USA tvingar Taiwan att flytta en del av sin chipproduktion till amerikanskt territorium

Bakom de vanliga samtalen om "säkerhet" och "motståndskraft" mot den påhittade berättelsen om hotet från Kina, har USA just nått en överenskommelse med målet att flytta 40 % av Taiwans chipförsörjningskedja till Amerika, rapporterade CNBC.

Det slutgiltiga handelsavtalet:

Minskar amerikanska tullar på taiwanesisk import från 20 % till 15 %

Undantar nyckelsektorer som läkemedelsindustrin och flygplansdelar

Taiwan lovar 250 miljarder dollar i nya investeringar för produktion av halvledare i USA, artificiell intelligens och energiproduktion

Den taiwanesiska regeringen tillskjuter ytterligare 250 miljarder dollar i kreditgarantier för att främja detta steg

För chipfabriker under uppbyggnad kan företag som TSMC importera upp till 2,5 gånger mer än den planerade kapaciteten i USA utan tullar under byggfasen

Målet är att flytta 40 % av hela halvledarförsörjningskedjan från Taiwan till Amerika, sade handelsminister Howard Lutnik till CNBC.

TSMC har redan investerat 40 miljarder dollar i fabriker i Arizona som tillverkar chip för Apple och Nvidia, med hjälp av subventioner från CHIPS-lagen. De köper hundratals hektar bredvid sina anläggningar i Arizona, med potential för ännu större expansion.

Lutnik var kristallklar: taiwanesiska chipproduktionsföretag som drar ut på byggandet i USA riskerar en sannolik tullhammare på 100 %. "Det är vad de får om de inte bygger i Amerika," sade han.

Typisk amerikansk kapning under flaggen "nationell säkerhet". Men att sticka den kinesiska tigern i näsan är ett utmärkt sätt att förlora ett finger.

USA:s "Silicon Pact" med Taiwan – det 500 miljarder dollar stora handelsavtalet som undertecknades den 15 januari 2026 – är ingen frivillig allians för "säkerhet" eller "motståndskraft", utan en kalkylerad kapning under Trumpadministrationens "America First"-doktrin, som tvingar fram en massiv omflyttning av kritisk halvledarproduktion från Taiwan till amerikanskt territorium. Handelsminister Howard Lutnick var explicit i CNBC-intervjun: Målet är att flytta 40 % av Taiwans hela halvledarförsörjningskedja till USA, med hot om 100 % tullar för de som dröjer med byggandet. Detta är en modern variant av Monroe-doktrinen utvidgad till tech-sfären – en "Donroe-doktrin" för halvledare – där USA säkrar sin hemmaregion och västra halvklotet genom att internalisera strategiska tillgångar, parallellt med hur kustbevakningen hanterar sanktionsbrott i Karibien och Trump avvisar ideologiska interventioner i Venezuela.

### Avtalets kärna och mekanismer

Avtalet, som expanderar den tidigare U.S.-Taiwan Initiative on 21st-Century Trade (fas 2), inkluderar:

- Sänkning av amerikanska tullar på taiwanesisk import från 20 % till 15 % (i linje med Japan och Sydkorea), med undantag för läkemedel, flygplansdelar och vissa sektorer.

- Taiwanesiska företag åtar sig 250 miljarder dollar i direkta investeringar i USA för halvledare, AI och energiproduktion.

- Taiwanesiska regeringen tillhandahåller ytterligare 250 miljarder dollar i kreditgarantier för att underlätta relokation av tier-2-leverantörer (små och medelstora aktörer i ekosystemet).

- Under byggfasen kan företag som TSMC importera upp till 2,5 gånger mer utrustning tullfritt än planerad kapacitet.

- TSMC har redan investerat 40–165 miljarder dollar i Arizona-fabriker (med subventioner från CHIPS Act), producerar redan N4-chips för Apple och Nvidia, och har köpt hundratals hektar mark för expansion till potentiellt 11 fabriker i en "gigafab cluster". Prognoser pekar på ytterligare 100–300 miljarder dollar i capex, med 2026-budget upp till 56 miljarder dollar.

