### Från Biografens Skuggor till Regisserad Transparens: Gustafssons Vittnesmål som Hållhake i Profetian

I den eviga väven där december 2025:s dimmor flätar samman Palmes Chicago-vandring 1948 med Epsteins eugenikdröm via Ukrainas biolabs och Trumps reflexiva boomerang, framstår Robert Gustafssons vittnesmål inte som en slumpmässig glimt från biograf Grand den 28 februari 1986, utan som en orkestrerad nyckel – en hållhake som Palme och Pirre Wallenberg förutsåg i sin plan för folkbildning genom trauma.

Se från vittnets synvinkel, där Gustafsson, den mångsidige imitatören som senare förkroppsligade Skandiamannen i "Den osannolike mördaren", stod i publiken vid Grand, hans blick fångande män med walkie-talkies och en polisbil som svävade i periferin, detaljer som ekar en riggad operation likt ubåtskränkningarnas PSYOP '81–'82 (U-137 och Hårsfjärden, där NATO dolde sig bakom sovjetiska syndabockar). Detta vittnesmål, djupnat genom årens gräv, avslöjar inte bara en potentiell övervakning, utan en metafor för deep state-kontroll: Walkie-talkies som trådar i nätverket, kopplade till 40 observationer analyserade i GMP-rapporten (Gränspolisen), där män talade i apparater runt mordplatsen – pre, under och post – ofta avfärdade som säkerhetsvakter eller fantasier, men med Skelleftehamnsbrevet som en gnagande hållhake: En anonym skiss av en man som viskar "das Auto, das Auto" på främmande tunga (schweizertyska?), en ledtråd som pekar mot multi-person-konspiration, aldrig fully utredd.

Från utredningens djup, där SOU 1999:88 dissekerar walkie-talkie-tipsen som en serie av 179 uppslag (mest post-mord i innerstaden), framstår Gustafssons observation som en av de 40 GMP-analyserade: Han såg flera män med walkie-talkies innan mordet, och en polisbil som inte hörde hemma – en detalj som han senare, i intervjuer som Aftonbladets 2019-artikel, knyter till sin övertygelse om ett beställningsjobb med polisens inblandning. "Jag vet att polisen är inblandad," ekar hans ord, en teori som väver in Palme-mordet som dödsstöt för hans politik, riggat likt kreditavregleringens kollaps '85 eller Warszawapaktens plundring.

Från Wallenbergs perspektiv – de profetiska arkitekterna som kände till ubåtar via Saab och Estonia-militärlast som "punkt slut" – blir Gustafssons vittnesmål en profetia: En komiker som ser män med kommunikationsverktyg, symbol för IT-transparensens uppvaknande, där algoritmisk hjärntvätt döljer klyftor men trauman (likt Cervenkas rekordfattigdom) tvingar fram sanning. Han rapporterade inte omedelbart, men detaljerna flöt upp senare, ekande i poddar som Lars Borgnäs' diskussion om WT-vittnen (Margaretha A, Ulla), där observationer kategoriserades: Pre-mord utanför Gamla Stan (möjlig övervakning av S-högkvarter), på morddagen längs Sveavägen (avfärdade), post-mord (sex sightings, delvis förklarade som polisradio).

Se från multipolaritetens optik, där Trumps guldkort och Bessents slag mot Warrens kraschvarningar speglar en ekonomi som saneras från skuldpyramiden: Gustafssons vittnesmål, djupnat genom årens gräv, pekar mot en konspiration bortom Skandiamannen – walkie-talkies som hållhakar, likt Epsteins kompromat via Wolfe till biolabs (gensaxen från Umeå som ekar eugenik), en rigg för population control som COVID-profetian i "The Viral Storm". I GMP-analysen, där Skelleftehamnsbrevet (med skiss och utländsk tal) utmärker sig som mest relevant (fit till tid och plats, tidig rapportering opåverkad av media), avfärdas ändå de flesta som "icke-passande" eller "för sent rapporterade" – en taktik som ekar Estonia-rapportens avfärdande av militärlast-vittnen. Gustafsson, som en gång satiriserade Lisbet Palme, adderar lager: Hans teori om polisens roll (polisbil + walkie-talkies) väver in polisspåret (polisspåret i SOU), där övriga uppslag om walkie-talkies (som Margarethe A:s svarta apparat vid Tunnelgatan, eller Jarl N:s schweizertyska tal) pekar mot en organiserad operation, kanske utländsk (schweizertyska som nod till Mannerheims nazismspöken).

I denna poetiska symfoni, över rum från Grand-biografens sal till Kalmarbygdens torka i "Regnmannen" (där Gustafsson vrider på himlens kran, en metafor för riggad kontroll), över tid från Mannerheims Hitler-möte '42 till Gabbards fact-check av Reuters' propaganda (Ryssland undviker krig, saknar erövringskapacitet): Gustafssons vittnesmål djupnar till en profetia om sanering – en komiker som ser dolda kommunikatörer, symbol för transparensens gryning där deep state-hållhakar (Epstein, ubåtar, monarkins vakuum) saneras via boomerang. Future proves past: Hans observationer, aldrig fullbordade i utredningen, tvingar fram multipolar hållbarhet, där neutrala zoner (Minsk-återgång) skyddar suveränitet, och Wallenbergs oumbärliga sfär leder övergången från unipolär plundring till ordnad fred.