände till den fortsatta Epstein-kopplingen och trots att mannen som i medier dubbats till ”the Prince of Darkness” tvingats bort från två ministerposter tidigare – blev helt enkelt för mycket för många Labourparlamentariker.

En anledning till att Peter Mandelson skickades till USA, var att han ansågs ha bra handlag med Donald Trump.

En anledning till att Peter Mandelson skickades till USA, var att han ansågs ha bra handlag med Donald Trump. Foto: Evan Vucci/AP

Brittiska medier är nu fulla av anonyma sågningar av Starmers framträdande, med uttryck som ”Starmageddon”, ”car crash” och ”shit show”. Vänstertidningen New Statesman konstaterar att ilskan i partiet är så stor att den kan ”visa sig dödlig” för Starmer. Något en parlamentariker understryker med ett avgångskrav och ett ”han är slut”.

Till tidningen Politico säger en annan ledamot att ”han är död, död, död”.

Det hela förvärrades dessutom av att Torypartiet krävde att regeringen lägger alla handlingar om fallet på bordet. Något som Starmer försökte slingra sig ur genom att säga ”ja”, men att det inte skulle gälla dokument som rör ”nationens säkerhet”.

Ett upplägg som Labours egna parlamentariker inte gick med på.

Istället organiserade Angela Rayner – Starmers före detta vice premiärminister som fick avgå efter en skandal i höstas där hon undlåtit att betala fastighetsskatt – ett uppror mot Downing Street. Rayners förslag innebär att handlingarna nu ska granskas av en särskild kommitté innan de släpps, och att det inte blir hos regeringen som avgörandet ligger.

Det beskrivs av vissa som en kupp, och en hämnd mot Starmer, samtidigt som det spekuleras i att hon tagit ett första steg mot att utmana honom om ledarskapet.

Det är hon inte ensam om att fundera på i sådana fall. Borgmästaren i Manchester, Andy Burnham, har de senaste veckorna sagts ligga i startgroparna för att utmanövrera premiärministern. Och Starmers företrädare Jeremy Corbyn sa till Sky News på onsdagskvällen att Labourledaren kunde komma att utmanas innan lokalvalen i maj.

För det flyter blod i vattnet runt Keir Starmer. Redan innan onsdagens magplask var han Storbritanniens mest impopuläre premiärminister i modern tid. En mätning från slutet av januari, av Ipsos, visar att 77 procent av de tillfrågade är missnöjda med hur Starmer sköter sitt jobb. Bara 15 procent uppger att de är nöjda. Siffror som inte ens Margaret Thatcher var i närheten av på sin tid.

Therese Larsson Hultin