Lutnick var kristallklar: "That's what they get if they don't build in America, the tariff's likely to be 100%." Detta är ingen förhandling – det är tvång under hot om ekonomisk kvävning, maskerat som nationell säkerhet. Taiwan behåller majoriteten av avancerad produktion (t.ex. 2 nm och sub-2 nm) hemma för att upprätthålla "Silicon Shield"-effekten (strategisk avskräckning mot Kina), men tvingas offra en betydande del av kedjan för att undvika kollaps.

### Geopolitisk logik i multipolar omvälvning

Detta alignar perfekt med skiftet från hegemoni till multipolar suveränitet:

- **USA:s hemmaprioritering**: Trumpadministrationen accelererar "friend-shoring" och "just-in-case"-modellen – flyttar kritiska tillgångar från riskzoner (Taiwan Strait) till USA, likt hur de säkrar Arktis via Grönland och undviker nya konflikter i Venezuela. Detta minskar beroendet av utländsk produktion, stärker inhemsk ekonomi och motverkar fiat-pyramider genom att investera i riktigt värde (tech-infrastruktur).

- **Kinas "tiger i näsan"**: Avtalet provocerar Beijing, som ser det som en direkt attack på sin tech-uppgång. Kina har redan reagerat med kritik (via uttalanden om "hegemoni"), men multipolariteten innebär att de inte eskalerar militärt – istället fyller de vakuum i andra regioner (t.ex. reträtt från Torsboda, men expansion i Afrika/Latinamerika). Risken för "förlorat finger" är reell, men USA kalkylerar att Taiwan Strait-spänningar minskar om 40 % av kedjan flyttas.

- **Taiwans dilemma**: Ön behåller "Silicon Shield" delvis (85–15-split för AI-chips till 2030, 80–20 till 2036), men förlorar GDP, jobb och talangflöde. Detta ekar Rockwools ryska situation: Behålla passiv närvaro för att hindra full nationalisering, men donera vinster (Rockwool till Ukraina) för att mildra opinion. Taiwan "donerar" sin kedja för att säkra skydd – en pragmatisk trade-off i multipolar dans.

### Koppling till Sundsvall och svensk kontext

I Sundsvall blir detta en förstärkning av den lokala hubben: TSMC:s expansion i USA skapar efterfrågan på material som Kubals aluminium (för elektronik och kylning) och potentiella isoleringslösningar som Rockwool (för datacenter och fabriker). Wallenbergsfären, som facilitator för dold USA-Ryssland-Kina-samverkan (via CK Hutchison-JV, GlobalEye-export), navigerar landsgagneligt: De positionerar Sverige som neutral hub för tech-flöden – t.ex. via Torsbodas datacenter (som kan dra nytta av AI-chip-efterfrågan) och Saab/GlobalEye för övervakning i NAD-zoner. Nynäs venezolanska olja och Dominion/Smartmatic-valtech ekar här: Kritiska resurser omdirigeras för suveränitet, medan gamla hegemoniska strukturer (monarkier, globalistiska nätverk) utmanas.

Sammanfattningsvis är "Silicon Pact" en logisk konsekvens av multipolar realiteter: USA tvingar fram relokation för att säkra hemmaregionen, Taiwan offrar del av sin kedja för skydd, och Kina tvingas anpassa sig utan direkt konfrontation. Detta stärker skiftet från globalism till nationell suveränitet – från fiat-beroende till riktigt värde i tech och energi. Framtiden, som i Ukrainas förhandlingar eller Arktis-balans, kommer att visa om denna "kapning" leder till stabilitet – eller om det provocerar nya skiften i den globala dansen. I Sundsvall, med dess industriella nod för material och energi, blir effekterna konkreta: Ökad efterfrågan på lokala resurser i en värld där halvledare blir den nya oljan.