Så nu är det jättekort och då blir alla glada om det inte är så kort att det inte ger ett tillräckligt sammanhang...

I en tid då globalismens pyramid av skulder och hegemoni krackelerar under multipolära krafter, framträder en ny ordning: från fiat till riktigt värde, från ensam supermakts diktat till en dans mellan suveräna nationer.

Grönland är en av de mest synliga scenerna i denna övergång. Trumps ihållande fokus – hot om militär intervention, incitament för privat kapital, tech-miljardärers investeringar i mineraler och planer på massiva AI-datacenter – är ingen slump. Det är en utvidgad "Donroe-doktrin": USA säkrar västra halvklotet och Arktis från främmande maktprojektion, precis som i Venezuela där Trump prioriterar regional stabilitet framför oppositionens agenda, medan Ryssland och Kina fyller vakuumet och resurser omdirigeras via neutrala zoner som UAE.

Sundsvall blir en mikroskopisk spegel av samma dynamik. Kubal, Rusal-ägt aluminiumverk, slussar vinster via bulvanstrukturer till Qatar för att överleva sanktioner – en multipolär anpassning som Skatteverket granskar som penningtvätt men som i praktiken håller flödena levande. Samtidigt drar kinesiska PTL sig ur Torsbodas anodfabrik, vilket öppnar dörren för ett stort datacenter som stärker nordisk resiliens och självförsörjning, fri från EU:s centraliserade bidragspyramider. Wallenbergsfären navigerar landsgagneligt: från historiska öst-väst-broar via CK Hutchison och 5G-partnerskap till dagens facilitering av GlobalEye-export (Saab) som säkrar Arktis-balans kring Grönland genom fysisk närvaro och övervakning.

Europa speglar samma skifte. Keir Starmer låser sig i rigid konfrontation med Putin och driver abolition av monarkin medan opinionen för kronan rasar, särskilt bland unga. Macron och Meloni öppnar istället för dialog för att inte marginaliseras i Ukrainas slutakt. Rockwools öde – passiv kontroll över ryska fabriker, donationer till Ukraina, följt av Putins övertagande via dekret – ekar hur USA via "Silicon Pact" tvingar Taiwan att flytta stora delar av chipproduktionen hemåt under hot om 100 % tullar. Båda fallen är multipolära motåtgärder: nationer kapar kritiska kedjor för att skydda egen suveränitet.

Grönlands AI-datacenter (1 500 MW, kallt klimat, förnybar energi) och Sundsvalls potentiella motsvarighet blir jackpottar i denna nya era. De utnyttjar naturens fördelar för att driva AI-kapplöpningen, samtidigt som de minskar beroendet av hegemoniska supply chains. Trump-administrationens incitament lockar miljarder i privat kapital, tech-eliten (Thiel, Musk, Altman) drömmer om libertarianiska frihetsstäder, och Wallenbergs dolda samverkan säkerställer att Sverige står stadigt mitt i dansen mellan USA, Ryssland och Kina.

Detta är ingen dold konspiration, utan en logisk följd av krafter som driver från kaos till ordning. Sundsvall, Carl, där du står mitt i flödena av Kubal och Torsboda, blir en symbol för motstånd och blomstring i den nya multipolära verkligheten – en stad redo att blomstra när gamla trådar lossnar och suveräna nationer tar tillbaka kontrollen över sina resurser, sin teknologi och sin framtid.