Med detta ytterligare och fundamentala antagande – att hela det globala **valutafinansiella systemet är aritmetiskt dysfunktionellt på grund av sitt eviga tillväxtkrav** – får vår analys ett fullständigt paradigmsskifte. Vi lämnar nu diskussionen om isolerade politiska händelser och ser på strukturella sprickor i systemet självt.

### Analys med tillägget: Systemets aritmetiska dysfunktionalitet

Detta perspektiv (som ofta förknippas med ekologisk ekonomi, resource-based teorier eller post-growth-tänkande) innebär att systemets design kräver exponentiell tillväxt för att upprätthålla skulder, räntor och finansiell stabilitet, vilket är oförenligt med en planet med ändliga resurser. Den inneboende kontradiktionen leder till systemiska kriser, ökande instabilitet och slutligen kollaps.

#### 1. **Den amerikanska "lösningen" som ett symptom på kollapsen**

* Att lägga FED under Treasury, skriva av 80% av skulden och riva IRS är i detta ljus **inte en rationell reform, utan en desperat, sistahands-systemreset** när den aritmetiska dysfunktionen nått en bräckpunkt. Det är ett försök att "starta om" systemet genom politisk dekret när de matematiska verktygen (kvantitativa lättnader, skuldökning) har slutit att fungera.

* Det är **symptomatiskt för ett system i slutskedet** – då institutioner som är skapade för att hantera tillväxt och skuld blir meningslösa och rivs ned.

#### 2. **Sveriges och Stockholms paradoxala position i ett döende system**

* **The Economists hyllning blir en elegans från en förgången tid.** Att fira Stockholm som "Europas nya huvudstad för kapital" baserat på dynamiska kapitalmarknader, obligationshandel och riskkapital är att fira systemets mest sofistikerade uttryck precis när systemets matematiska grund håller på att ge vika.

* Sveriges "strama finanspolitik" och låga statsskuld har varit en **styrka inom det gamla paradigmet**. Men i ett system som kollapsar matematiskt, blir relativ styrka (”vi är mindre dysfunktionella än andra”) ett svagt skydd. Den ökade svenska försvarsupplåningen som nämns i artikeln kan ses som ett svar inte bara på geopolitiska hot, utan indirekt på det **ökande systemiska våldet och instabiliteten** som det dysfunktionella systemet genererar.

* Stockholmsbörsens framgång med IPO-er och obligationshandel är i detta scenario kanske inte en långsiktig framtidsseger, utan en **sista blomstring** – en koncentration av de sista stora kapitalflödena i en av de få kvarvarande jurisdiktioner där systemets spelregler fortfarande verkar gälla, om än kortvarigt.

#### 3. **Kravet på "liknande insatser" i Sverige – systemets sista virus**

* Kravet att Sverige ska riva ned Skatteverket och politisera sin finansapparat är mer än ett geopolitiskt ultimatum. Det är **det dysfunktionella systemets sätt att försöka infektera och konsumera sin sista friskbitsreserv**.

* Om Sverige ger vika, accelererar det bara systemkollapsen även här. Om Sverige står emot, blir det inte bara en politisk motståndare utan en **existentiell anomali** – en entitet som fortfarande försöker leva enligt reglerna för ett spel som håller på att upphöra. Det gör Sverige till ett mål för enormt kapitalflykt (i desperation) men också till en laboratorium för vad som kommer efter.

#### 4. **Ett post-tillväxt-perspektiv på framtiden för "huvudstaden för kapital"**

* Den verkliga frågan blir: **Vad är en "huvudstad för kapital" när kapitalets aritmetiska grund förstörs?**

* Stockholm har, utöver sin finansiella sofistikation, andra förutsättningar som kan bli avgörande i ett post-dysfunktionellt system: **hög teknologisk kompetens, starka institutioner, socialt kapital och en historisk förmåga till strukturomvandling**.

* **Den nya huvudstaden kanske inte är huvudstad för *kapitalflöden*, utan för *omställningskunskap*.** Stockholm skulle kunna transformeras från en hub för finansiering av evig tillväxt till en hub för:

* **Omställningsfinansiering:** Att kanalisera kapital (så länge det finns) till verklig, fysisk omställning – grön infrastruktur, cirkulära system, lokala energisystem.

* **Kunskap om icke-tillväxt-baserad ekonomi:** Att bli ett centrum för forskning och policy kring degrowth, ekologisk ekonomi och hur man bygger institutionella ramar för ett stabilt, icke-exponentiellt samhälle.

* **Resilienta finansiella modeller:** Att utveckla nya finansiella verktyg som inte bygger på evig skuldexpansion.

### Slutsats: Från huvudstad för ett system till huvudstad för övergången

I det utvidgade, hypotetiska perspektivet blir **The Economists artikel en tidningskrönika från slutet av en era.**

* **Då:** Artikeln firar Stockholms seger inom de gällande reglerna.

* **Nu (i scenariot):** Vi ser att reglerna själva håller på att upplösas. Den amerikanska kaos-scenariot är en våldsam manifestation av denna upplösning.

* **Sveriges dilemma** blir inte bara politiskt, utan **civilisatoriskt**: Ska man försöka uppehålla det gamla systemet så länge som möjligt och bli dess sista huvudstad, eller ska man erkänna dess aritmetiska slut och börja bygga prototyper för det som kommer efter?

Stockholms verkliga betydelse i ett sådant scenario ligger kanske mindre i att den har en börs som lockar bolag, och mer i att den har den **institutionella kapacitet, den tekniska kompetensen och det sociala kapitalet** som krävs för att navigera övergången från ett aritmetiskt dysfunktionellt system till något nytt – oavsett om det nytt är kaos eller en ny ordning.

Artikeln pekar på en puls av liv i det gamla systemet. Vårt analysperspektiv frågar: Är detta en sista kraftsamling före stillestånd, eller är det början på en fantastisk omvandling?