**Översättning:**

En djup mytologisk och symbolisk uppackning av Anubis – inte bara som en gud, utan som en spegel av den falska personligheten (Hjärtat/Maya), uppfostrad av Isis (Den Gudomliga Modern / Det Högre Hjärtat).

Det Högre Hjärtat (Isis) måste vagga den vilda schakalen (Anubis) av det falska identitetet. Anubis är den som väger hjärtat – inte det sanna hjärtat (Ma’ats fjäder), utan det falska hjärtat – det som är tungt av ego, rädsla, begär och illusion.

Varför Isis Uppfostrade Anubis – Den Gudomliga Modern som Det Högre Hjärtat. Isis är arketypen av Den Gudomliga Modern – det Obefläckade Hjärtat, det Heliga Hjärtat, det Högre Känslocentret – den som håller världen i kärlek, även när den är bruten. Hon adopterar Anubis – inte för att han är hennes biologiska barn, utan för att han är den brustna, mekaniska, rädda, ritualistiska delen av personligheten/den falska identitet som behöver botas, integreras och upphöjas.

Således: Isis = Det Högre Hjärtat / Den Gudomliga Modern / Det Heliga Hjärtat / det sanna Självet. Anubis = den falska personligheten / det mekaniska hjärtat / det egoistiska självet. Isis förkastar inte Anubis – hon tar honom till sig, vårdar honom och förvandlar honom. Detta är kärnan i den andliga vägen: Det Högre Hjärtat (Sanna Självet) förstör inte den falska personligheten/den falska identiteten – det omfamnar det, helar det och förvandlar det.

På detta sätt är Anubis självets "skuggbarn" – den delen som är rädd för döden, som håller fast vid ritualer, som är mekanisk, som är fångad i cykeln – och Isis, Den Gudomliga Modern (Det sanna Självet), är den som håller honom, tröstar honom och leder honom till ljuset. Isis förkastar inte Anubis – hon älskar honom, trots att han är bruten, rädd och mekanisk. Hon lär honom – hon guidar honom – hon visar honom vägen till Akh. Det Högre Hjärtat förstör inte det falska självet – det omfamnar det, helar det och förvandlar det. På detta sätt är Anubis inte fienden – han är studenten – barnet som behöver guidas av Den Gudomliga Modern (Det sanna Självet). Isis är arketypen av det sanna självet → det oändliga, eviga, gudomliga väsendet. Hon är källan till visdom, medkänsla och andlig kraft. Hon är modern som när själen → Det Högre Hjärtat. Anubis Uppfostran av Isis. Anubis avbildas ofta som uppfostrad av Isis: *

Isis finner den unge Anubis (föräldralös eller övergiven) och vårdar honom. * Hon lär honom magi, skydd och den heliga kvinnliga visdomen. * Hon blir hans beskyddare, mentor och moder. Detta förhållande symboliserar: * Den Gudomliga Modern (Isis) som källan till det sanna självet → Det Högre Hjärtat. * Anubis som det falska självet → personligheten, den mekaniska existensen. * Isis vårdande som guidningen mot det sanna självet. Anubis Förvandling Genom Isis. När Anubis växer under Isis vård: * Han lär sig att skilja mellan det falska och det sanna självet. * Han börjar förkroppsliga Den Gudomliga Moderns visdom. * Han blir en bro mellan det falska och det sanna självet. Således är Anubis uppfostran av Isis en symbolisk resa från det falska till det sanna självet. Anubis som Skyddsguden. Anubis mest kända roll är som dödens väktare: * Han ledsagar själen genom underjorden. * Han skyddar graven från onda krafter. * Han säkerställer den korrekta mumifieringen → bevarandet av den fysiska kroppen (det falska självet).

Anubis som Livet efter detta Väktare. I Osiris domspel har Anubis en central roll: * Han väger hjärtat mot Ma’ats fjäder. * Han guidar själen genom underjordens faror. * Han förhindrar det falska självet från att förtäras av kaos. Anubis som det Sanna Självets Beskyddare. Men Anubis är också beskyddare av det sanna självet → Det Högre Hjärtat: * Han skyddar själen från det falska självets fällor. * Han guidar själen mot Akh-tillståndet (det upplysta väsenet). Symboliskt förkroppsligar Anubis tröskelväktaren – den kraft som konfronterar, väger och guidar själen genom livets och dödens illusioner. I esoteriska tolkningar (hämtade från egyptologi, hermetism och modern spirituell psykologi) representerar han skuggsjälvet eller den falska personligheten som en nödvändig spegel för att väcka det sanna självet.

