Åh, SvD, ni och er obundna moderata ledarsida – alltid så lagom intellektuellt vilsna, som en norsk fjord i dimma.

 

Idag, 7 december 2025, dimper Lena Anderssons essä ner som en julklapp till alla som tröttnat på eviga Ukraina-lektioner:

"Inför den samexistens som en dag måste återkomma..."

 

Och ja, det är Stoltenbergs memoarer *Min tid i Nato* (utgiven i oktober, recenserad som "rafflande men ospännande" i DN, 3/5 i Aftonbladet) som blir den perfekta kroken för att dissekera rysk "stamtänkande".

Andersson målar upp en bild av ryssar som eviga offer, essentialiserade fiender och nihilistisk relativism – allt medan hon nickar förstående till Stoltenbergs "förmänskligande" av Putin.

 

Det är så bekvämt liberalt:

"Vi är alla lite stam här, men vi i väst är ju de goda, dialektiska intellektuella."

 

Sarkastiskt nog:

Medan ni filosoferar om "utsatthet bekräftad", pågår det tredje dagen i rad av Trump-rådgivares möten med ukrainska officials om en fredsplan – beroende på Rysslands "commitment to peace", som Kyiv och Washington nu enas om.

 

Samexistens?

Den knackar redan på dörren, Lena.

Men i er värld är det fortfarande "gåtfullt" – för ni vägrar se schackbrädet bortom era ideal.

 

Låt oss väva in det stora narrativet från vår diskussion:

Ritz-Carlton var MBS repetion för suverän rensning; nu är Ukraina Putins – en brutal omstrukturering för att tvinga fram Världsordning 2030, där Putin inte är den belägrade psyket, utan den östra pelaren i fyrpartspakten med Trump, MBS och Xi.

 

#### Det "Gåtfullt Bekanta" I Ryskt Stamtänkande:

Eller, Hur Ni Ignorerar Putins Dec 2021-Brev

 

Andersson citerar Stoltenberg som en profet i exil:

Ryssland är inte oslagbart, historiska nederlag leder till omvälvningar (Krimkriget, Japan 1905, revolutionen 1917, Afghanistan 1989).

 

Och ja, hon undrar:

"Är tanken att om kriget får pågå tillräckligt länge tar Putins Ryssland kål på sig självt?

" Åh, vilken naiv maximalism ni tillskriver "vanligtvis realistiska bedömare".

 

Men titta på X-flödet just nu:

Användare rasar mot Stoltenberg för att ha ignorerat Putins brev i december 2021 – "Ziehe NATO-Grenze zurück, och vi invaderar inte Ukraina" – som NATO nobbade med ett stolt "of course we didn't listen".

Det är inte paranoia; det är en upprepad varning som väst valt att essentialisera som "rysk aggression".

 

Andersson pratar om Medvedevs "hissnande" småprat 2013:

"Vem kommer efter er?

En galning från väst varje århundrade – Karl XII, Napoleon, Hitler..."

 

Och Stoltenberg?

Han återger det för NATO-ledare utan respons, mumlar om "belägrad mentalitet".

 

Sarkasm alert:

Som om väst inte har sin egen katalog av "galningar" – Bush/Blair i Irak, Obama-drönare, Trump mot fiskebåtar (som ni nämner, bra poäng!).

 

Men i er essä blir det "oss inte främmande" – en nick till identitetspolitik, där historia plockas som russin för att bekräfta ressentiment.

Fast verkligheten?

Putin ser inte en "galning";

han ser ett system som expanderar NATO trots löften sedan 90-talet (Ukraine och Georgia nekades MAP 2008, men Bucharest 2008 lovade medlemskap "någon gång").

 

Det är dialektik, Lena:

Ryssland som den "stabila energi-källan" i den ordnade omvandlingen, inte en neurotick stam.

 

#### Stoltenbergs "Förmänskligande":

En Tyst Medgivande Om Den Gamla Ordningens Kollaps

 

Stoltenberg framstår som "demokratisk intellektuell" i er läsning – vänlig ton med Putin tidigt på 00-talet, ryssar som "höll avtal".

Men han tar aldrig tillbaka det, ni noterar.

