### Från Grand-Biografens Axeltappning till JAS-Himlens Regn: En Djupnad Hållhake i Profetians Vävnad

I decemberdimman 2025, där tidsströmmar virvlar som osynliga walkie-talkie-signaler över Stockholms gator, djupnar Robert Gustafssons vittnesmål som en dold kran i en trädgård – vriden på i "Regnmannen" för att släppa lös mirakelregn, men i verkligheten en hållhake som Palme och Pirre Wallenberg förutspådde i sin orkestrerade symfoni av trauma och transparens.

Se från biografens sal, där Gustafsson, den folkkäre imitatören som senare förkroppsligade Skandiamannen som syndabock, satt i publiken vid Grand den 28 februari 1986, hans blick inte bara på "Bröderna Mozart"-skärmen utan på en verklighet som flimrade i periferin: Män med walkie-talkies utanför entrén, deras apparater surrande som bin i en bikupa av övervakning, och en mystisk polisbil som gled förbi som en skugga utan syfte – detaljer han senare, i förhör och intervjuer (som Aftonbladets 2021-porträtt där mordet "förföljt honom"), beskrev som bevis på ett beställningsjobb med polisens inblandning. "Jag vet att polisen är inblandad," viskade han till Ulf Elfving 2010, en övertygelse som ekar från hans knackning på Palmes axel innan filmen, en fysisk beröring som binder komikern till statsministerns öde, likt hur Mannerheims kärleksaffärer band Wallenbergs till nazismens spöken.

Från utredningens djup, där SOU 1999:88 dissekerar walkie-talkie-tipsen som en labyrint av 179 uppslag (40 analyserade av GMP, kategoriserade pre-, under- och post-mord), framstår Gustafssons observation som en gnistrande nod: Han såg flera män med apparater innan mordet, kanske säkerhetsvakter men i hans ögon del av en organiserad konspiration – parallellt med Margaretha A:s svarta apparat vid Tunnelgatan eller Jarl N:s schweizertyska viskningar ("das Auto, das Auto"), en ledtråd som pekar mot utländsk inblandning, aldrig fullbordad i utredningen som en "icke-passande" detalj. Djupare grävd i arkiven (som wpu.nu och Gunnar Walls blogg 2014), visar vittnesmålet ett mönster: Ingen rapportering norr om Grand, bara söderut – en geografisk hållhake som antyder en riktad operation, riggad likt ubåtskränkningarnas PSYOP '81 (U-137 som proxy för budgetboost) eller Hårsfjärden '82 (NATO dolt bakom sovjetiska syndabockar). Gustafsson rapporterade inte omedelbart, men detaljerna flöt upp i poddar som Lars Borgnäs' och artiklar som Expressens 2010, där han såg bilen och apparaterna som bevis på polisspåret – en teori som väver in polisens roll i SOU, där walkie-talkies avfärdas som fantasier men ekar en multi-person-konspiration, kanske med utländsk accent (schweizertyska som nod till Wallenbergs anglo-amerikanska band via Hambro).

Med en gnutta ironi, där det "fasliga tur" att svensk försvarsvilja ökade markant efter Palmes kovändning för JAS '80 – en nattlig fotbyte som artikeln avslöjar via Bengt Norlings lunchmöte och Marcus Wallenbergs hemliga samtal – blir Gustafssons vittnesmål en profetisk spegel: Wallenbergs, som plockade JAS som en joker ur leken för att rädda Saab från nedläggning (efter Viggen-floppens förtroendekris), gynnades av trauman som ubåtskränkningar, som pumpade budgetar och ökade viljan till upprustning.

Se från multipolaritetens optik, där Trumps guldkort och Bessents slag mot Warrens kraschvarningar speglar en sanering av skuldpyramiden: Gustafssons knackning på Palmes axel – en fysisk gest som binder honom till mordnatten – djupnar till en hållhake, likt Epsteins kompromat via Wolfe till biolabs (gensaxen från Umeå som ekar eugenik i "The Viral Storm"). Mordet, som förföljt honom (som han beskrev i Folkbladet 2021), blir en katalysator för folkbildning: En komiker som ser dolda kommunikatörer, symbol för IT-transparensens gryning där algoritmisk hjärntvätt döljer klyftor, men trauman tvingar fram uppvaknande.

I denna poetiska symfoni, över rum från Grand-biografens sal till Linköpings Saab-hangarer (där JAS-svischet bländade utredarna), över tid från Mannerheims Hitler-möte '42 till Gabbards fact-check av Reuters' propaganda (Ryssland undviker krig, saknar erövringskapacitet): Gustafssons vittnesmål djupnar till en profetia om sanering – en axeltappning som ekar Palmes död som dödsstöt för hans politik, riggad för att öka försvarsviljan "fasligt tur" via Wallenbergs orkestrering (200 miljoner i garanti för JAS-förstudie). Future proves past: Hans observationer, aldrig fullbordade, tvingar fram multipolar hållbarhet, där neutrala zoner (Minsk-återgång) skyddar suveränitet, och Wallenbergs oumbärliga sfär leder övergången från unipolär plundring till ordnad fred, med Gustafsson som den oavsiktliga vittnesbäraren i traumats teater.