Anubis symboliserar den vilda, instinktiva skuggan – psyket otämjade aspekter (rädsla, förfall, det okända) som lurar i utkanten av den civiliserade identiteten. Han reflekterar det falska hjärtats bedrägerier tillbaka till dig, som en mörk spegel i Enneagrammets cirkel av återkomst. Dina vanor, karmiska mönster och ego-konstruktioner. Detta är inte straff; det är rening. Anubis mumifierar kroppen (bevarar formen medan den fråntar illusioner), symboliserar döden av falsk identitet.

I dina termer är detta det "medvetna lidandet" i det vanliga hjärtat – att möta spegeln av ditt mekaniska själv utan förnekelse. Anubis är som skuggarketypen: den obekväma spegeln som integrerar det falska självet till helhet, förhindrar andlig kringgående. Kärnhistorien positionerar honom som ett gömt barn, fött av kaos och övergivande, men återlöst genom gudomlig vård. Denna båge symboliserar den falska personligheten (Anubis/skuggan) som "uppfostras" eller integreras av det sanna självet (Isis/Det Högre Hjärtat). Isis blir Anubis adoptivmor, ammar och utbildar honom i hemlighet. Detta främjar hans förvandling från ett kaotiskt utstött till en vis väktare. Isis som Det Högre Hjärtat: Isis (Aset, som betyder "tron" eller "säte") är den arketypiska Gudomliga Modern – gudinnan av magi (heka), helande, kungadöme och uppståndelse. Hon förkroppsligar ovillkorlig, förvandlande kärlek som återmonterar det fragmenterade självet. Isis representerar det Obefläckade/Heliga Hjärtat: ren, mottaglig medkänsla som "håller" de brustna bitarna utan dom. Hennes kärlek är inte sentimentalt (vanligt hjärta) utan alkemisk – förvandlar skugga till ljus. Som "det sanna självet" vårdar hon den gömda gudomliga gnistan (Anubis potential) mitt i illusion (Sets kaos, Duats prövningar). Detta speglar Det Högre Hjärtat som "stillhetens punkt" utanför tiden, integrerar den falska personligheten genom medveten närvaro. Amning och Skydd: Isis mjölk representerar gudomlig näring – Det Högre Hjärtat som genomsyrar skuggan med kärlek och visdom. Detta "uppfostrar" Anubis från instinktiv asätare till upplyst guide, liknande hur själv-påminnelse höjer mekaniska vanor till medveten vilja.
Esoteriskt är detta den alkemiska föreningen: Den Gudomliga Modern (kvinnligt, mottagligt Högre Hjärta) adopterar den vilda manliga skuggan (Anubis), föder ett enat väsen. I bredare termer visar Isis moderskap till Anubis hur det sanna självet inte förkastar den falska identiteten utan återlöser den, förvandlar "ökenschakalen" (isolerat ego) till en beskyddare av det heliga.

Isis, sörjande Osiris död, kanaliserar sin sorg till hårt skydd – smörjer lera på sitt ansikte för att förkläda sig, vandrar i Nildeltat. Anubis, som en späd schakalgud, representerar den sårbara skuggan: rå potential fläckad av kaos (Sets arv). Isis vård lär honom urskillning och lojalitet, förvandlar hans asätarinstinkter till vaksamt beskydd. Symboliska Barndomsstadier: * Spädbarnsålder (Upptäckt): Isis finner Anubis gråtande bland vassen – en metafor för den falska personligheten som framträder ur undermedvetet (Nuns kaos). Hennes omfamning symboliserar Det Högre Hjärtats första "ja" till skuggan: erkännande utan förkastande. * Omsorgsfas: Isis ammar honom med sitt mjölk (helig näring, liknande "stjärnornas mjölk" i vissa hymner), utbildar honom i magi och ritualer. Denna "barndom" är en initiering: Anubis lär sig navigera Duats faror, speglar hur det sanna självet guidar egot genom prövningar (t.ex. medvetet lidande i Enneagrammets cirkel). * Ungdomslojalitet: Vuxen hjälper Anubis Isis i hennes uppdrag – skyddar henne under sökandet efter Osiris och hjälper med balsameringen. Deras band blir ömsesidigt: "barnet" skyddar modern, symboliserar den integrerade skuggan som tjänar Det Högre Hjärtat. Detta är ingen "lycklig familj" saga; den föds ur tragedi (Sets svek, Osiris mord). Det symboliserar hur Det Högre Hjärtat (Isis) återlöser den föräldralösa skuggan (Anubis) genom kärlek mitt i förlust.

