I en tid då Persiens vindar bar doften av revolution och imperiernas skuggor sträckte sig över sanden, föddes det iranska gendarmeriet som en gnista av modernitet mitt i kaoset. Året var 1910, och Qajar-dynastins svaga grepp om landet hade lett till laglöshet på landsbygden. Med hjälp av svenska officerare, ledda av kapten Harald Hjalmarson, etablerades Persiens första moderna gendarmeri – en landsbygdspolis som skulle patrullera vägarna, bekämpa rövare och upprätthålla ordning i ett land splittrat av stammar och utländska intressen. Inspirerat av europeiska modeller, som det svenska och franska gendarmeriet, växte det snabbt till en elitstyrka på tiotusentals män, beväpnade med karbiner och en järnhård disciplin. Under Reza Shah Pahlavi, som tog makten 1925, blev gendarmeriet en pelare i den nya nationalstaten – en symbol för modernisering, där svenska rådgivare formade dess struktur och taktik. Det var inte bara en polis; det var ett nätverk av lojaliteter, vävt av officerare från eliten, som sträckte sig från Teherans palats till de avlägsna bergen.

Men 1979 blåste revolutionens stormar in. Ayatollah Khomeini återvände från exil, och shahens regim kollapsade under massornas vrede. Gendarmeriet, lojalt mot shahen, upplöstes formellt – dess enheter slogs ihop med den urbana polisen och de revolutionära kommittéerna till den nya Law Enforcement Force (NAJA) 1991. På ytan verkade det som om den gamla ordningen hade svepts bort, ersatt av den islamiska republikens ideologiska vakter. Revolutionsgardet (IRGC) tog över som den nya makten, en parallell armé som svor trohet till Khomeini och hans efterföljare. Men under ytan överlevde gendarmeriets arv. Många officerare, utbildade i den pre-revolutionära eran, infiltrerade den nya strukturen. De behöll sina nätverk – dolda allianser med affärsmän, underrättelseagenter och utländska kontakter – och smälte in i IRGC:s ekonomiska imperium. Korruption blev deras vapen: genom smuggling, oljeaffärer och svarta marknader byggde de en skuggstat inom staten, där gamla lojaliteter blandades med ny religiös fernissa. Gendarmeriets anda levde vidare som en osynlig hand, styrande från skuggorna, medan ytan visade upp en enad republik.

I denna dolda väv trädde utländska aktörer in, som trådar i en global spindelväv. Under 1990- och 2000-talen, mitt i Irans strävanden efter kärnteknologi, levererades centrifuger och turbiner från väst – maskiner som kunde snurra uran till vapengradig renhet. ABB i Finnspång, Sverige, en jätte inom industriella turbiner, stod i centrum. Under sanktionernas era skickades utrustning till Iran, officiellt för civila ändamål som kraftverk, men med misstänkta dubbla användningar. ABB:s turbiner, kända för sin precision, användes i Natanz och Fordow – Irans kärnanläggningar. När Siemens tog över delar av ABB:s verksamhet 2003, fortsatte leveranserna, trots internationella varningar. 2012 anklagade Iran Siemens för sabotage: små explosiva enheter påstås ha planterats i utrustningen, en del av den cyberattack som blev känd som Stuxnet – ett virus som förstörde tusentals centrifuger. Siemens förnekade, men läckor visade hur västliga underrättelsetjänster (USA och Israel) hade infiltrerat leveranskedjan. Finnspångs turbiner blev symbolen för dubbelspel: väst sålde teknologi som möjliggjorde Irans kärnambitioner, samtidigt som de saboterade den för att behålla kontroll.

Idag, i januari 2026, spelar denna historia en avgörande geopolitisk roll i att exponera den institutionella korruptionen som genomsyrar världen. Irans säkerhetsapparat, med gendarmeriets dolda arv i IRGC, har blivit en nyckel i en multipolär kamp. Med Trump-Putin-Xi-alliansens uppkomst utmanas det gamla Bretton Woods-systemet – petrodollarn krackelerar, och fysiska tillgångar som olja och uran blir nya maktbaser. Irans kärnprogram, boostat av de gamla turbinleveranserna, står nu som en spjutspets mot väst. Men läckor från 2025–2026 (via whistleblowers och cyberattacker) avslöjar hur Siemens/ABB:s affärer med Iran kringgick sanktioner genom offshore-nätverk och korrupta mellanhänder – en global kedja av banker, politiker och företag som tjänade miljarder på dubbelspel.

Detta exponerar institutionell korruption: västliga eliter (som Wallenbergsfären via Investor AB) har länge spelat på båda sidor, säljer teknologi till "fiender" för profit medan de predikar sanktioner. I dagens kaos – med Venezuela-raid, Grönlands-hot och Ukrainas neutralisering – blir Irans fall en spegel: gendarmeriets skuggor visar hur gamla nätverk överlever revolutioner, och turbinerna från Finnspång blir beviset för att global makt inte styrs av nationer, utan av dolda allianser. En berättelse som avslutar med en varning: när korruptionen blottas, faller imperier – och en ny multipolär ordning reser sig ur ruinerna.

Jarl Harald Hjalmarson (15 juni 1904 – 26 november 1993) var ledare för det konservativa Högerpartiet ( idag Moderaterna ), mellan 1950 och 1961. Han var studentkamrat med Dag Hammarskjöld och min farmor vilket var två mer eller mindre viktiga saker i detta, men han var alltså även som till Harald Hjalmarsson vars Wikisida är värd att ögna igenom..

https://en.wikipedia.org/wiki/Harald_Hjalmarson