Kriminellt Identitetsbyggande
2025-12-16
Tänk om det långa spelet var igång redan för länge sedan...
https://www.svd.se/a/gkP7p9/recension-gangledarens-arv-av-essa-kah-sallah-daniel-fridell-och-theodor-lundgren
"Essa Kah Sallahs berättelse är fullständigt unik. Men det förvaltas inte i ”Gängledarens arv”. Gunilla Kindstrand läser en biografi om en avhoppad gangster – där brottsoffrens perspektiv är kusligt frånvarande.
Gunilla Kindstrand
Publicerad 06:00
Gängledarens arv
av Essa Kah Sallah. Medförfattare: Daniel Fridell och Theodor Lundgren
Sakprosa
Norstedts
273 s.
Han var en av Sveriges mäktigaste gängledare. Nu berättar han för första gången om sitt våldsamma liv.
Hur kunde berättelsen bli så förutsägbar?
Essa Kah Sallah har en fullkomligt unik erfarenhet. Under mer än 25 år tillhörde han toppskiktet i Gangstersverige. Nu har han bytt liv och är arbetar som coach åt avhoppare.
Han säger sig ha skrivit ”Gängledarens arv” för att visa att det går att ta sig ut ur också en djup kriminalitet. Om han kunde, så kan alla, lyder uppmaningen.
Till sin hjälp har han tagit två drivna skribenter, Daniel Fridell och Theodor Lundgren. De står bakom en lång rad filmer och böcker med fokus på Sveriges undre världar. Fridell har bland annat varit medförfattare till boken om Svartenbrandt, en gång kallad Sveriges farligaste man. Theodor Lundgren var redaktör till Diamant Salihus omtalade ”Tills alla dör”. Häromåret hjälpte de båda till att förlösa den omtalade ”Ett ord för blod”, Faysa Idles hyllade självbiografi, i vilken Järvakonflikten spelar stor roll.
Men den här gången tycks de ha jobbat i distraktion, alternativt fallit på knä i respekt inför sin berättare. Essa Kah Sallah verkar ha levererat sin historia utan att en enda fördjupande eller uppföljande fråga kommit i retur.
Han byggde sitt våldskapital metodiskt. Ett slags start var kravallerna i Kungsträdgården i början av 1990-talet. Som stor och mycket stark blev han sedan en fruktad dörrvakt. Snart glider det över till beskyddarverksamhet, stölder och så den oundvikliga narkotikan som föder våld på högre nivåer. Dalennätverket, Chosen Ones, mordet på Einár fladdrar förbi. Essa är med överallt och har så på slutet (enligt boken) flera hundra bröder, eller snarare soldater, omkring sig.
Det finns numera gott om forskning om hur en kriminell identitet byggs och upprätthålls. En av dem som tidigt intresserade sig för mekanismerna är etnologen Birgitta Svensson. I slutet av 1990-talet, alltså ungefär samtidigt som Essa Kah Sallahs varumärke börjat stiga mot höjderna, intervjuade hon interner på Malmö fängelse. Hennes underliggande fråga var ”Varför blev det som det blev?” Internerna visade sig vara skickliga livsberättare, men deras historier liknade varandra, med stående inslag och speciella vändpunkter. Hon urskilde en stereotyp som internerna hade att förhålla sig till och bygga identitet kring, en sorts standardiserad förklaringsmodell, som den egna biografin hade att rätta sig efter.
I ”Gängledarens arv” syns en nutida motsvarighet: En sliten förort, en överbefolkad lägenhet, en heroisk mamma som håller ihop sin ständigt växande familj, med många egna barn och dessutom hitflyttande släktingar, och så en våldsam pappa.
Lille Essa bygger en tillhörighet, inte till Sverige, utan till själva utanförskapet. Han är tio år när en skolkamrat ropar det som i dag kallas n-ordet efter honom. Han dunkar ner killen med en bandyklubba. Just i det ögonblicket briserar inuti tioåringen den vrede som, enligt berättelsen, i decennier ska driva jakten på makt, bekräftelse och respekt. (Ordet respekt förekommer inte mindre än 40 gånger i boken.)
Det är en kognitiv dissonans som näst intill förlamar läsningen.
De brottsoffer han skapar längs vägen är förstås tusentals, men deras perspektiv är kusligt frånvarande. Bara en gång gestaltas en djup och genuin medkänsla. Det är gentemot en bror som går under i missbruk. Men ingenstans görs någon koppling mellan denna personliga förtvivlan och de knarkflöden han själv är med och hanterar. Det är en kognitiv dissonans som näst intill förlamar läsningen.
Bokens centrala scen är kollapsen. Han är fortfarande på toppen av pyramiden, men knappt 50 år gammal har han blivit en missbrukare av narkotika, sex, människor – och mat. Han väger 220 kilo när kroppen en dag förvandlas till ett smärtkaos. Det är en självutlämnande och i sanning makalös scen när ambulanspersonalen kommer för att hämta honom. Han är för tung för båren så brandmän med särskild utrustning måste kallas in. Också de går bet och får ropa på extra bärhjälp. Den store gängledaren dras sedan, utan vare sig makt, respekt eller byxor, på ett tyg ner för många trappor, ut på gatan. Där lastas han in, som ”ett förnedrat kadaver på ett smutsigt lakan”, inför en storögd publik.
Hade resten av historien skrivits med samma intensiva bottenkänning hade det här varit en värdig bestseller. Men ”Gängledarens arv” är ingen bok som på allvar vill berätta om förlust eller förändring, eftersom författarna inte för ett ögonblick släpper sin fascination inför Gangstersveriges inre liv. Essa Kah Sallahs nya, nerbantade tillvaro, där hans gud är ständigt närvarande, hanteras på 20 rätt bleka slutsidor."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.