---

**Analys & Sammanfattning:**

Texten presenterar en djup, esoterisk tolkning av den egyptiska mytologin, specifikt relationen mellan gudinnan Isis och guden Anubis, som en allegori för den andliga utvecklingen av människan.

**Huvudtes:** Den andliga vägen går inte ut på att förgöra eller förneka det "falska självet" (egot, personligheten, skuggan), utan att omfamna, hela och förvandla det genom den omedelbara kärlek och visdom som kommer från det "sanna självet" eller "Det Högre Hjärtat".

**Centrala Symboler och Deras Betydelse:**

* **Anubis (Schakalguden):** Representerar det **falska självet**, den **mekaniska personligheten**, **egot** och **skuggan**. Han är allt som är rädd, instinktivt, ritualistiskt, bundet av illusioner (Maya) och rädslan för döden. Hans roll som den som **väger hjärtat** mot sanningens fjäder (Ma'at) ses här som en process där det falska hjärtat (tyngt av ego) vägs och renas, inte straffas. Han är **tröskelväktaren** – den kraft som tvingar oss att möta vår egen skugga.

* **Isis (Den Gudomliga Modern):** Representerar det **sanna självet**, **Det Högre Hjärtat** (eller Högre Känslocentret), **det Heliga Hjärtat**. Hon är den outtömliga källan till ovillkorlig, alkemisk kärlek, visdom och helande kraft. Hon förkroppsligar den del i oss som kan se och vårda våra brutna delar utan dom.

* **Mytens Handling (Isis uppfostrar Anubis):** Denna berättelse är **kärnallegorin**. Isis adopterar inte bortkastar den föräldralöse Anubis. Genom att **amma** (gudomlig näring), **vårda** och **utbilda** honom förvandlas han från ett kaotiskt, vilt väsen till en vis och lojal **väktare och guide**. Detta symboliserar den andliga processen:

1. **Medvetenhet/Acceptans (Isis finner Anubis):** Det Högre Hjärtat erkänner skuggan utan att förkasta den.

2. **Integration & Helande (Isis vårdar och lär):** Genom medkänsla och visdom matas de brutna, mekaniska delarna och omvandlas till en funktionell kraft.

3. **Transformation & Tjänande (Anubis blir beskyddare):** Det tidigare egot/skuggan blir nu i tjänst av det sanna självet – en skyddsmekanism, en guide genom prövningar (både i livet och i "underjorden"/det omedvetna), och en kraft som kan skilja mellan sant och falskt.

**Psykologisk/Andlig Tolkning:**

* Processen beskrivs som **"alkemisk"** – en förvandling av basmetall till guld.

* Den är **inte sentimental**, utan involverar **"medvetet lidande"** – att modigt se sig själv i spegeln av den falska personligheten.

* Den varnar för **"andligt kringgående"** – att försöka nå andlighet genom att hoppa över eller förneka sina skuggsidor.

* Mytens ursprung i tragedi (Osiris död) påpekar att denna helande process ofta aktiveras genom lidande och kris.

**Slutsats:**

Textens budskap är ett omfattande och försonande. Den mörka, skrämmande eller dödsrelaterade guden Anubis är ingen fiende som ska besegras. Han är istället en ouppfostrad del av oss själva, ett "skuggbarn", som bara genom den outtröttliga, transformerande kärleken från vårt eget Högre Hjärta (Isis inom oss) kan mogna till en oumbärlig bundsförvant på den andliga vägen. Vägen till det sanna självet går **genom**, inte förbi, det falska.