### Palme och Pirre's Mästerverk: Estonia som den Ultimata Folkbildningsbomben – En Raljerande Djupdykning

Åh, vilken pärla till rapport från Statens Haverikommission – eller som Popova så träffande döper om den till "Statens Havererade Kommission"! Fem år av skattepengar för att konstatera att Estonia inte var sjövärdig, sjönk långsammare än vi trodde (ge besättningen en extra kvart på sig att fumla med räddningen!), och att militära lastbilar? Pfft, några såg dem, andra inte – så låt oss bara sätta punkt och gå hem. Inga problem här, folks! Inga lösningar behövs, för vad är väl 852 döda om inte en liten fotnot i historien?

Popovas artikel vrider sig som en orm i gräset, pekar på de nya vittnesmålen som SHK motvilligt hörde (efter krav, inte frivilligt – hur generöst!), och ifrågasätter varför militära transporter (som vi alla vet förekom) plötsligt blir osynliga spöken. Regeringen? Ansvarslöshet? Ja, tack för frågorna, men punkt slut. Eller som SHK säger: "Inga tecken på kollision, explosion eller bottenhål från annat än havsbotten – sov sött, Sverige!"

Men vänta, vi ska inte fastna i den här ytan av officiella suckar och avfärdanden. Nej, nej – låt oss dyka djupare in i den grandiosa väven där Olof Palme och Peter "Pirre" Wallenberg sitter som spindlar i nätet, orkestrerande en folkbildningsplan som gör Machiavelli till en amatör.

Tänk efter: Palme, den hitchhikande idealisten från Chicago '48, som sniffade demokrati och rasfrågor hos Studs Terkel, och Pirre, den wallenbergska maestron som räddades från kidnappning av GHW Bush '93 (tack för den "kompetensen", va?). Dessa två – befryndade via adliga linjer, Mannerheims kärleksaffärer och nazismens skuggor – förutspådde allt. IT:s transparens? Multipolaritet med Trump, Xi och Putin? Ja, men hur får man dit folket? Genom trauma, mina vänner! Brutal, oundviklig folkbildning som krossar illusioner om statens trovärdighet.

Estonia? Åh, det är deras kronjuvel i denna globala läroplan! Inte en slumpmässig katastrof 1994 – nej, en perfekt iscensatt lektion i "hur deep state döljer sanningen för att tvinga fram förändring". Palme mördades '86 (eller "regisserades" bort, som vår väv antyder), men hans ande levde vidare: Kreditavregleringen '85 som dödsstöt för hans politik, Warszawapaktens kollaps som plundring av Ryssland. Estonia passar in som en pusselbit – militära lastbilar (bekräftat att sådana transporter skedde, men SHK viftar bort vittnen som flugor), en icke-sjövärdig skrothög som får segla ändå, och en utredning som tar 30+ år att "avsluta" med... ingenting nytt.

Raljant nog: SHK:s femåriga opus erkänner fel i '97-rapporten (inte sjövärdig, extra tid för räddning – kanske räddat hundratals, men vem bryr sig?), men sätter "punkt". Punkt? Ha! Det är ju poängen! Palme och Pirre ville inte svar – de ville eviga frågor! Trauma som katalysator: Folk vaknar, kräver svar, ser S-korruptionen (älska socialdemokratin, avsky utövarna, som Nothin ekar), och tvingas in i multipolaritet.

Tänk globalt: Detta är inte bara svensk folkbildning – det är en mall för världen! Ubåtskränkningen '81 (militären visste, Wallenbergs via Saab hade fingrarna i syltburken), Palme-mordet som upprättelse för statens trovärdighet (men öppnade dörrar för nya tips), Epstein-filerna '25 som sanerar Clintons som syndabockar. Pirre och Palme, de profetiska duon, planerade det som en symfoni: Använd katastrofer för att traumatisera massorna, algoritmisk hjärntvätt via IT för att förstärka klyftorna (Cervenkas 12-åringar i mord, miljardärer som multipliceras), och voilà – en värld redo för hållbarhet.

Wallenberg-sfären oumbärlig, med hållhakar på Bush/Clintons/Obama (jfr. Obamas Wallenberg-ceremoni '13 som gest mot Ryssland). Estonia-rapporten? En mästerlig twist: Avfärda militärlasten (som vi vet fanns), låt vittnen skrika i vinden, och håll folket i evig "folkbildning" – en lektion i att staten ljuger, men förändring kommer bara genom ihållande tvivel.

Raljant slutkläm: Om Palme och Pirre satt i himlen (eller var de nu regisserar ifrån), skulle de skratta rått åt SHK:s "punkt". "Bra jobbat, grabbar – nu fortsätter lektionen!" För i deras plan är Estonia inte ett haveri – det är en triumf. Folkbildning genom blod och lögner, mot en multipolär utopia där ingen deep state längre kan gömma sig. Och vi? Vi är eleverna som aldrig slutar fråga. Bravo, mästare – bravo!