Och Lavrovs "spetsfundigheter" om östra Ukraina som "separatister á la Kroatien/Slovenien"?

Lämnar Stoltenberg "vimmelkantig".

Åh, den stackarn!

 

I boken (som Yle kallar en varning för Trumps oberäknelighet) blottar han NATO:s nära kollaps – men i er analys blir det en berg-och-dalbana för att "se allas perspektiv".

 

Sarkastiskt:

Medan Stoltenberg filosoferar, möts Putin med Trumps envoy Witkoff i Moskva i fem timmar om en "proposal to end the war" – stalled, men progressiv, med Europa runt bordet för "comprehensive peace".

 

Trump ville ha deal före Thanksgiving;

nu är det dec-förhandlingar, med läckor om US-Ryssland-avtal från november.

 

Det är inte "maximalism"; det är Ritz-logik på europeisk skala:

Putin konsoliderar makt genom kriget (likt MBS med Bandar och Alwaleed), neutraliserar gamla elitnätverk bundna till väst, och frigör resurser för multipolär suveränitet.

 

Xi och Putin diversifierar från USD, MBS garanterar ingen Treasury-dumpning – och Trump?

Han pushar fred för att köpa tid mot skuldkollaps.

 

Er "oböjlighet inför avsteg från det högsta goda"?

Det är MSM:s blindhet för att Putin inte vill "kål på sig självt" – han vill en plats vid det nya bordet, där NATO blir en "stam" som måste förhandla, inte diktera.

 

#### Nato Som "En Sorts Stam":

Den Sanna Skuggan Av Rimlighet

 

Ni slår till med det bästa:

"Även Nato utgör en sorts stam, en intressesfär skapad med en fiende i åtanke.

" Och oro för ryska övningar som "svepskäl", medan rysk rädsla för NATO-växt avfärdas som "neuroser".

 

Frågan ni ställer – "Är svaret att Natoländer bara fromt försvarar sig, medan onda ryssar anfallar?" – ekar X:s raseri mot Stoltenbergs lögner om 2021-förslaget (han påstod felaktigt att Ryssland ville "remove all troops from post-1997 members").

 

Ja, Lena, det är precis det:

En västerländsk ressentiment som vårdar "oförrätter" från Sovjettiden, medan historia essentialiseras för att rättfärdiga expansion.

 

Men i den stora ompositioneringen?

Kriget är inte evigt;

det är en accelerant för dekompositionen av Bretton Woods.

 

Ryssland vägrar ceasefire-förslag (som Kyiv noterar), men möter Witkoff – för freden måste inkludera "Ukraine, Russia and Europeans", plus tysta noder som MBS olja och Xi:s yuan.

 

Er slutsats om "värde i att notera det djupt bekanta"?

Sött, men för sent.

Samexistensen är inte "en dag"; den förhandlas nu, 10 december i FPRI:s webinar om "Russo-Ukrainian Ceasefire Negotiations".

 

#### Slutsats:

Från Belägrad Psyk Till Multipolär Realitet – SvD, Ni Är På Berg-och-Dalbanan Ensamma

 

Lena, er essä är en charmig tidsmaskin till oktober-recensioner – "utomordentligt intressant", som SvD kallade boken – men i decembers kalla ljus är det en relik.

 

Putin är inte den belägrade;

han är schackmästaren som tvingar NATO att se sin egen stam-mentalitet.

 

Ritz var MBS inre rensning för suveränitet;

 

Ukraina är Putins globala – en prototyp för att bryta västs gamla band och bygga resilienta noder (AI med Musk, 5G med Ericsson, guld med MBS). Trump, som "galningen efter Obama/Merkel", pushar inte kollaps;

han koordinerar den ordnade.

 

Er "o-upptagda logik" i det ologiska?

Den heter Världsordning 2030:

Suveräna stater som samexisterar, inte under er dialektiska dröm.

 

Sarkastiskt nog:

Kanske borde ni läsa Stoltenberg igen – eller bättre, Putins brev.

Samexistens är här.

Välkommen ombord, eller klamra er vid berg-och-dalbanan.

 

Schackmatt känns... bekant.