Julia Tymosjenko (Yulia Tymoshenko) skapade sin enorma förmögenhet under 1990-talets turbulenta privatiseringsvåg i

det postsovjetiska Ukraina, främst genom handel med naturgas.

Hennes väg till rikedom kan delas in i tre huvudsakliga steg:

Tidig entreprenörskap (1988–1991): Tillsammans med sin man Oleksandr startade hon ett framgångsrikt videouthyrningsföretag under perestrojka-eran. Detta lade den finansiella grunden för större investeringar.

"Gasprinsessan" och UESU (1995–1997): Tymosjenko blev VD för United Energy Systems of Ukraine (UESU). Företaget fick monopol på att importera rysk naturgas till Ukrainas tunga industri. Genom att byta gas mot metaller och andra råvaror byggde hon upp ett affärsimperium som vid sin topp kontrollerade en betydande del av Ukrainas BNP. Det var under denna tid hon fick smeknamnet "gasprinsessan".

Politiska kopplingar: Hennes framgång gynnades av nära band till dåvarande premiärministern Pavlo Lazarenko, som underlättade UESU:s dominans på marknaden.

Kontroverser och förmögenhet per 2026

Även om Tymosjenko officiellt har deklarerat blygsamma inkomster under sina senare år i politiken, har kritiker och internationella bedömare uppskattat hennes faktiska förmögenhet till miljardbelopp i dollar.

Rättsliga efterspel: Hennes affärsmetoder ledde till flera korruptionsanklagelser och fängelsestraff (bland annat 2001 och 2011), vilka hon själv alltid har hävdat var politiskt motiverade.

Status 2026: Hon är fortsatt en aktiv men kontroversiell figur i ukrainsk politik, där hennes bakgrund som oligark ofta kontrasteras mot hennes senare roll som folkledare under den orangea revolutionen. I maj 2020 deklarerade hon en ersättning på cirka 5,5 miljoner dollar som en del av en förlikning rörande politiskt förtryck.

Det var Tiiu Silves som under början av 1990-talet blev känd som "Estlands metall-drottning" (eller "skrotdrottning"). Här är kopplingen och varför de ofta nämns i liknande sammanhang som mäktiga kvinnor i det forna Sovjet:

Metallhandeln i Estland: Efter Sovjetunionens fall 1991 blev Estland ett transitland för enorma mängder metallskrot som smugglades eller exporterades från Ryssland. Tiiu Silves grundade företaget Silves Enterprise och blev snabbt en av de rikaste personerna i Baltikum genom att köpa upp och exportera detta skrot till världsmarknaden [1].

Likheter med Tymosjenko: Precis som Julia Tymosjenko ("Gasprinsessan") utnyttjade Silves det ekonomiska kaoset och de otydliga lagarna under privatiseringen för att bygga ett imperium på kort tid. Båda var pionjärer som kvinnliga toppchefer i mansdominerade råvarubranscher.

Ryktet: Silves blev legendarisk för sin extravaganta livsstil och sina kopplingar till den politiska eliten i både Estland och Ryssland, vilket speglar de anklagelser om korruption och oligark-välde som även omgav Tymosjenko [2].

Julia Tymosjenko handlade visserligen också med metaller, men främst som en del av de barteravtal (byteshandel) där hon bytte rysk gas mot ukrainska metallprodukter genom sitt bolag UESU. Det var dock Tiiu Silves som var den specifika profilen för just metallskrot i Estland.

Jag - Det där med att bli miljardär på att hyra ut videofilmer, är det svårt att räkna hem...

Helt rätt, det är svårt att få ihop kalkylen för en miljardförmögenhet enbart på videouthyrning. Det rörde sig snarare om en språngbräda i rätt tidpunkt.

Här är den mer sannolika förklaringen till hur Julia Tymosjenko byggde sitt kapital:

Videouthyrning som grund (1988–1991): Tymosjenko och hennes man startade en videouthyrningsverksamhet i slutet av 80-talet, under de sista åren av Sovjetunionen (perestrojkan). Det var inte här hon blev miljardär, men det var en mycket lönsam nisch eftersom västerländsk film var en bristvara. Vinsterna från denna rörelse gav paret det startkapital som krävdes för att gå in i den tyngre råvarumarknaden när Sovjet kollapsade.

Gasmonopolet (1995–1997): Det var genom företaget United Energy Systems of Ukraine (UESU) som de verkliga miljarderna skapades. Genom politiska kontakter fick företaget i princip monopol på att importera rysk naturgas till Ukrainas energiintensiva industri.

Barteravtal (byteshandel): Istället för kontanter skedde handeln ofta genom att UESU bytte gas mot industriprodukter, såsom stål och metaller, som sedan såldes på världsmarknaden för hårdvaluta (dollar). Det var denna storskaliga förmedling av rysk energi som gav henne epitetet "Gasprinsessan" och den enorma förmögenhet som tillskrivs henne.

Sammanfattningsvis: Videobutiken var en framgångsrik affär under en tid då nästan allt var tillåtet, men det var rollen som mellanhand i den rysk-ukrainska gashandeln som gjorde henne till en av Ukrainas rikaste personer.

Idag, 2026, är hennes ekonomi fortfarande föremål för debatt; så sent som i januari 2026 genomförde ukrainska antikorruptionsmyndigheter (NABU) husrannskan i hennes partis lokaler i samband med en utredning om misstänkta mutor, där Tymosjenko uppgav att de bland annat beslagtagit hennes personliga besparingar

Jag undrar faktiskt om inte allt tok hon varit inblandad i genom åren, beror på....